torsdag 31 januari 2013

Utbränd, november 2011


Hösten 2011. Missnöjd med min insats på tentan gick jag och lade mig och låg två veckor trots att nästa delkurs började redan följande dag, det var inte likt mig, men jag kände mig så sjuk att jag inte fattade hur jag skulle orka bli frisk ens.
   Då jag reste mig ur sjuksängen hade jag svår yrsel. Allt snurrade, till och med när jag satt i en fåtölj. Jag var mentalt slutkörd och minsta stressmoment fick mig att tappa fattningen. Jag röt åt barnen, var hemsk mot maken och när jag blev för stressad svimmade jag eller föll ihop. Febern hade gått tillbaka och låg stadigt kring 37,8-38,2. Andningen funkade dåligt efter infektionen, jag hade astma som det tog veckor att få bukt med. Jag märkte också att jag hade problem med närminnet och språket…

Sara vet bäst
Jag pluggade ju psykologi, visserligen utvecklingspykologi just då, men det var klart jag kunde diagnosticera mig själv, fattas bara! Jag var helt enkelt utbränd. Bortsett möjligen för det där med febern. Och så kände jag mig ju som en hemsk människa med vredesutbrott och halvt labil, men kanske egentligen inte deprimerad. Så jag gick till doktorn och förklarade att jag trodde att jag bränt ut mig igen.
   ”Jaha, känner du igen känslan från förra gången”, frågade doktorn.
   ”Nej, inte direkt”, sa jag. ”Men det stämmer med diagnoskriterierna”, tillade jag som hade lusläst socialstyrelsens 90-sidiga skrift om utmattningssyndrom och glömderaskt bort att nämna att jag till och med hade fler krämpor än som stod i boken ... (Jag hade även kraftiga nattliga svettningar: jag kunde vakna av att det rann om halsen och mellan brösten. Tempen låg runt 38 och kroppen värkte. Jag hade också fått konstiga ryckningar i fingrarna: rätt som det var kunde pekfingret börja sprätta. Eller ögonbrynet. Och en punkt på handens ovansida var så ömatt jag såg stjärnor om jag nuddade den. Jag hade också ständiga svampinfektioner och hormonerna svajade, av gynekologen fick jag bland annat diagnosen polycystisk ovariesyndrom, PCOS. Jaha, så det var därför jag hade skäggstrån på hakan och tjock mage!)

Min stackars läkare tog tester för hypotyreos och allt annat som skulle uteslutas, men de visade som väntat inte något särskilt, lite D-vitaminbrist bara.
 Ja, då var jag väl utbränd då. Jag fick i stället börja träffa en terapeut som med KBT skulle få mig att sänka kraven på mig själv: jag är visst både typ A-personlighet och har en prestationsinriktad självkänsla, så det var väl inte undra på att jag brände ut mig.

   ”Ut och motionera!”, sa läkarn.
   Jag började promenera hem efter att ha lämnat barnen i skolan och hos dagmamman. 1,8 km är det dörr till dörr. Det tog mig 37 minuter (jag skulle gärna räkna ut vilken snitthastighet det innebär, men eftersom jag ju inte kan räkna längre så nöjer jag mig med att säga att det är väldigt långsamt).
   ”Inte konstigt att du känner dig så svag när du har så dålig kondition”, peppade läkaren mig. ”Gåstavar kanske kan hjälpa dig att få upp tempot!”
Jag gick till min terapeut och grät: ”Jag orkar inte motionera. Jag orkar inte plugga! Jag orkar ingenting!”
   ”Du känner dig kraftlös för att du är djupt, djupt deprimerad”, sa terapeuten. ”Du har ju pluggat tillräckligt med psykologi för att veta hur serotoninnivåerna i hjärnan påverkas när man bränner ut sig. Jag kan inte behandla dig om du bara gråter, du behöver SSRI”.
   Jahapp. då var jag väl deprimerad då. Jag kände mig visserligen inte nedstämd, men det förklarade hon att det behöver man inte göra. Jag hade dessutom så starka försvar att jag förträngde alla sorgsna känslor, sa hon.

Klättervägg?
Så gick vintern och våren i ett töcken av terapi och studier. Började hos en ny läkare, den förre hade slutat.
  ”Jag tror du skulle må bra på en riktigt låg dos Citalopram”, sa han. ”Och mer motion! Jag tror klättervägg vore något för dig, du skulle säkert tycka att det var jättekul!" (Var han nu fick det ifrån, 40+ med övervikt, måttlig koordination, yrsel och svimningsattacker ... hmmm ... Kan säga att jag underlät att följa hans råd.)


File:Grimpeurs Voiron 2b.jpg
Det här är verkligen inte jag som klättrar, bilden är lånad från wikipedia!


Men medicinen gjorde inga underverk trots att han höjde och höjde dosen. Och jag kämpade och kämpade. De 37 minuternas promenad hade sjunkit till 17 vartefter astman gick över, så jag lade in dubbla vändor för att bättra på kondisen ytterligare.

En tisdagmorgon i maj när jag var ute och gick ringde min kompis Louise och frågade om jag skulle komma över och ta en förmiddagsfika i hennes butik.
   ”Ja, gärna”, sa jag. ”Jag ska bara hem och duscha först. Kommer om en timme!”
Jag lade på och såg att mobilen var täckt av svettdroppar – bra, då kunde ingen anklaga mig för att inte anstränga mig i alla fall!
   Det var ungefär femton meter kvar till vår grindstolpe, men jag var tvungen att stanna och pusta, jag fick ingen luft. Svetten rann om hela kroppen och jag kunde inte förstå hur jag skulle ta mig fram till huset. När jag kom in sjönk jag ner i en fåtölj och rörde mig inte ur fläcken på tre timmar. Då stapplade jag över till soffan så jag fick ligga ner. Fikat fick vara.

På eftermiddagen ringde jag till min moster som bor i närheten och bad henne hämta barnen. Nu hade jag då verkligen gått in i väggen!
Utmattningssyndrom: 
A. Fysiska och psykiska symtom på utmattning under minst två veckor. Symtomen har utvecklats till följd av en eller flera identifierbara stressfaktorer vilka har förelegat under minst sex månader.
B. Påtaglig brist på psykisk energi dominerar bilden, vilket visar sig i minskad företagsamhet, minskad uthållighet eller förlängd återhämtningstid i samband med psykisk belastning.
C. Minst fyra av följande symtom har förelegat i stort sett varje dag under
samma tvåveckorsperiod:
1) Koncentrationssvårigheter eller minnesstörning
2) Påtagligt nedsatt förmåga att hantera krav eller att göra saker  
under tidspress
3) Känslomässig labilitet eller irritabilitet
4) Sömnstörning
5) Påtaglig kroppslig svaghet eller uttröttbarhet
6) Fysiska symtom såsom värk, bröstsmärtor, hjärtklappning,  
mag–tarmbesvär, yrsel eller ljudkänslighet
D. Symtomen orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion i
arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.
E. Beror ej på direkta fysiologiska effekter av någon substans (t.ex. missbruksdrog, medicinering) eller någon somatisk sjukdom/skada (t.ex. hypothyreoidism, diabetes, infektionssjukdom).
F. Om kriterierna för egentlig depression, dystymi eller generaliserat ångestsyndrom samtidigt är uppfyllda anges utmattningssyndrom enbart som


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar