lördag 9 februari 2013

Världens dummaste mamma

Idag är jag en hemsk människa. Världens sämsta mamma också, för den delen.
Morgonen började rätt bra, jag sov till 9 och gick upp, lagade äggröra o bacon och servade barnen med yoghurt och annat (Maken var i skidspåret). Slog mig ner med en kopp kaffe. Så småningom hjälpte jag Dottern med hårtvätt och det hemska trassel som uppstått pga flera dagars missad borstning. Vi gjorde en inpackning och började försöka arbeta oss in mot skaplen. Jag kände hur jag fick mer och mer mjölksyra i armarna, så jag lät dem vila mot badkarskanten för att avlasta medan vi trilskades med lockarna. Sen var den dagens energi slut och jag dråsade ner i soffan. Fräste åt alla som vågade komma nära, vilket naturligtvis bara ledde till att de blev sårade och på nolltid hade jag lyckats dra igång ett bråk som lämnade Dottern i tårar, jag gastade och röt från soffan att de skulle vara tysta och sluta skjuta med lasersvärd etc, Sonen tog rollen som lillebror duktig och den stackars Maken fick utrymma huset och försöka hitta på något roligt så de fick komma hemifrån ett tag.
Antagligen är det sviterna från i torsdags som fortfarande gör mig så trött. Jag hade tid på Vårdcentralen men hade glömt tanka sjukresekortet så jag åkte kommunalt. Det är ju extra krångligt eftersom bussar ersätter Saltsjöbanan efter att tåget åkte in i ett hus för några veckor sedan, så dels finns det ingenting att sitta på när man väntar och dels måste man gå en bit ganska snabbt för att byta i Neglinge. Det är en bra bit från tåget till vårdcentralen, säkert 300 meter om inte mer, men jag tog det försiktigt. Det är också så mycket snö att man inte kan sätta sig och vila på parkbänkarna, vilket annars kunde ha behövts.
Hursomhelst så visade det sig att min bokade tid på något vis försvunnit ur systemet. Jag vet att den har funnits, för jag ringde för ett par veckor sedan och försökte boka om den, men det fanns inga alternativa tider, så därför fick den stå kvar, men nu var den alltså spårlöst försvunnen. Då kom jag på den kanske inte så smarta idén att gå bort till Bästa Ls butik (The Crazy Giraffe: kaffe, sällskap och köpte ett par saker till ungarna på rea) innan jag åkte hem. Jag gick långsamt förstås och stannade inte länge, kanske 45 minuter bara men blev ändå väldigt trött, för sammanlagt måste jag ju ha gått närmare en kilometer under förmiddagen.
Igår var jag rätt medtagen men försökte ändå vara uppe en hel del. Barnen sydde små Pypdockor (Krypdockor, Walldorfmodell) och jag lyckades hjälpa till med det trots svettningar, yrsel och vilopauser. 


Sen kom rörmokarn och hans snickarkompis lite oförberett för att kolla hur man ska kunna bygga ett nytt avlopp och det tog det absolut sista jag hade av energireserv. Sen på kvällen kunde jag inte ens gå uppför trappan utan att lägga mig ner på halva vägen och vila, vilket kändes lite fånigt när Maken kom och undrade vad jag sysslade med och fick upp mig i sängen ... Ja, sen sov jag ett par timmar och kunde röra mig  lite bättre igen. Men tröttheten sitter som sagt i idag med. Så: förlåt älskade familj, jag hoppas jag är trevligare när ni kommer hem!

Status: Ont i armar och ben, huvudvärk, förkyld, ömmande lymfkörtlar, yrsel, lätt illamående och matt i hela kroppen. Och så har jag oborstade tänder men är för trött i armarna för att ge mig på något så krävande som tandborstning. Kan lägga till gnällig också ;-)

ps.
Underbara Maken som påminner mig om att ta hand om mig! När han läst det här var kommentaren: "Om du nu glömt boka sjukresa, förstod du inte att en taxi hade kunnat skjutsa dig?" Nej, det tänkte jag inte på och hade inte unnat mig ens om jag kommit på det, eftersom jag inte förutsåg följderna. Men jag lär mig väl. Och tills dess behöver jag dig som är på min sida!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar