fredag 15 februari 2013

Att börja med LCHF

Vi började med LCHF våren 2008. Mamma hade hittat den här nya dieten som gjorde att hennes diabetes försvann och hon kunde först trappa ner, sen sluta med blodtrycksmedicinen. Dessutom gick hon ner i vikt. Så Maken och jag läste på lite grann och blev heltända på idén. Han för bearnaisesåsens skull och jag för gräddsåsen. Ja, eller ...
Lyckligt fettade vi upp våra köttbitar och skippade gladeligen pastan och potatisen. Fick man verkligen äta så här gott?

Avtändningen
Första veckan mådde jag rätt bra, men Maken, som gärna tagit ett halvkilo godis eller en jätteportion glass med chokladsås till kvällen, varje kväll, led sockerabstinensens svåra kval.
"Tror du jag har influensa?", "Tror du jag är döende?" Nej, det trodde jag inte. Och efter några dagar mådde han prima igen och jag blev snart av med den IBS som jag lidit av i åratal. Han gick dessutom ner tio kilo i vikt och blev jättesnygg. Det gjorde inte jag. Först trodde jag att det berodde på att jag inte åt fullt så strikt, jag ammade ju fortfarande, men jag har inte gått ner senare heller, trots idoga försök har det inte blivit mer än något enstaka kilo. 

Barnen
Jag hade för lite mjölk och var tvungen att ge tillägg till Sonen redan från födseln. Men det var med stigande ångest jag läste innehållsförteckningen på de mjölkersättningar som fanns i handeln. Vad var meningen, de tog mjölk, tog bort fettet, ersatte det med palmolja och annat skit, hårdprocessade proteinerna och tillsatte syntetiska vitaminer. Nej tack! Jag diskuterade saker med folk på Kolhydrater i fokus och blev tipsad om Weston Price Organization. Läste på och började göra egen mjölkersättning. Lade in på ett näringsberäkningsprogram och såg att om man tar en äggula, en msk vispgrädde och lite mjölk och blandar ihop med varmt vatten till en välling så hamnar man näringsmässigt otroligt nära bröstmjölksersättningen, men med skillnad att allt är färskt, naturligt animaliskt och ekologiskt.
Dottern som var två och ett halvt fick äta en liberal lchf, pasta någon gång,lite hembakt bröd, frukt, glass (även om vi gjorde den mesta glassen hemma av bär och turkisk yoghurt).




 

Så här glad blir man av baconfrukost

LCHF med kosttillskott
Tyvärr måste jag erkänna att senaste åren har vi fallit ifrån. Maken äter fortfarande lika stikt som tidigare, men jag har börjat fuska. Man kan kalla det LCHF med kosttillskott av kolhydrater. Jag har återfått suget som jag slapp i ett antal år. Det är värst när jag har sovit dåligt, vilket jag gjort från sommaren 2011 tills jag däckade sommaren 2012, men även den vanliga tröttheten gör att jag söker uppiggande kickar från kolhydrater och kaffe. Lika illa är det med barnens kosthållning, jag vet inte om det är för att jag inte orkar hålla ställningarna och göra allting själv eller om det är för att de är större och tjatar på ett annat sätt, men jag är inte nöjd. De äter pasta och bröd mest varenda dag, korv och köpeköttbullar som vi fram till för ett år sedan inte skulle ha räknat som lämplig barnmat eller människovärdig föda, och jag skulle önska att de inte ens visste vad ostbollar är för något. Lördagsgodis kan jag gå med på, men snabbat och junk skulle jag önska bort ur vår tillvaro. Hur ska jag komma till rätta med det här? Jag faller till föga, går enklast möjliga väg, försöker se det som att det är bra att de får mat, vad det än är och jag inser att jag orkar inte göra surdeg och storkok på samma sätt som förr. Men jag är inte nöjd.

3 kommentarer:

  1. Jag äter också LCHF/Paleo sedan 2006. Men det tog mig flera år (!) att lära mig vad just jag kan och inte kan äta. Att jag inte tål för mkt tomater, broccoli, blomkål och lök som ju är "godkänd" LCHF-mat. Det tog mig också flera år av avsteg o återfall innan jag hittade min nivå. Där jag mår bäst. Återfallen har tagit allt från ett par dagar till ett drygt år (!) att återhämta mig från...

    Har kommit fram till att jag måste vara väldigt strikt och att periodisk fasta funkar bra för mig. Jag måste vara mkt mer strikt än min man, syster och mina vänner. Min IBS är känsligare än vissa andras. Och det tog lång tid att hitta rätt... Mina ME-symtom blir avsevärt lindrigare när jag håller rätt kost, trots att jag började pga IBS har jag efterhand insett att även de andra symtomen påverkas positivt.

    Men det ÄR jättesvårt när insomnin och utmattningen är total. Då skriker min kropp efter bröd, chips och pasta (och det är också vid dessa tillfällen jag fallit dit). Just nu klarar jag dock av att stå emot om jag bara ser till att han alternativ hemma som jag inte triggas av eller får mer ME-symtom av (att göra avsteg förvärrar min ME så maken är numer stenhård på att jag inte får fuska...) För mig funkar då blåbär eller mörk choklad. Inte alls lika gott som Lantchips men funkar. :)

    Vad gäller barnen äter vi nästan alltid lagad mat från grunden, lusläser innehållsförteckningar och undviker alla tillsatser och skräp. Men. Vi har sk "nödmat" hemma för de dagar då maken inte är hemma och jag är sängliggande. Då får barnen själva fixa fiskbullar eller oxpytt (det vi tyckte var minst dåligt :) ) Försöker undvika spannmål och serverar ris, rotfrukter eller potatis istället till barnen och hellre grönsaker än frukt.

    Barnens vänner blir dock ibland besvikna då de inser att vi aldrig har "riktig o'boy", ketchup, sylt, saft eller läsk hemma. Fast de som kommer hit ofta har vant sig och numer säger de att de älskar min varma choklad (ekologisk 100%:ig mörk kakao, honung o mjölk). I början sparkade barnen bakut då jag serverade bovetegröt med ägg o smör men efter ett par månader övergick hatet till kärlek. Nu ber både barn o deras vänner om den till mellis. Den mättar enormt! :)

    Har du också märkt av att dina ME-symtom blivit lindrigare av kosten?

    SvaraRadera
  2. Vi började med LCHF tre år innan jag blev sjuk (vilket naturligtvis fick de första läkarna att skylla på kosthållningen: klart kroppen tar stryk av att inte få kolisar!) så jag kan inte uttala mig om ME:n annat än att jag kämpar sju gånger värre mot suget nu än jag nånsin gjort.
    Vi har också ätit precis som du beskriver: turkisk yoghurt med nötmyssli, ekologiskt kött från grannbonden på Ön, de egna hönsen var ett steg i samma riktining, fyller frysen med hemodlade tomater att ha i köttfärssåsen osv. Men nu har det varit nöd rätt länge och nödmaten har blivit vardag åtminstone för barnen. Maken kommer hem sent och lagar oftast (och helst) ingen mat, så när jag orkar lagar jag jätteladdningar och vi har ju alltid gott om grönsaker och så, men det går inte att säga annat än att vår kosthållning chanserat.
    Men det kanske går att ta nya friska tag även om jag inte är frisk själv ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förresten är problemet med Lantchipsen det samma som med Turkisk Peppar: man börjar blöda i gommen efter ett tag ;-)

      Radera