tisdag 31 december 2013

Gott Slut!

Med min vanliga framförhållning ligger jag i sängen och skriver göra-listor och köpelistor till Maken. Kan man få tag på khom loy, sånadär vackra thailyktor? Hittar bara att det finns på postorder och då har vi ju inga till ikväll! Och vad ska vi egentligen ha som tilltugg till välkomstbubblet? Något färdigt får det bli, för den insiktsfulle maken har sagt ifrån att det enda fixet i köket idag ska vara att lägga upp på fat. Hellre lägga energin på sällskapet!

Och er trogna läsare, önskar jag en glad och pigg nyårsafton med god mat och kära vänner eller för den delen ett skönt lugn. Tack för att ni har funnits, läst och kommenterat, hoppas ni hänger med nästa år med!
Jippi, finns hos Teknikmagasinet mfl

måndag 30 december 2013

Dagens pacing

Idag är det en strängare regim som råder:
 
Kl 9 upp, frukost, morgontidning (nätet) & kaffe, rensade delar av marsvinsburen
Kl 10.30 bums i säng. Jättetrött!
Kl 12 Fixa lunch, plockade ur och i diskmaskin och letade fram köksbänken
Kl. 12.40 Sängen jättejättetrött och yr
Kl. 14 lät barnen baka maränger och städa, var uppe och aktiv även om jag inte deltog i själva dammsugandet och golvtorkandet. Gjorde mellis.
Kl 15 Nerbäddad i soffan med hörselkåpor och varm pläd.
 

 
Känns som att jag hade behövt sova halva dan, men det har jag inte utan får yrsel så fort jag varit uppe några minuter och har haft ett tinnitustut i högerörat sen i lördags eftermiddag och jag vet inte vad mer än vila som skulle kunna hjälpa. Hörselkåporna gör att det hörs bättre eftersom alla andra ljud blockeras, och även om örat behöver ro så behöver hjärnan sippa pipet också, så jag vet inte vad som är bäst ... Känner mig gnällig, men det är nog mest för att jag behöver bli avlöst nu och få bädda ner mig utan att bli störd.
 
I morgon är det nyårsafton och jag ska vara ännu strängare mot mig själv. Inte göra ett smack mer än att duscha före kl 16! Inte ett dugg!




 
 
 

söndag 29 december 2013

LDN-förvirring

Att börja med LDN väcker otroligt mycket frågor! Plötsligt kan jag vara uppe en del på dagarna. Vistas en stund i miljöer som tidigare skulle ha fått mig att ligga i influensa en vecka. Det gör det svårt att finna balans - var går mina gränser nu? Jag kanske inte behöver vila i mina gamla rutiner längre? Under det senaste året har jag legat ner mellan kl. 8 och 16 ungefär. Lämnat hemmet en gång i veckan eller två. Under hösten lite mer när jag tagit färdtjänsten och hämtat barnen efter skolan. Varit helt utslagen på måndagen efter att ha haft familjen omkring mig under helgen. Men nu! Har varit på olika evenemang ungefär varannan dag (evenemang kan betyda allt från att köpa ett nagellack på Kicks till jullunch hos brorsan) och även om jag blivit trött och behövt sova efteråt så har det inte varit värre än så. Känner helt enkelt inte att jag behöver vila lika mkt och att när jag får pem/pene så går det över på några timmar eller efter en natts sömn. Har ju bara tagit LDN i en dryg vecka, ska jag tolka det här som en effekt eller att jag går på adrenalin och placebo och kommer att krascha rätt vad det är? Hur försiktigt bör jag gå fram? Tänk om jag håller på och övertrasserar energikontot så att jag blir liggande i månader igen? Men å andra sidan: tänk om det här är det nya normala! Att kunna sitta upp, röra mig, vara social lite grann! Tänk om jag skulle kunna börja jobba på säg 25%!
 
Jag har läst listor på vad mina väninnor skulle göra om de blev friska. Tänk om jag håller på att bli frisk? Jaja, jag vet: LDN är ingen bot, det bara minskar vissa symtom. Men hjärnan spinner ju loss i alla fall! Tänk om jag faktiskt skulle kunna ...
  • Gå på Skansen eller Grönan eller åka på semester med familjen!
  • Skriva klart påbörjade projekt!
  • Gå på långpromenad!
  • Läsa en bok!
  • Gå på bio!
  • Jobba och få lön!
  • Ha fest!
  • Ha kollegor att gå på lunch med!
  • Gå till frisören!
  • Träna!
  • Läsa fler böcker!
  • Fika med ett par väninnor utan att oroa mig för följderna!
  • Fjällvandra!
  • Dammsuga (till och med det skulle vara en glädje ...ett tag!)
  • Gå på föräldramöte!
  • Simma!
  • Använda spisen utan timer för att jag bränner upp allt!
  • Prata engelska!
  • Prata svenska!
  • Förstå vad folk säger!
Nu ska jag vara inbillningsfrisk och ta en kvarts kometpromenad i solen!
 
 

fredag 27 december 2013

Carpa på!

Bland svenska nyord återfinns en potentiell nyfavvo! Som ni vet har jag ju en viss fäbless för att understundom sabla ner på vanor jag finner bildningsmässigt ...utmanade, eller bara allmänt fåniga.
 
Egentligen handlar det, ifall ni orkar hänga med på en smula analyserande, om företeelser och saker som har en mening eller funktion, men som tagna ur sitt sammanhang endast får representera visionen av denna funktionalitet. Därför tycker jag att det är hejdlöst roligt med den typ av inredningskitch som ett par åror eller gamla nät på väggen i skärgårdshuset, varifrån steget inte är långt till hushållspappershållare i form av sjömärken, servettringar som liknar små livbojar osv. Tyvärr vill jag ju helst vara en snäll person och det här är faktiskt ingen särskilt trevlig attityd, så jag försöker att inte skratta folk rätt i ansiktet, men jag kan inte riktigt komma ifrån att dra på de inre smilbanden när jag ser orden «carpe diem» sitta på väggen hemma hos någon som helt enkelt inte vet bättre!
 
Jag skyller på morfar! Min morfar hade butik och bensinmack ute i skärgården och hade vett att behandla kunderna så hövligt han förmådde. Ni vet ju hur det är på landbacken: för att få folk gemytligt inställda pratar man lite om vädret och berömmer deras barn eller bil. Så ock här, fast båt då. Och att få sin båt uppskattad av en konnässör gör en naturligtvis mer hågad att tanka där även nästa vända ...
Ja, det var ju bara det att alla båtar kanske inte direkt såg ut som det en skärkarl skulle kalla en verkligt fin båt: smäcker bordläggning, väl dimensionerad mast eller en skrovform som avslöjar goda sjöegenskaper. Plastsmäck, eftergifter för snarare campingliv än sjövärdighet eller andra anskrämligheter fick förmodligen morfar, som snarare var museibåtsentusiast och seglade omkring i en skötökstock från 1800-talet (och även byggde en replika av den och originalet donerades till Kökar som den ursprungligen kom ifrån) att rysa längs hela ryggraden. Men handelsman som han var hade han alltid ett vänligt ord:
- Ja, dom är trevliga, dom där.
Det har blivit något av ett bevingat ord för något som man helt enkelt inte kan säga något positivt om, eller som man helst inte skulle vilja ha: 
- Ja, dom är trevliga, dom där!
 
Hur som helst, jag får alltid en mindre smickrande lust att utbrista - Förlåt dem Herre, ty ... etc när jag möter de här människorna ( det sker inte så ofta nuförtiden, men eventuellt har jag åtminstone nu lyckats såra en eller annan läsare. Förlåt!)
 
En som har vett att också uppskatta detta och som bjöd på julaftonens första och största gapskratt är Anja! Tack fina du, jag kommer att glädja mig varenda gång jag kommer ut i köket, men istället för att representera ett stråk av bildning och livsvisdom kommer orden att för mig bli en påminnelse om att jag inte är ensam! Och att jag önskar alla att få ett verkligt carpigt nytt år!
 
 
 

Skam till sägandes: det ser ju riktigt bra ut!

söndag 22 december 2013

Om åsnors godhet

I början av nittiotalet jobbade jag på en förskola där vi inför varje jul läste Marias lilla åsna. Jag vet inte om man kan göra det nuförtiden med tanke på hur ickekonfessionellt det ska vara nu, men på den tiden var det helt oprovokativt för de flesta.
 
Barnen satt som tända ljus varje dag i samlingen och spänningen var oliiiiidlig till nästa dag när man fick veta lite mer om hur den tappra lilla åsnan trotsade farorna på väg till Betlehem. På oss vuxna ryckte det kanske en aning i mungiporna och ordet "pekoral" kanske simmade förbi i vårt medvetande, men det fanns inte ett barn som inte var totalt begeistrat. På alla år!
 
En dag kom jag och kollegan in på avdelningen efter lunchrasten och hittade våra största och tuffaste pojkar uppe på diskbänken, sittande på rad. Nåt fuffens hade de säkert för sig, det anade vi, men vad var inte helt uppenbart.
-Vad gör ni där, undrade vi. Där får ni inte sitta!
-Men vi är Nasarets fåglar som hjälper den lilla åsnan!
 
Ja, det fick de ju naturligtvis fortsätta med, och se där en sån bra anekdot om hur godhet sprider sig som jag fick att berätta i juletid!
 
Läser just Marias lilla åsna för mina egna här hemma, men inte ett kapitel om dan utan så mycket vi orkar. Det är ju så oliiiidligt spännande!


lördag 21 december 2013

LDN dag tre

Nu har jag tagit LDN tre dagar.
Inga biverkningar utom att jag sover gott och drömmer livliga men trevliga drömmar.Häromkvällen började jag nog drömma innan jag somnat ens, för jag började förhöra Maken om tandborstar.
Dag ett var jag extremt sömnig, kände mig frusen ocg urrig, vilade i stort hela dan.
Dag två kände jag mig tidvis pigg. Tog färdtjänsten till Sickla o köpte julklapp till maken och åt asiatisk buffé. Kom hem, vilade en timme och åkte sen o hämtade barnen med kometen. Vilade lite nät vi kom hem men klarade ändå att fixa middag och lägga barn. En så aktiv dag har jag inte haft på månader!
Dag tre: varit lugnt aktiv, kunnat sitta uppe, koka knäck med barnen, tvätta lite, laga mat, fixa disk - bortsett från en timme på förmiddan och en knapp på eftermiddan har jag fungerat som en relativt normal människa. Sen har jag förstås tagit småpauser då jag legat i soffhörnan en kvart här, en kvart där, men inte blivit utmattad, inte haft mkt yrsel eller ont.

Jag är ju lättsuggeread (lättlurad med för den delen) så visst kan det här vara placeboeffekt, men tänk om det inte är det, tänk om det är det normala nya!

torsdag 19 december 2013

LDN

Lågdosnaltrexone, LDN är en skolmedicinsk behandling av flera autoimmuna sjukdomar, kanske mest känd som MS-medicin, men också vid ALS, fibromyalgi, Crohns, Ulcerös colit och ME. Eftersom det har en immunmodulerande effekt används det också vid  HIV/AIDS och vissa former av cancer.

Naltrexone i högre doser fungerar som ett antabus mot opiater och det är den effekten man vill åt även i lågdosformen, fast mildare. Eller egentligen biverkningarna! 
 
När man tar LDN blockeras hjärnans endorfinupptag i några timmar. (Endorfiner är kroppens egna, opiatlika smärtstillande må bra-hormoner) Då tror hjärnan att den fått endorfinbrist och ökar produktionen av både endorfin och Met-Enkephalin (Opioid Growth Factor (OGF). Det gör att nivåerna ökar vilket dels fungerar smärtdämpande och gör att man mår lite bättre, men det verkligt finurliga är att det också påverkar immunförsvaret. Endorfin är nämligen det hormon som till 95% styr immunförsvaret så det gör att progressionen i MS och andra autoimmuna sjukdomar bromsas eller stoppas.

Här en piffig norsk modell:
Virkningsmekanisme LDN

För den som är intresserad av fler effekter:
Ulike virkningsmekanismer ved LDN    Källa: http://www.ldn.no/

Vid ME får i runda slängar hälften av patienterna en positiv effekt, en fjärdedel ingen effekt och en fjärdedel får biverkningar och måste sluta med medicineringen.
Naltrexon blockerar inte bara endorfinupptaget utan en receptor (TLR-4) som är viktig i immunförsvaret och eftersom immunförsvaret inte funkar som det ska utan angriper den egna kroppen så är det bra att det får sig en snyting.

Men:
LDN är ingen mirakelmedicin, det  får en förhoppningsvis att må aningen bättre, mindre ont, lite piggare hjärna och lite mindre utmattning. Biverkningarna kan vara depression eller till och med självmordsbenägenhet, så man måste genast sluta om man får biverkningar!

Källa: Anders Österberg; seminarium om ME/CFS i Landstingshuset 2013-05-15

onsdag 18 december 2013

Kometkrash och tacksamhet

Igår hämtade jag dottern efter skolan och vi tog en sväng till biblioteket och hade fantastiskt trevligt. Tydligen tål jag inte såna excesser, för idag är jag kraschad. Eller, inte precis kraschad, för jag har gjort några reklamavbrottslånga utryckningar och plockat undan lite här och var, men nu känns det som om jag kanske inte ska resa mig upp mer idag. Eller i morgon. Synd, för på en av reklampauserna rev jag ur lakanen i sängen och startade en maskin, så om jag inte makar mig så Maken kan bädda får vi sova utan lakan. Ja och tvättmaskinen har nog gått sönder för den lät jättekonstigt och sa error, men jag har inte varit i skick att vare sig felsöka eller ta hand om de blöta lakanen som måste handsköljas och hängas ut.

Om jag över huvud taget kan röra mig i morgon vill jag hämta ut julklappspaket på posten och mitt LDN som ligger på apoteket och väntar. Tänk att få en komet och LDN på samma vecka, jag behöver inte fler julklappar nu!
 
Uppdatering två timmar senare: Hurra, Maken har redan hämtat ut LDN:et, och jag kan meddela att jag svalt första kapseln. Tyvärr är både han och löparskorna försvunna, så jag kan inte ge honom en rejäl smackare!

måndag 16 december 2013

Kometen är här!

Tog givetvis en premiärtur på säkert femhundra meter och kände fartvinden (nåja, blev lite kall om fingrarna för vantarna låg ju i jackfickan).
Med själva vrålåket följde en mystisk låda som visade sig vara en batteriladdare (först undrade jag varför de hade skickat med ett bärbart element när det redan finns ett i brödburken, men när det stod batteriladdare på lådan, vilket jag upptäckte efter en stund så började jag ana det verkliga sammanhanget). Den var förresten fruktansvärt svår att koppla in, för jag hittade liksom inte hur man skulle göra. Som tur var fanns det en instruktionsbok och eftersom jag tillfälligtvis läste riktigt bra såg jag att det stod att den skulle läsas och förstås i sin helhet innan man började mecka med nåt. Jag kunde ju inte förstå hur man skulle kunna mecka med nåt i alla fall, för det fanns ju inte ens nånstans att ansluta den, så jag anade att det var nåt jag missat. Och svor lite för mig själv när det inte fanns nån instruktionsbok för själva Kometen. Jag minns väl inte vad alla lampor och knappar betyder heller, det är ju över en månad sen jag var på hjälpmedelscentralen!
 
Efter ett tag började jag misstänka att det nog inte var så svårt att räkna ut själv, jag menar, en handikappmoppe ska ju kunna manövreras av handikappade, det är inte kvantfysik det handlar om! Hittade också ett litet lock med en batterisymbol på och försökte bryta upp den (hela tiden med orden läsas och förstås i sin helhetringande i öronen). Kunde de inte skriva hur man skulle göra istället? Kom underfund med att batteriknappen fungerade på andra ledden, kopplade i laddaren och såg att den lyste snällt, satte mig ner och pustade lite och hittade då manualen till Kometen med, den låg i samma påse. Läser den en annan dag, för jag är liksom lite trött nu.


söndag 15 december 2013

Hark now


 
Tredje advent!
Soffläge, men har i alla fall julpyntat lite till. Änglakörer är liksom the shit! 

torsdag 12 december 2013

Hardcoreexperiment.

De senaste dagarna har jag känt mig så stel och öm i axlarna och jag tror det är anledningen till spänningshuvudvärken som inget biter på. Om jag masserar tinningarna är jag så öm! Dessutom har jag så mycket vätska i kroppen att ringarna fastnar. Jag behöver verkligen röra på mig och få igång flödena i kroppen!
 
Letade upp en pilates-dvd som jag skaffade post partum men alltid har tyckt var för mesig. Poweryoga såg jag som en kompromiss. Långsamma rörelser och minimal belastning är inget för mig, jag vill ju överanstränga mig, det har jag alltid velat! Man känner sig inte alls som Sarah Connor om man sakta för armen i en cirkel och kommer ihåg att andas samtidigt. Jag vill slita och blöda och kräla i lera, GI Jane style.
 
Nu är jag SÅ redo att börja röra mig igen! Så jag skuffade undan soffbordet och gjorde uppvärmningspasset som tar ... ja, säkert sex-sju minuter! Man skulle rulla axlarna, hitta balansen och böja sig. Drygt halvvägs började jag rossla och hosta upp slem, men jag gav mig inte utan genomförde hela uppvärmningen! Yess!
 
Nu ligga ner. Pacing! Jag ba värsta wow!

Den här är det jag har.

tisdag 10 december 2013

Trapptest eller vad är det för dag idag?

Läste ett så himla bra tips om hur man kan bedöma sin dagsform på ett enkelt sätt!
 
Med ME ska man ju helst inte göra mer än 70-80% av vad man klarar. Låter ju enkelt, men om man inte vet vad man klarar så måste man ju antingen testa var gränsen går och då har man ju överansträngt sig i rent studiesyfte, eller så ligger man där i soffan och undrar om man vågar försöka sig på en liten promenad eller fönsterputs. Formen varierar ju både över dygnet och över längre tid och det är verkligen svårt att känna i förväg!
 
Så för att pröva dagsformen kan man gå uppför en trappa och se hur man reagerar. Om man blir andfådd, pulsen rusar, måste stanna på vägen och vänta ut mjölksyran, svimmar eller helt enkelt måste lägga sig ner i trappan, ja då blev det dagens utflykt, men reagerar man mer moderat så vågar man nog dra slutsatsen att det här är en bra dag och att man kan göra nåt ännu mer spännande.
 
Idag har jag gått uppför trappan tre gånger. Den första gick lätt, så jag har en ganska bra dag. Nästa gång var nära inpå, så då fick jag ta stöd och var rätt andfådd. Den tredje var efter två timmars vila på soffan, och jag minns inte ens om det var jobbigt, så det var det förmodligen inte. Alltså har jag en bra dag och kommer förhoppningsvis inte att övertrassera något energikonto när jag åker och hämtar barnen i eftermiddag, hjälper dottern att tvätta håret och lagar middag. Ifall jag vilar från och med nu.

 
 
Uppdatering fem timmar senare: Nä, det var inte så fiffigt som jag trodde. Var helt slut redan innan jag hämtade barnen och nu efteråt känns det som att jag faktiskt har provgått Vatikanens alla trappor. Mår illa också, men det har  eventuellt att göra med att jag hittade en skumtomte. Man kanske inte kan dra slutsatser om kommande mående av tidigare mående. Synd, jag trodde jag hade hittat en strategi!
 
Bildbevis! Halva ansiktet hänger, jag har en bristning på kinden och jag behöver skickas på spa, inte vänta på färdtjänsten. Eller ansiktslyft så att högerhalvan kommer upp i nivå med vänster.

Fåtöljfinal

Nu är fåtöljen på plats igen. Och nu ska jag tala klarspråk om fåtöljmålande! Det är ett jäkla skitgöra! Man målar och målar och slabbar och stänker och sen är det bara att börja om från början, för man måste måla säkert tre varv. Jag har målat två för jag är faktiskt för sjuk för att hålla på. Sen ska det vara täckande och inte fälla, enligt div instruktionsfilmer på youtube. Inklusive Annie Sloan herself.
 
Bullshit!
 
Jag tappade dynan och det blev en liten driva av grått färgdamm på golvet! Däremot så fäller det betydligt mindre när man vaxat. Vilket man antingen ska göra väldigt generöst eller två gånger. Tyvärr lägger sig vaxet gärna i tygets struktur som ett gråvitt klet. Det kan man möjligen gnugga in om man har starka armar. Jag har provat att värma med strykjärnet (och ett smörpapper emellan ) och det funkar hjälpligt. Men det gör inte armarna.
Det största problemet med vaxet är lukten. Vi har fått ha vår superköksfläkt på dygnet runt och känner oss ändå halvt förgiftade. Det luktar starkt och det luktar länge! Tyvärr finns ingen miljöinformation eller innehållsdeklaration på vare sig färg- eller vaxburk, så man har inte en aning om det förrän man står där och har betalat närmare femhundra spänn. Och inte finns det information om hur man ska få bort skiten från fingrarna eller göra rent penseln. Tvål och diskmedel funkar i alla fall inte.
 
Konklusion: Försök inte det här hemma! Särskilt inte om du har tillstymmelse till ME eller fördomar mot kemikalier!
 
Skulle behövt ett lager färg till.
 
Galon- eller kanske oljerocksaktigt. Just ja, en fåtölj klädd i vaxduk! Observera hur vaxet inte har trängt in utan ger en ljusrutig effekt runt tygets blommönster.

söndag 8 december 2013

Yes, we have no bananas

och ingen quinoa idag!

Vad vi inte heller har är nån stekpanna med fin beläggning, vilket i o för sig är lika bra, för de är väl halvt livsfarliga även om man inte eldar upp dem på spisen. Kastrullen har jag dock gott hopp om, den brukar Bästa Moster göra ren med tvättmedel.
Hon kommer i morgon. Den står i blöt.
 
Jag tror att vidbrända kastruller är ett diagnoskriterium för ME

torsdag 5 december 2013

Brödburk

Nu har jag både brödburk oxh inkopplad elektricitet, lagom till första snön. Väntar bara på kometen!
Vilken tur att jag var för sjuk för att julhandla, annars hade jag ju inte kunnat släppa in jobbargubbarna! Det är ju det jag säger, det finns en mening med allt!

onsdag 4 december 2013

gnällvarning

Nu har jag varit lite mer utslagen i två dagar än vad jag själv gillar. Yrsel, ont i kroppen och bottenlöst trött, hjärtklappning och ... vad hetere. Afasi.
 
Kan jag få en pigg dag i morgon, tack?
I så fall skulle jag vilja åka till nåt köpcentrum och köpa julklappar. En fin present till dagmamman som gjort så mycket för våra barns uppväxt, men som vi nu slutar hos. Nåt oväntat och roligt och helt fantastiskt till Maken. En get till behövande i världen.
Ta en latte på ett fik.
Det vore kul.

tisdag 3 december 2013

Skruttwoman flyger igen!

Ja, inte än ... men jag har åtminstone fått LDN utskrivet, så jag har gott hopp!

Och nu kom en munter farbror med en brödburk, nu är det bara kometen som fattas!

Annars är det inte så himla muntert, har så jobbiga kramper eller vad det nu är, som ger sväljproblem. Och så skulle jag behöva plocka undan lite innan Rut kommer i morgon, men det går inte för jag har inte ett gram kraft i kroppen efter allt kräkande.
Bortsett från det är det inte så illa.

söndag 1 december 2013

Första advent

 Steg upp med ambitionen att göra lite adventsfint till frukost, men när jag kommit så långt att jag fått på en ny duk och ljus i staffanstaken låg jag i ett hörn och darrade och förmådde inte mycket mer. Maken dukade vidare och småningom fick jag i mig både frukost och kaffe och efter det har jag varit något mer som en människa. Men det var nog första gången jag har legat över spisen för att steka bacon!
 
Nu har vi lokalt adventsfint dels i matsalen med ljus och stjärna i fönstret, samt i marsvinburen där sonen hängt upp julgranskulor och muntrat upp grisarna med "Tre gubbar" och "Staffan stalledräng".
 
 
Vilket är egentligen första ljuset? Börjar man från höger eller vänster? Vi börjar framifrån! 
 

fredag 29 november 2013

Lussebullsmuffins

Inte så söta, men saftiga och goda  lussebullar i muffinsformat. Vill man kan man förstås söta mer, men jag har så svårt för sötningsmedelssmaken. Nästa gång tar jag nog ett par matskedar socker också!
 
 3 ägg
2-3 msk sötrix eller likande
75 g smält smör
1 dl grädde
2 dl kvarg typ kesella
1 dl kokosmjöl
3 msk fiberhusk
1 dl mandelmjöl
2 tsk bakpulver
1 påse saffran
 
Vispa ägg, saffran och sötning riktigt fluffigt. Mortla gärna saffranet i sötningsmedlet först. Tillsätt grädde, smör och kvarg och blanda de torra varorna och rör ner dem.
Låt svälla minst fem minuter.  
 
Klicka ut i muffinsformar och släta till.
Grädda i 280 grader tills de fått fin färg, ca 20 minuter
 
Det är inte så kinkigt!
 
De är goda som de är. Fast inte så söta.
 
Vill man ha det lite flådigare gör man så här.  

torsdag 28 november 2013

Gnäll

Jag önskar så att jag var lite friskare! Häromdagen kände jag mig ovanligt energisk och satt upp i en fåtölj (inte den ommålade, den väntar fortfarande på vaxning) och stickade FEM varv på sjalen jag började på för ett år sen drygt. Var dessutom vaken ihop med maken och såg på Leif GW Persson när han puttrade ur sig förolämpningar, klappade Beatrice Ask på baken och flyttade runt på sina glasögon. Hemskt kul, för att inte tala om Don Quijote Lambertz som satt med i panelen och hojtade om väderkvarnar. Efter den pärsen har jag legat med feber och känt att jag är världens tråkigaste sällskap utom när jag är så slut att jag snäser, för då är jag dessutom otrevlig.
 
Jag önskar att jag inte var tvungen att ringa hit bästa Moster när dottern är sjuk utan att jag skulle orka en dag ihop med en lugn och trevlig åttaåring.
 
Jag önskar att jag kunde åka till centrum och hämta ut paketet som kommit. Men jag måste spara just den energin till nåt annat. Jag önskar för den delen att jag kunde gå i affärer och köpa kläder till barnen istället för att alltid beställa på nätet.
 
Och när jag ändå håller på och gnäller så vill jag ha ett jobb att gå till, en normal tillvaro och kunna gå ut och hämta in ved när det behövs. Gå på julbord. Glöggparty. Vara rolig och kvicktänkt. Briljera lite i nåt. Vad som helst nästan.
 
Så nu vet ni det.
 
 
 
 

tisdag 26 november 2013

Fin färg

Jammen om man har lite tålamod och fläskar på med mera vax så blir det faktiskt riktigt snyggt. 
 
 
Skulle inte bjuda in pianister i vit frack att sitta på den än, men det torrfäller faktiskt knappt längre!
 
 
Fast fortfarande som en jaquardvävd oljerock! 
 
Gissar att jag får slå ut vaxandet av fåtöljen på rätt många dagar. Men nu vet jag att det åtminstone funkar. Hjälpligt.

måndag 25 november 2013

Dumma färg!

 Enligt instruktionsfilmen med Annie Sloan själv kan man välja att vaxa när färgen har torkat. Det behövs inte, men om man vill få den lite mer läderartade ytan och djupare färgtonen hon talar om så ...
Den är nämligen helt matt och rätt mycket ljusare i tonen när den torkat, men ändå färgäkta. It does not wear off. Såg nån som satt och gned baken mot en fåtölj för att visa hur himla färgäkta den är. My ass, säger jag!
Här ett fint exempel:
För att matcha riktigt snyggt lät jag sonen måla även sitsen till pianopallen. Enligt konstens alla regler.
Trots att den fått torka över två dygn på vårt värmegolv i hallen så blir man grå om fingrarna när man tar i den! Samma sak med fåtöljen. Tar man en liten trasa och gnuggar den så har man även färgat trasan, kan jag säga.
Så nu tog jag en ren linnelapp och smorde på vaxet på pianositsen trots att färgen fäller.
Och nu måste jag gnälla lite till: det otroligt dyra men dryga vaxet var totalt odrygt. Slurp sa det! Och nu ser det ut och känns som att jag klätt om pianopallen i en oljerock. Bortsett från att den fortfarande fäller. Det brukar inte oljerockar göra.


Det infamösa vaxet luktar dessutom så man får huvudvärk och måste gå och lägga sig även om man jobbat under köksfläkten!


Pianosits/oljerock. Dessutom nopprig, men det är kattens fel.


Ren trasa + inte ren trasa. 

Nu står sitsen på tork igen så får vi se. Själv hämtar jag mig i sängen från kemikalieinducerad huvudvärk och eftersvettningar. Fy farao om jag måste vaxa en hel fåtölj också!!! 

fredag 22 november 2013

Uuuuurrrr

Sovit till tolv med avbrott för illamående över toan, stapplat upp för att äta lite, brände vid stekpannan (glömde hälla i omelettsmeten), orkade inte äta upp och har nu hävt i mig två baljor kaffe, en coctail av acetylcystein, ipren och alvedon, samt bokat färdtjänst till dagmamman där det är svampfest i eftermiddag och sonen ska vara flugsvamp. Fattar inte hur jag ska få till det, men det får gå.
 
Blev förresten helt andfådd av att flytta från fåtöljen till soffan.
Nu ligga igen.
 
Note to self:  Jag. Ska. Aldrig. Måla. Mer. Än. Jag. Tål.
 
 

torsdag 21 november 2013

Målarkrasch

Alltså, mycket mer lättlurad får man inte vara! När jag höll på och kluddade färg så fick jag inte mjölksyra. Tog det lugnt och lät barnen måla en hel del. När jag blev svettig tänkte jag på dr Anders stänga order och gick och vilade. Lite för sent, lite för sällan kanske. Kände, trots hosta och andnöd att ME:n faktiskt gett med sig. Ingen yrsel som jag hade i morse. Ingen konstig huvudvärk. Kände att jag på riktigt bara hade en liten influensa eller så. Sjöng lite. Lagade korvstroganoff och kände: Yesss! Det är kul! Jag orkar!
 
Nu, tre timmar senare har jag ont i benen. Ont i halsen. Får inte upp värmen i kroppen. Har tagit fyra andningsmediciner och funderar på (utöver hur blåst jag var) om det finns nån mer medicin jag borde peta i mig och om det inte vore bäst om nån släpade upp mig i sängen snart. För jag orkar inte själv.
 

Metamorfos

 Att förvandla en fåtölj: Ja, när ni ser den så fattar ni varför vi inte behövde betala mer än 75:- för den, men å andra sidan behöver man ju inte dra sig för att experimentera med den!
 
 
Först ska man dammsuga den noga, men det struntade jag i. Dammsugning tar för mycket kraft och jag tror att vår RUT gjorde det häromsistens. Annars målar vi väl fast dammet med!
 
Jag klippte bort lite fransar där katten kloat.
 
 
En del Annie Sloans Chalk Paint och en del vatten. Plus en pyts med mera vatten. Jag har kulörten Graphite.
 
 
Ja, sen sprayar man på vatten och målar. På med färg, doppa penseln i vatten och måla in färgen ordentligt. 
 
Ja, och om du har ME så kan du anlita barnarbetare.
 
 
  Låt torka 24h mellan färglagren.  

onsdag 20 november 2013

MEn sprider sig i familjen.

Stackars Molle  har fått ME! Den är väldigt typisk, för han skuttade omkring rätt vilt, men sen  kraschade han och med barnens hjälp blev han nerbäddad och ompysslad efter konstens alla regler.

 
 

måndag 18 november 2013

Konflikthantering

Som vi tjatat här hemma: "Man får inte slåss!" "Smäll inte igen dörren!" osv.
Nu har den femårige sonen tagit ett nytt steg i sin konflikthanteringsförmåga. Mitt modershjärta sväller av stolthet! Ja, eller ...

lördag 16 november 2013

Här ska målas!

Min allrasötaste ME-tvilling skrev så inspirerande om julpynt och allmän hemmakeover och jag har fått lära mig nåt nytt: har man en ful fåtölj är det bara att måla om den. Verkar vara en baggis (åtminstone för nån som är frisk), för man tar bara Annie Sloans chalk paint, blandar med vatten och antingen målar, rollar eller duschar på. Sen smörjer man in med vax. Tydligen blir det lite läderaktigt men fortfarande hyfsat mjukt.

Det här visar sig vara en värst stor grej over there av alla gör-det-självsidor att döma, men var helt nytt för mig. Verkade dessutom hopplöst att hitta leverantörer som skickar till Sverige. Men så råkade bästa Linda nämna just den färgen och jag googlade vidare och upptäckte att den finns i en ny affär i Finntorp! Typ granne med där jag brukade gå på mediyoga! Webshop har de också! Attans vad bra allt blev!

Nu slipper jag ju klä om öronlappsfåtöljen vi köpte på blocket (nåja, det hade jag sluppit ändå eftersom jag helt enkelt inte kan göra det nu när jag har ME) och kan ändå få i ordning min fina läshörna i biblioteket!


http://www.hometalk.com/browser?link= http://bella-tucker.com/2013/04/painting-fabric-with-annie-sloan-chalk-paint/



 Shabby HOME
 http://shabbyhome.talexshop.com/

torsdag 14 november 2013

Urrrr

Tyvärr kära läsare, bloggen blir just nu mest bara tråk och sjukdomsgnäll. Har landat i soffan med frossbrytningar, ont och blä. Inte lätt att kläcka ur sig nåt underhållande då, så jag kvistar väl in en annan gång.
 
Skulle hellre vara här:



 

onsdag 13 november 2013

Brödburk

Idag var en glad gentleman här och rekade lite och nu är den beställd:




Eftersom den är uppvärmd och lättstädad enligt beskrivningen så undrar jag om man kan ha den som kombinerat hönshus? ;-)

Minns inte om jag skulle meddela arbetsterapeuten det så hon kunde beställa själva kometen? Bäst att ringa för säkerhets skull. Och vilken färg ska jag ha? Beslut, beslut ...

tisdag 12 november 2013

Inte kul

Det här är inte kul faktiskt! Igår bara sov jag, idag har jag gjort ett kraftryck och startat tvättmaskinen och tagit en dusch -sen sovit.

Förstår inte riktigt vad jag läser, inte ens i trådarna på fb. Ont i leder, ont i kroppen, yr i knoppen.
Återkommer en dag när jag har hjärnan med mig!

måndag 11 november 2013

Baksmälla

Att ställa till med barnkalas får sina följder! Eftersom maken har en envis förkylning som aldrig går över turades vi om med att sova middag hela dan igår, och idag är jag så utslagen att det är löjligt åt det. Om jag inte hade varit så eländig så skulle jag gärna ha:
  • Tagit en promenad på Djurgården i den fantastiska novembersolen
  • Lunchat på Blå Porten
  • Tittat in på Svenskt Tenn på hemvägen för att försöka sätta sprätt på de sista presentkortsslantarna
  • Putsat fönster i åtminstone ett rum
  • Sluppit tänka på att alvedonet inte verkar
    Det är det här jag inte gör

    Blå Porten
    Det är här jag inte är! 





uppdatering: nu har jag sovit middag två gånger och dessemellan mest legat och läst tidningen på datorn. Testar om Ipren funkar bättre, men det verkar inte så. 

lördag 9 november 2013

Hoppsan!

Jungfrufödsel i marsvinskolonin!
Ja, eller så är inte Darth Vader inte fullt så steril som säljaren antydde.
Idag, just som gästerna kom till dotterns åttaårskalas upptäckte vi att det sprang omkring inte mindre än tre marsvin i buren. När Junior föddes har vi inte en aning om, inte heller vilket kön det är.
Hur tar man egentligen hand om marsvinsbebisar? Och digivande mödrar?


 
 

torsdag 7 november 2013

Me-motion

Det händer saker i politiken!

Motion 2013/14:Ub531

Mer forskning om ME/CFS och IBS för bättre behandling

                       


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att överväga behovet av en översyn av behandlingen av patienter med ME/CFS och IBS.

Motivering

Förslag om riktad satsning på forskning om myalgisk encefalomyelit (ME).
även kallad kroniskt trötthetssyndrom (CFS), och känsliga tarmsyndrom (IBS) har tidigare lämnats i motion 2012/13:So546 som behandlades i betänkande 2012/13UbU13. Utskottet yrkade där avslag på motionen med hänvisning till bedömningen att satsningar på forskning om hälsa bör genomföras av Vetenskapsrådet och Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap.
Fortfarande lider emellertid alltför många patienter av ovan nämnda sjukdomar och då det fortfarande inte finns någon säkert effektiv behandling är vi fortfarande av åsikten att mer forskning på ämnet behövs och därför lämnar vi åter fram en likalydande motivering.
Nydefinierade sjukdomstillstånd möts inte sällan, eller snarare alltför ofta, av en mycket stor skepsis ute i den praktiska sjukvårdsverksamheten. Denna restriktivitet inom sjukvården och dess organisation för att ta till sig av nya rön som potentiellt kan vara mycket värdefulla för att utveckla verksamheten har två sidor. Å ena sidan är en sund skepticism mot att alltför raskt överföra nyheter i den medicinska forskningen till klinisk verksamhet ett visst skydd mot att patienter utsätts för åtgärder som vi har för liten erfarenhet av för att garantera den bästa patientsäkerheten. Å andra sidan är en alltför restriktiv hållning en risk för att fungerade medicinsk verksamhet hålls borta från behövande patienter alltför länge, men också att en sådan överdriven restriktivitet, som ibland till och med blir fördomsfull mot den medicinska kunskapsutvecklingen, kan riskera att överföra en negativ attityd till politiska beslutsfattare och till allmänheten, vilket sätter de behövande i en särskilt svår position.
Historiska exempel på det senare, som tyvärr fortfarande inte tvättat bort sin misstänkta simulantstämpel bland många såväl i professionen och bland allmänheten som hos många beslutsfattare, är krämpor som berör bland annat själsfunktion och smärttillstånd. Det som idag klassas som svårartat sänkt sinnesstämning med stor risk för självmordsbeteende, så kallad egentlig depression, uppfattas av många lekmän och politiker felaktigt som ”humörsvängningar” vilka följaktligen den lidande själv bör lägga band på och ”rycka upp sig”. De som idag har diagnosen fibromyalgi kallades till inte för så länge sedan även bland verksamma i den medicinska professionen föraktfullt för SVBK = Sveda-värk-bränn-kärringar. Mer nyligen uppmärksammade problem med delvis liknande symtomkaraktär är tillstånd som myalgisk encefalomyelit (ME, även kallat kroniskt trötthetssyndrom; Chronic Fatigue Syndrome, CFS) och så kallat irriterade tarmens syndrom (Irritable Bowel Syndrome, IBS).
Formellt fyller samtliga de tre senare tillstånden kriterierna för sjukdomar som inordnas under reumatiska åkommor (fibromyalgi), neurologiska åkommor (ME/CFS) respektive funktionella gastroenterologiska åkommor (IBS). Bara för tillståndet ME/CFS finns trovärdiga uppskattningar om att 0,5–1 procent av befolkningen i Sverige fyller kriterierna för sjukdomen. Det innebär att mellan 45 000 och 90 000 svenskar lider av ME/CFS här och nu. Trots detta fanns fram till helt nyligen en enda klinik i landet som studerade problemet och tog emot patienter. Den var förlagd till Göteborg och hade en mycket begränsad bemanning av eldsjälar, av vilka några kunnat ägna sig åt att studera och behandla tillståndet först efter sin pensionering som forskare och läkare. Nu har en liknande öppenvårdsverksamhet startats även i Stockholm. Men ännu så länge finns ingen slutenvård tillgänglig i Sverige, utan man får söka sig till Norge om ett sådant behov föreligger.
Vad som emellertid är särskilt intressant under senare års forskning är den stora samsjuklighet som tycks föreligga mellan tillstånden. Hos inte mindre än 60–70 procent av dem som uppfyller kriterierna för fibromyalgi är också kriterierna för ME/CFS uppfyllda. Dessutom visar flera undersökningar att man på 60 procent av dem som uppfyller både kriterierna för fibromyalgi och ME/CFS också kan ställa diagnosen IBS. Detta har gjort att frågan har ställts om de enskilda sjukdomarna ska anses ha mycket stor samsjuklighet, eller om det rent av rör sig om ett och samma sjukdomstillstånd som kan ta sig lite olika symtomyttringar från fall till fall. Under de senare premisserna har en samlande beteckning som ”dysregulation spectrum syndrome” alternativt ”central sensitivity syndromes” föreslagits. Den konstruktiva tanken med en samlingsdiagnos skulle vara att sjukdomens orsak då eventuellt kan tänkas stå på basen av störningar i patienternas immunsystem, som kan vara genetiskt betingade eller utlösas av andra sjukdomar såsom influensa, olika gifter eller oxidativ stress eller vara resultatet av olika bristtillstånd i kroppen som sammantaget stör funktionen i immunsystemet så att symtom från hjärna, muskler, leder och tarmsystem uppstår. Genom att vidare studera och analysera alla dessa teorier om uppkomstmekanismer i forskningen skulle också studier för olika rationella behandlingsmöjligheter kunna följa.
Motivet till denna motion är att.
  1. enbart antalet patienter med diagnos- och behandlingskrävande fibromyalgi och ME/CFS är cirka 300 000
  2. ingen säker effektiv behandling ännu finns att få
  3. de två center som finns tillgängliga i Sverige bygger på mycket ideella och lokala initiativ och
  4. dessa försummade patienter som fortfarande ses ner på av sjukvård, allmänhet och många politiker kostar samhället oerhörda resurser då de ofta inte kan arbeta, inte får någon akut hjälp eller möjligheter till rehabilitering och har en utomordentligt sänkt livskvalitet på grund av detta.
    1. Vårdmöjligheterna för patientgruppen behöver förbättras på central nivå, så att en lika och rättvis vård kan erbjudas alla svenskar som får denna typ av diagnos. Regeringen skulle därför kunna överväga att se över behovet av ett nationellt kunskapscentrum för detta med det yttersta handläggningsansvaret för alla patienter som kvalificerar sig för en sådan diagnos.
    2. Att politiker riktar stöd till särskild forskning är vanligen inte av godo. Sådan politiker- eller myndighetsstyrning riskerar att hämma det nödvändiga oberoende av hypotesformulering eller annan inriktning på forskningens innehåll som oftast i sig är en central förutsättning om kvalitet och trovärdighet för resultaten av offentligfinansierad forskning ska upprätthållas. En bred opinion både inom och utom forskarsamhället stöder offentligfinansierat forskningsoberoende av politiker- eller myndighetsstyrning av just dessa skäl – värnandet av kvaliteten och trovärdigheten för skattefinansierade forskningsuppgifter.
Men i praktiken begås tyvärr ofta övergrepp mot denna viktiga princip om forskningsinnehållets oberoende genom missriktade ambitioner från politiker och myndigheter som vill detaljstyra tilldelningen av forskningsresurser mot områden som man menar är till gagn för samhället. Att denna typ av ambitioner ofta blir just missriktade beror på att man missförstått var tillkortakommanden i forskningsfinansieringen verkligen existerar.
De forskningsverksamheter som för dagen förefaller eminenta eller excellenta är emellertid inte alltid de som behöver förstärkas. Sådana redan etablerade strukturer finner närmast alltid sitt behov av resurser tillgodosett på ett eller annat vis. Det hindrar inte att man som ledare och medarbetare i denna typ av forskning sällan är nöjd med sina anslag och kan då med till synes enkla och självklara argument om sin grupperings förträfflighet i form av kompetens i allmänhet och av betydelse för samhället i synnerhet locka politiker och andra beslutsfattare över offentligfinansierade forskningsresurser att ständigt prioritera sådan forskning som ter sig populär och rätt att driva i tiden just nu.
Men när man hemfaller till denna typ av populism för att vilja styra forskningens resurser riskerar inte bara tillfälliga nycker att få stöd, utan även ideologiskt präglade påtryckningar kan vinna giltighet. En fast politisk styrning utifrån förenklade analyser riskerar då paradoxalt nog att skada den eventuella positiva politiska innebörd den kanske kan visa sig ha. Därför är det så viktigt att eventuella missförhållanden på denna punkt vad gäller stöd till forskningen i Sverige så långt möjligt undanröjs i framtiden.
Trots detta kan vissa riktade stödåtgärder för försummad forskning med potential för framtiden ha stor legitimitet för att identifieras och styras av politiker. Det är sådan typ av forskning inom det medicinska området som denna motion handlar om. Analysen av varför riktat stöd vore vällovligt till försummad forskning av den typ som på ett bra sätt illustreras med bristerna i kunskap och behandlingsmetoder som gäller för syndromklustret ”dysregulation spectrum syndrome” alternativt ”central sensitivity syndromes” utgår från det stora och negligerade samhällsproblem som döljer sig om man nekar berörda patientgrupper att få sina sjukdomar och åtgärder eller behandlingar av dessa vederbörligt studerade bara för att de är nytillkomna eller ovanliga som diagnostiska entiteter.
Här har politikerna ett särskilt ansvar att värna att offentliga forskningsresurser tillhandahålls, då möjligheter för att få detta via gängse forskningsfinansiärer, offentliga eller privata, är undermåliga idag givet det regelverk som här förhärskar för prioritering av resurstilldelning. Vi föreslår därför att regeringen överväger möjligheten till specifika prioriterade forskningsinsatser kring den framväxande terminologin ”dysregulation spectrum syndrome” alternativt ”central sensitivity syndromes” inom ramen för nyidentifierade och troligen viktiga immunologiska folksjukdomar som ME/CFS och IBS.
Stockholm den 27 september 2013
Finn Bengtsson (M)
Ann-Britt Åsebol (M)

måndag 4 november 2013

ojsan

Det här inlägget har jag tydligen skrivit under veckan, men minns det inte själv och lika gott var väl det! Jag minns att jag var halvt utslagen hela höstlovet, men det här är ju löjligt!

"har varit väldigtv dålig de stsrs dagsarna, varit nöjd med att rikta bkicken och understundom vända fram en sval sida på kudden. andas in i krämpor och känt dem lösas upp, återkomma. barnen lever lovliv - vilket ub´nderbaer t ordm ar det jag som har kommit på det?
men idag tog häxan surtant över och fick för sig att ingenting på det här stället skulle bli bättre om inte just jag tog itu med det på skaroen. började som den mycket goda pedagog jag åtminstone en gåmg har varit och Vips! så hade barnejn kappats om att dammsuga vardagsrummet ocg stoppa överdragen tikk vår puffar i tvätten, jag kade mig ner med en välförtjänt kaffe, medan barnenghorde pumpor av dentrolldeg jag rört igop samtidigt med frukosten."

Blir baske mig orolig för mig själv!

Snäll katt

Jag låg och läste det här och skrattade mer och mer tills jag knappt kunde andas och tårarna rann, varpå Coco komm och jamade oroligt och vill tröstas!

http://rats-funnybone.com/25-funny-auto-correct-fails/

 
Ser ut som en galen fladdermus, men mkt ömsint och rar

onsdag 30 oktober 2013

Riksdagsseminariet

Här är länk till RMEs sida där filmerna från riksdagsseminariet ligger utlagda. Återkommer med kommentarer när jag har sett dem!

Ja och här är länken, tack Linda! http://rme.nu/seminarium-om-mecfs-i-sveriges-riksdag-16-oktober-2013

Uppdatering: har gått in i ett skov, tror jag. Orkar inte samla tankarna till att kommentera. Missa inte delen med Pernilla Z!

lördag 26 oktober 2013

Straffet

för surkålsstompandet blev kännbart. Sov halva dagen igår och låg resten av dan med huvudvärk, ont i kroppen och rejält ljudkänslig. Först framåt kvällen orkade jag mig upp såpass att maken och jag kunde äta middag ihop. Och träningsvärken sitter i kan jag säga. Får mjölksyra bara av att skriva det här, så jag försöker göra det med en hand i taget för att låta den andra vila.
Idag verkar det få bli soffläge med hörlurarna på, men kanske klarar jag att ha lite mys med snuviga dottern och se en film ihop i alla fall.

Men burken står på bänken bakom spisen, insvept i ett förkläde för mörkrets skull och har börjat dofta lite syrligt. Är nyfiken, så måste glutta lite varje gång jag går förbi.

När min mamma och pappa köpte sitt första lilla hus hade det bott polacker där innan. Är det ett folk som är haj på traditionell mat så är det ju de, och de hade nog jäst mycket surkål för lukten satt i väggarna i åratal. Har börjat oroa mig för att det ska bli så här också, så det kanske var tur att jag bara orkade göra en burk!

Fortsättningsvis kommer all surkål att vara köpe!

Och för den som blir nyfiken på polsk hälsokost så vill jag tipsa om  läkaren Jan Kwasniewskis Optimal diet. Den sägs kunna läka det mesta och är snubblande lik lchf, bara lite mer potatis. Det är några år sen jag läste på om den, så det får nog bli dagens mission. Förutom soffmys med dotter.

torsdag 24 oktober 2013

Surkålsmakeri och ME

går bara inte ihop! Påminn mig om jag nånsin får för mig att försöka igen!
Nu när den är klar vill jag i alla fall skryta med den!
 
Så här gör man:
Tvätta händerna noga, se till att allt du använder är superrent, du vill inte få in disktrasebakterier i brygden!
Ta bort de yttersta bladen. Släng. Ta loss ytterligare ett blad eller två och spara till senare.
Riv vitkålen med en osthyvel (redan där fick jag överansträngningssymtom!)
Skala och riv ett par morötter grovt
Riv ett syrligt äpple
Salt
 
Jag gjorde en startkultur. Det är inte nödvändigt men somliga rekommenderar det. Blanda ihop:
2msk yoghurt
En probiotikatablett, mortlad
1/2dl vatten
I en kopp
 
 
 
Lägg allt i en bunke, salta och stöt det noga med tex en kavel med avtagbart handtag tills det vätskar sig. Gör inte detta om du har ME, då ber du nån annan. Det gjorde inte jag.
 
 
Fyll en burk och packa noga, stöt tex med kaveln. Häll på lite av yoghurtblandningen då och då
Lägg ett par kålblad överst och se  till att de täcks av vätskan. Lägg på en liten sten som du tvättat löjligt noga och kokat, du vill ju inte ha jordbakterier i surkålen! Ställ mörkt i rumstemperatur (20-22 grader) att jäsa några dagar, ställ därefter svalare i ett par veckor, ca 15 grader har jag läst på nätet.  Va, har du inget sånt rum?
 
 
Slutligen: medan burken står och mognar ser du till att skryta lite på din blogg eller i sociala medier. Det är du värd!