lördag 9 februari 2013

Diagnoskriterier

Me är en knepig sjukdom, där det finns rätt många som säger sig ha kommit fram till en definition av vad det är, vad det beror på och ffa vad som kännetecknar sjukdomen och vad som ska ingå, men det betyder inte annat än att de har ett förslag till tolkning som de tycker verkar hittills bäst.
 
Diagnoskriterier enligt Viss (Stockholms läns landstings sida)
ME/CFS (post-viral trötthet) ses som ett relativt ovanligt, troligen neuroimmunologiskt tillstånd, som uppkommer efter vissa infektionssjukdomar. ME/CFS klassificeras enligt WHO ICD som neurologisk sjukdom (benign myalgisk encefalomyelit eller post-viral trötthet), G93.3. Tröttheten och sjukdomskänslan ska kvarstå minst i 6 månader efter en infektion och har oftast en klar debut i samband med infektionen. ME/CFS förekommer också hos barn och ungdomar, där sambandet med insjuknande i akut infektionssjukdom ofta är tydligt, särskilt körtelfeber (EBV).
ME/CFS är en omdiskuterad diagnos och flera kriterier har använts för diagnostik. De mest använda kriterierna är CDC (Centers for Disease Control and Prevention) och Kanadas konsensusdikument(Canadian Expert Consensus Panel).
 
Stockholms läns landsting tillämpar och rekommenderar att använda CDC (1994)-kriterier, (dvs Fukudakriterierna om jag har fattat saken rätt) vilket definierar ME/CFS som en nytillkommen och oförklarad trötthet/utmattning tillsammans med minst fyra av nedanstående symtom som varar mer än sex månader:
  • Betydande försämring av korttidsminne och/eller koncentrationssvårigheter
  • Återkommande ont i halsen
  • Ömma körtlar på halsen eller i axiller
  • Muskuloskeletal smärta
  • Ledsmärta utan tecken på inflammation
  • Huvudvärk av ny typ eller annan svårighetsgrad
  • Vaknar outsövd
  • Försämring i mer än 24 timmar efter ansträngning
Det är viktigt att det finns ett samband mellan debut av symtom och genomgången infektion och att utesluta andra diagnoser.
Tillståndet nedsätter patientens funktion och inskränker aktivitet och delaktighet i vardagsliv på ett betydligt sätt.
Avseende lab-prover så finns det ännu inget prov som kan användas för att ställa diagnosen ME/CFS, utan diagnosen är en så kallad uteslutningsdiagnos. Det bygger på att patienten har en sjukhistoria relaterad till genomgången infektion och en symtombild som stämmer överens med kriterierna för sjukdomen samt att man uteslutit andra eventuella orsaker till symtomen.
Vid typisk ME/CFS förekommer en kombination av fysiska, kognitiva, emotionella och autonoma symtom. I annat fall övervägs atypisk ME/CFS eller annan orsak.
Svårighetsgrad av ME/CFS bedöms av symtombild, funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsning. Vid lättare ME/CFS har patienter kvar arbetsförmåga på hel- eller deltid. Vid svår ME/CFS är patienter funktionshandikappade och inte sällan sängbundna.
 
Kanadakriterierna 
Nedan följer en översättning av Kanada-kriterierna från RMEs hemsida.
  1. Utmattning
    Oförklarlig ihållande eller ständigt återkommande utmattning, både fysisk och mental, som avsevärt är nedsättande för aktivitetsnivån.
  2. Sjukdomskänsla/utmattning efter ansträngning
    Det finns en onormal fysisk och mental uttröttbarhet, även efter den minsta ansträngning. Snabb muskulär och kognitiv utmattning, tillsammans med en tendens att patientens tillhörande symtom förvärras. Det finns en onormalt långsam återhämtningsperiod, oftast längre än 24 timmar.
  3. Sömnstörningar
    Patienten känner sig inte utvilad efter sömn. Störningar i antalet sömntimmar och i dygnsrytmen.
  4. Smärta
    Smärta kan upplevas i muskler och/eller leder och är ofta utbredd. Det finns oftast en signifikant huvudvärk av en ny typ, ett nytt mönster och en ny svårighetsgrad.
  5. Neurologiska/Kognitiva manifestationer (minst två symtom måste uppfyllas)
    • Förvirring
    • Koncentrationssvårigheter
    • Försämrat korttidsminne
    • Desorientation
    • Svårigheter att processa information
    • Tappning av ord (den som översatte led tydligen av detta symtom, haha)
    • Överkänslighet mot ljud och ljus
  6. Minst ett symtom från två av följande kategorier
    a. Autonomiska manifestationer
    • Ortostatisk intolerans, (NMH)
    • Postural ortostatisk tachycardi (POTS)
    • Fördröjt lägesrelaterat lågt blodtryck
    • Svimningskänsla
    • Illamående
    • Matsmältningsbesvär
    • Urinträngningar och nervös blåsa
    • Hjärtklappning med eller utan rytmstörning
    • Andnöd efter ansträngning
    • Extrem blekhet
    b. Neuroendokrina manifestationer
    • Onormal och dagligt fluktuerande kroppstemperatur
    • Perioder av svettning
    • Återkommande feberkänsla
    • Kalla fötter och händer
    • Intolerans mot extrem hetta och kyla
    • Uttalad viktförändring
    • Symtomen blir svårare under stress
    c. Immunologiska manifestationer
    • Ömma lymfkörtlar
    • Återkommande halsont
    • Återkommande influensaliknande symtom
    • Generell sjukdomskänsla
    • Ny överkänslighet mot mat, medicin och/eller kemikalier
  7. Sjukdomen ska ha varat i mer än sex månader
    Vanligtvis har det förekommit ett hastigt insjuknande, men gradvisa insjuknanden förekommer. En preliminär diagnos kan sättas tidigare än sex månader. Tre månader är lämpligt för barn.
För att kunna bli inräknade måste symtomen ha uppstått eller blivit markant förändrade vid insjuknandet. Det är osannolikt att en patient lider av samtliga symtom från kategori 5 och 6.
Barn har ofta flera olika dominerande symtom, som kan tyckas ändras från dag till dag.
Om en patient har haft oförklarlig trötthet i mer än sex månader, men inte uppfyller övriga kriteriekrav, ska tillståndet klassificeras som idiopatisk kronisk trötthet.
 
Personligen tycker jag att det är skrämmande stor skillnad på Fukudakriterierna och Canadakriterierna och skulle man gå tillbaka till Oxfordkriterierna (som jag inte ens bryr mig om att skriva in här) räcker det i princip med att man är jäkligt trött.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar