tisdag 29 januari 2013

Hur det började


Sommaren 2011 kände jag mig så himla sjuk. Om det var en influensa eller kraftig förkylning eller om det berodde på det där ilskna fästingbettet på armen som hettade och var rött i ett par veckor vet inte jag, men däckad var jag. Så småningom gick jag till doktorn och bad om borreliatest för säkerhets skull. Han ville inte ta nåt för det var så osäkert att det skulle visa rätt i alla fall och märket på min arm var inte borrelia, det var han bergsäker på.

Sen följde den ena infektionen efter den andra, jag hade ibland en friskdag emellan, men oftast inte. Tja, det måste gå över förr eller senare, tänkte jag och försökte köra på som vanligt. Livet tar ju inte paus. Bit ihop bara!  (Jag blir väldigt benägen att ta till klyschor när jag ska vara käck …)
Och dottern började skolan. Stor grej. Sonen fick lära sig att bli lämnad ensam till dagmamman. Stor grej. Och så hade jag ju studierna. Man ska inte gnälla, så det gjorde jag inte, utan ville utnyttja möjligheten till LIVETS CHANS. Att få plugga något som jag tyckte var så vansinnigt kul och dessutom på distans, vilket gjorde att jag kunde hämta barnen tidigt och ha dem hemma när de var sjuka, se till hushållet och ha maten färdig när maken kom hem, ta hand om hönsen, hänga tvätten ute så det luktade sådär ljuvligt fräscht om lakanen, odla tomater och … ja, och vara sjuk då. Men det kom liksom i sista hand när jag höll på att förverkliga Projekt Livslycka.
 
 

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar