söndag 31 mars 2013

Hönsmat

Två små tappra snödroppar har hönsen missat, men lämnat ett dun intill, så de har bevisligen varit där och snokat ... Det är inte så att jag missunnar dem att picka i sig små späda skott i trädgården, men jag undrar, liksom varje vår, hur man gör för att lära dem skillnaden mellan blommor och ogräs.
 

Söndag 31/3: puls och umgänge

Den där akutstädningen vi gjorde i torsdags satte sina spår! I ett par dagar har pulsmätaren haft fnatt: vilopuls på 55 och sen skenat upp till 160 när jag gjort saker som att hänga tvätt eller när jag satte på ett nytt påslakan på mitt täcke. Drog slutsatsen att det var aktiviteter jag inte borde hålla på med, åtminstone inte på en så trött dag.
 
Idag blir det späckat schema, vilket oroar mig lite, men är helt beredd på att ta konsekvenserna:
 
Först ska vi åka och fika i Rappnes växthus ihop med goda vänner. Tänk! Kakbuffé (kanske inte för mig som försöker hålla min LCHF, men de andra kan ju frossa!) och alla dessa blommor (jag behöver nog lite nya pelargoner av nån kul sort. Och så skulle jag gärna vilja ha lite penséer utanför köksdörren, men det vill tyvärr mina hönor också, så det får jag fortsätta drömma om).
 
Sen blir det hem och sova några timmar, för ikväll kommer mina syskon hit med sina familjer. Jag räknar kallt med att inte göra ett smack, utan bli servad och sen kunna dra mig tillbaka när jag behöver.  (Det är därför jag tycker att det är så fiffigt att samlas hemma hos oss, då kan jag bara gå och lägga mig och sova.) Det ska bli så himla kul att träffas och fira lite påsk ihop!

Uppdatering:
Jag har dragit mig tillbaka från middagen och ligger och svettas lite. Barnen är sockerstinna efter glassen och har kommit loss och jagas och spelar trumpet som på alla bättre kalas och då är sängen en bra plats för mig en stund.

Å vilken härlig dag vi har haft! Ulriskdals trädgårdscafé är så himla trevligt! Butiken hade en fantastisk korgstol där jag satte mig och tittade på vackra saker när det blev för stimmigt inne på caféet. Köpte inte mycket, trots att jag gärna skulle sätta sprätt på några tusen på blomkrukor och annat, men det blev bara en liten murgröna och en kruka vita pärlhyacinter som gör sig bra  tillsammans med några vackra ägg i en gammal soppskål på vårt matsalsbord. Skulle vara ännu piffigare om det inte var en halvliter påskmust över den vita linneduken, men det ordnar vi efter kalaset , det blir nog värre innan det blir bättre!

Jag tycker jag har klarat min pacing riktigt bra idag trots att jag gjort så mycket: medan de andra gick en promenad i Ulriskdals slottspark fällde jag sätet i bilen och lade mig och vilade. När vi kom hem sov jag en timme innan jag började sätta i extraskivor i bordet och dirigerade dotterns dammsugande. Och sen låg jag en timme till innan middagen. Ska bli spännande att se om jag ändå kraschar, jag vet ju inte alls var mina gränser går. Kanske klarar jag mer än jag tror!

lördag 30 mars 2013

Glad Påsk!


Sonen ville gärna vara påskgubbe. Dottern däremot vägrade klä ut sig, men var gärna med och delade på godiset!

Påskafton

Idag är jag tacksam för att :
  • Jag vaknade tidigt och kände mig rätt utvilad
  • Vi har så mysiga helgmorgnar: ligger och gosar lite framför tv:n eller skrotar omkring och tar det allmänt lugnt. Bläddrar i tidningen eller tar en skvätt kaffe.
  • Jag orkade gömma påskägg ute på tomten, släppa ut hönsen, plocka ur diskmaskinen och äta frukost innan jag blev trött och måste gå och lägga mig.
  • Rena lakan i sängen är så skönt!
  • Alvedon finns när man har huvudvärk.
Bäddar ner mig!



fredag 29 mars 2013

Raggmunk med fläsk

Raggmunk med fläsk är ju ingen nyhet, men det här är en specialare:

2 ägg
1 dl grädde eller mjölk
1 liten potatis, riven
1 liten morot, riven
salt
Vispa ihop, stek i smör/cocosolja

Serveras här med lite rimmat fläsk och lättsockrad lingonsylt.
"Jätteäckligt" är Dotterns betyg.  Jag har fått lova att aldrig mer stoppa morötter i! (Själv gillade jag morötterna, men vad fattar jag?)
Oftast köper vi färskt sidfläsk och rimmar själva för att slippa konserveringsmedel, jag är lite rädd för nitriten.

Rimmat fläsk:
färskt sidfläsk i bit, brukar vara 600g på vårt ICA
4 dl vatten
25g salt

Häll vatten o salt i en plastpåse och skaka runt lite, lägg i fläskbiten och knyt ihop så att så lite luft som möjligt finns kvar i påsen. Lägg i en bunke i kylen. Vi har ett speciellt cold room som håller nollgradigt, där brukar jag lägga köttet. Låt ligga ett dygn eller två beroende på hur tjockt köttstycket är. Häll sen av lagen. 
Är inte lika hållbart som köperimmat, utan stoppa det i frysen om du inte ska använda det inom ett par dygn.



 

torsdag 28 mars 2013

Skärtorsdagsestetik

Vissa människor är såna fantastiska esteter! Allt de rör vid blir en installation. De har naturligtvis mängder med patinerade blomkrukor att sätta sina plantor i, som de sedan placerar prydligt i sitt uppvärmda växthus. Sån är tyvårr inte jag. Varje år är det lika illa, till Makens uttryckliga förtvivlan. Köksbänken och burspråksfönstret i vår 1890-talsmatsal fylls av spretiga plantor i fula plastbyttor.


Men finns det någon godare doft än jord och solvarma tomatplantor? 
 
 
Har en inte alltför bra dag idag, men man kan faktiskt njuta av saker ändå. Som att plantera om 20 tomatplantor med svetten lackande och pulsmätarn pipande.
Är ävensom tacksam över braken som signalerar snö som faller av taket, barnen som trots förkylning är fullkomligt självgående och leker såna lekar som "mamman låg på sjukhus" med sylvaniandjur och diverse smådockor. Och så är det skärtorsdag och bara det kan göra en lätt om hjärtat!

onsdag 27 mars 2013

rappakalja, nörderier och mera influensa

Yess, äntligen får jag lite användning för den ytterst lilla neurologi jag läst!
 
Ibland har jag ju verkliga Dartanjangdagar när benen hänger och slänger och världens svallningar i knäna ... nja, inte riktigt så, men konstiga ryckningar, precis som när man får ryckningar i ett öga. Fast jag kan få ett finger eller oftast en lårmuskel som får fnatt. Nu har jag fått ett namn på det: Det kallas för fascikulation
Som gammal rappakaljaspelare skulle jag ha trott att det betyder fascinerande kul-nånting, dvs nåt väldigt festligt. "Vi hade en sån himla fascikulation igår ...", typ.
 
I själva verket är fascikulation, en ofrivillig kontraktion av enskilda muskelfibrer i en skelettmuskel.
Det kan kan förekomma som enskilt symptom, ofta om en nerv kommit lite i kläm. Nästan alla människor har väl lite ögonryckningar ibland, och är verkligen inte farligt i sig. Det kan också förekomma tillsammans med andra symtom på en sjukdom. Till exempel MS och ALS ,  polyneuropati,och det ingår i diagnoskriterierna för ME/CFS.  Jag har fattat det att det är ungefär samma sak som det som kallas myokymier: Ofrivilliga småryckningar i muskulatur, fast mera rytmiska.

Grovstruktur för en typisk nervcell
Det beror på att en motorneuron (alltså en nerv som sköter muskler och rörelser) laddar ur, dvs skickar det den ska skicka till nästa neuron. Ofta är trötthet inblandat och/eller små nervskador och därför blir det lite fel.
Enkelt uttryckt är det så att nerven har en nervtråd, axon, som ligger inbäddad i myelinskidor. Den har till jobb att skicka nervimpulsen (acetylkolin i det här sammanhanget) så snabbt och bra som möjligt. I det här fallet kan nervtråden eller myelinskidorna ha en skada som gör  impulsen inte kommer fram som den ska. Då kompenserar man med att uppreglera de receptorer som acetylkolinet ska in i (receptorerna påminner om pusselbitar som bara passar ihop på ett sätt). När receptorerna upprelgeras blir de extra känsliga för det lilla acetylkolin som kommer fram. Men muskelfibrerna kan bli så känsliga att de rycker till för det lilla acetylkolin som cirkulerar i dem och då rycker det. I sig inget farligt, och det var det väl ingen som trodde, men i samband med sånt som att man är lite snubblig, tappar saker eller stel/svag i musklerna är det ett symtom.
 
Nu när jag har fått nörda lite om det kommer en kort rapport om dagen:
  • Dottern är också hemma med den här influensan eller förkylningen vi har. Inte så himla sjuk, men småfebrig, snuvig och ville inte ha frukost (det sista är om något ett tecken på att hon inte är ok!).
  • Idag kvittrar fåglarna och solen värmer. Katten Coco sitter i fönsterglipan och vill komma åt dem, och fattar inte att man inte kan ta ett skutt från ett föster på andra våningen till ett körsbärsträd flera meter bort. Eller så kanske hon skulle kunna det om jag öppnade mera.
  • Jag tror att en försiktig förmiddagsyoga, en huvudvärkstablett och en stund i solstolen är modellen för dagen. med vederbörlig vila emellan. Först sova en timme!
 
 
 


tisdag 26 mars 2013

Tisdag 26/3: Tacksamhet och sorg

Idag är jag tacksam för:
  • att vi hade kommit ihåg att stänga ordentligt om hönsen, för när jag skulle laga frukost stod räven mitt utanför köksfönstret. Jag hann ta kort, men hittar inte kamerasladden, så ni får vänta på bildbevis.
  • att Maken är sån toppenmänniska. Bara sådär!
  • att Sonen som är hemma och snorar säger saker som "mamma, vet du, jag har faktiskt inte fått tillräckligt med gos!" Och så kryper vi upp i soffan tillsammans, han med speltelefonen och jag tittar på "en plats på landet". 
  •  att solen skiner idag med; jag ska sitta i min sköna stol på framsidan lite senare.
  • att influensan är på väg att gå över. Jag kunde steka plättar till Sonen utan att min tamagotchi (pulsmätarn) pep en enda gång. Yr, men kapabel. Blev genast inbillningsfrisk!

Och rätt vad det var så smällde det till och jag blev så himla arg, fast egentligen är det väl sorg:
  •  Med sekatören i hand gick jag ut till syrénbusken för att klippa lite påskris och med mjölksyran pumpande och pulsen på 140 tog jag mig in i huset igen. Satte inte kvistarna i vatten utan gick och lade mig direkt. Pläden ligger kvar i solstolen där jag lagt den, jag orkade inte sitta där. Jag är så himla arg på den här j-a sjukdomen!
  • Och jag är arg för att jag behöver utöka mitt kontaktnät för att klara barnens vardag! De som gör allt behöver veta att det finns skyddsnät utöver dem.
  • Det är så hemskt att Dotterns lärare säger att det märks på henne i skolan att det är jobbigt just nu.
  •  Och jag är arg för att jag inte orkar ligga där nere framför tvn med min Sonen längre! Jag vill förresten inte att han ska se mig just nu.
  •  Och jag är helarg för att solen fortfarande skiner!

måndag 25 mars 2013

Måndag 25/3

Tacksam:
  • Eftersom jag har influensa eller vad det nu är så kunde jag ju inte åka till min KBT och smitta ner folk, men lämnade meddelande på vårdcentralen och min underbara terapeut ringde upp så vi kunde stämma av per telefon. Fantastiskt med så personlig kontakt på vårdcentralen! Det var förresten lite så förra veckan när jag var där. Då var syster E som brukar ta proverna borta och hon som var där i stället var också så trevlig och pratade på. Man får så personlig kontakt med alla. Totalt oanonymt på ett bra sätt!
  • Solen gassar så det är normal rumstemperatur inomhus! Gissa om jag har längtat efter det!
  • Sonen är hemma för han är småsnorig och hostar lite. (Eftersom han går i en grupp för infektionskänsliga betyder det att han får vara hemma vid minsta förkylning. )Och han är så himla trevlig att ha omkring sig! Han åker lite rullskridskor och bygger lite lego och kommer och tittar till mig i sängen ibland och rapporterar nåt som han kommit att tänka på. <3
  • Dottern fick ett städryck igår och putsade av insidan av fönstret, så man slipper titta ut på solen inklusive kladdiga fingeravtryck och nosavtryck från katterna och ... Lycka är rena fönster!
  • Jag upptäckte att jag inte tål Bricanyl men jag tål barnens Airomir, så astman är under kontroll. Att kunna andas är fantastiskt!
  • Efter bara två veckor av de nya örtpreparaten och lite ordnad kosthållning har jag kunnat sluta med Omepraxolen mot magkatarren. Jag har nämligen inga besvär alls längre!
  • Å, jag gär så glad för min solstol! Jag satt ute en kvart med filt över benen, men bara armar och det var underbart!

söndag 24 mars 2013

Svärmors fläskkarré

Det här är nästan som en variant av pulled pork, fast man mosar inte sönder den:

Ta en ugnsfast form. Bryn karréskivorna.
Lägg i en rejäl fläskkarréskiva per person, lite omlott
salta och peppra
Häll på vispgrädde så det täcker, mer eller mindre

in i ugnen 150 grader i kanske två tre timmar.

Supermört, saftigt och löjligt enkelt! Servera med grönsaker av nåt slag.

Pulled pork, Sara style

Perfekt mat när man inte orkar laga nåt avancerat, funkar även på en fryst köttklump om man glömt tina den.

  • en bit fläskkarré, 1-1,5 kg (om den är fryst får du lägga på några timmar i ugnen)
  • lite olivolja
  • salt, inte vet jag hur mycket, ta lite mer än du tror behövs och smaka av så småningom
  • svartpeppar
  • en  eller två gula lökar, grovhackade
  • några klyftor vitlök ... krossade 
  • en skvätt krossade tomater, kanske 2 dl.
  • chipotlepulver 
  • paprikapulver  
  • lite liquid smoke, kanske en halv kapsyl
  • ett äpple eller två
  • lite honung, russin eller katrinplommon om du vill få det sötare
  • spiskummin, ganska mycket, säkert en matsked i alla fall
  • en liten skvätt  whisky
Fram med järngrytan. Har du en emaljerad, desto bättre. Eller en ugnsfast glasform med lock. Ja, eller nåt med lock. 
Börja uppepå spisen med att slänga ner alla ingredienser utom köttet och puttra ihop dem. (Om du har glasform gör du det i en kastrull först och öser över i formen, såklart) Lägg ner köttet, sätt på locket och sätt in i ugnen i åtminstone fyra-fem timmar, gärna mer. Tio timmar är inte fel. 125 grader.
När köttet är så mört att det faller sönder och du kan mosa det med en gaffel är det klart. Dra isär och mosa. Nu är det dags att smaka av med mer wisky, liquid smoke, kryddor och salt.
Precis som med all annan slow food blir det ännu godare om du låter den stå i kylen och värmer på nästa dag.
Servera med sallad, crème fraiche, guacamole, cole slaw eller blanda i bönor ...
Förresten gör jag grillglaze på ungefär samma sätt, jag tar allt utom fläskkarrén och kokar ihop med lite olja och mixar till en slät glaze. Fantastiskt till sommarens grillning!

lördag 23 mars 2013

Sjukt sjuka!

Idag är det inget vidare här hos oss. Maken är magsjuk och jag har förmodligen nån luftrörskatarr igen. Plus krasch efter i torsdags, så hela kroppen skakar och jag har ont baske mig överallt. Insomnin blir värre också, vilket inte gör dagen bättre. Gnäll!
Nu har jag just gjort makaroner med falukorv för tredje gången den här veckan och tänker inte resa mig ur sängen förrän till middagsdags. Tror det blir Mamma Scans till makaronerna då ... Till middag igår tog jag faktiskt lite köttbullar med falukorv. Man ska ju variera kosten!



fredag 22 mars 2013

Fredag 22/3

Det tar på krafterna att ligga på topp, ska jag säga!
Idag ligger jag och svettas, mestadels, efter onsdagen med arbetsterapeut, torsdagen hos doktorn och idag ett besök av en rörmokare. Man kan ju bli trött för mindre! Dock vid gott humör!
 
Här kommer några saker jag är tacksam över:
  • Solen skiner så vackert!
  • Har en ny baaden-baaden som jag packade upp ur förpackningen och ställde ut på tomten. Det är för kallt för att provsitta den, men den finns där och väntar!
  • Har telefonfikat. Fantastiskt både att få utbyta gnäll och att ha lite trevligt en stund!
  • Att Bafucin hjälper när man har så himla ont i halsen!
  • Har, pga rörmokarbesöket, hopp om att toaletten på nedervåningen ska kunna fungera i framtiden. Tänk att slippa trappan!
  • Näringsterapeut-Maria kom och lämnade lite mer medicin. Snällt att ordna hemleverans!
  • Sonen och jag ska ha eget fredagsmys ikväll, det ser jag fram emot!
Korfu solstol svart
259:- på Chilli, det tycker jag var värst prisvärt!

torsdag 21 mars 2013

Torsdag 21/3

Det var kanske dumdristigt, men efter att ha varit hos doktorn sken solen så vackert att jag bestämde mig för att inte ringa en sjuktaxi utan försöka ta mig hem ändå. En bidragande faktor var att batteriet i mobilen lagt av, men det hade väl gått att lösa om så hade varit ...
I alla fall så njöt jag av att mycket sakta gå bort till Giraffen, Bästa Louises affär och blev bjuden på en kopp te och vilade i soffan. Sen tog jag bussen och sista biten hem lyckades jag gå så långsamt att det inte pep om pulsmätarn förrän jag var nästan hemma. Lyckad pacing!
 
Läkaren berättade att Danderyd skickat avslag igen och verkligen inte har nån lust att träffa mig. Det är beteendemedicin som gäller. Punkt. Hon förstod att det jag egentligen mest är ute efter är en korrekt diagnos, så hon skyndade sig att erbjuda remiss till Gottfrieskliniken i Göteborg. Och lovade att får jag inte komma dit heller så tar hon alla förberedande prover ifall jag måste till Götahälsan som inte har landstingsavtal. Och så var hon väldigt entusiastisk över att lägga in mig på Vidarkliniken några veckor, så det hoppas vi på nu. Ja, det var väl det ...

onsdag 20 mars 2013

Min pulsklocka och jag

Jag har otroligt svårt att varva ner idag för det händer så mycket! Det lär straffa sig senare eller i morgon, men nu måste jag bara berätta om min nya pulsklocka!

Jag har räknat ut att min anaeroba tröskel ligger ungefär vid 104, så jag bör försöka ligga under 100 slag/minut.

Jag har inte riktigt lärt mig allt, men jag kunde i alla fall sätta på mig den(!) och när jag fuktade huden lite fick den kontakt och visade att jag hade 107 i puls bara av att gå till köket. Gick genast upp för att visa Maken som låg i sängen och pulsen steg till 122 av att gå uppför trappan. 

Tyvärr har den tappat kontakten nu när jag ligger ner så jag måste hitta ett sätt att mäta även vid liggande. Kanske behöver jag lite fuktighetskräm så sensorerna håller kontakt, eller så kanske jag får justera bältet. Annars kanske det helt enkelt är så att jag inte har nån puls när jag ligger ner, jag brukar ofta känna mig mer död än levande!
återkommer ...
 
Tack och lov för Maken! Jag låg och svor över vilken dålig manual det var, det stod ju inte hur man skulle programmera klockskrället!
-Finns det ingen brux då, frågade han.
-Jo, såklart det finns, sa jag och räckte över lappen.
- Fanns det inget mer i paketet, undrade han. Det här är nog ingen bruksanvisning ...
- Nä, inget mer, sa jag, bara klockan, bältet och den här lappen.
Maken tittade mitt framför mig på soffbordet och hittade bruksanvisningen som jag visst hade lagt åt sidan. Kommentaren blev:
-Och varför blev jag inte förvånad?
Med en ängels tålamod guidade han mig sen genom programmeringen, som visade sig vara mycket enkel -när han hjälpte till i alla fall ...
Vad skulle jag ta mig till utan dig? <3
...
 
Ojsan, när jag gick och hämtade lite hudkräm gick jag upp i 167! Så ska det väl inte vara!
Vilade lite och fortsätter ...har ungefär 95-99 om jag sitter upp och skriver. Inte konstigt att jag blir trött!
85-87 om jag sitter och djupandas. 
Lade mig ner och bara låg och kom ner i 75-85, men sträckte mig efter manualen till klockan och var uppe i 101 på en gång.
Ligga på soffan, titta rakt fram: 63-70
-”- , prata med nån: 0-80
Resa mig upp: 100
Gå till köket :105
Skära champinjoner, sittande: 90
Diska osthyvel, stående: 110
Gå uppför trappan: 123
Gå på toa: 115
Jag kommer ju att bli galen på larmet! Jag övertrasserar ju kontot så fort jag rör mig, så här dålig form trodde jag faktiskt inte att jag var i, trots förkylningen ...
Jag ska inte trötta ut er med fler mätningar, jag skriver mer när jag har nåt vettigt att förmedla!

Om föräldraskap med brister

På ett forum där jag håller till har man de senaste dagarna diskuterat föräldraskap med kronisk sjukdom, det har varit fantastiskt att få ta del av andras historier.
Eftersom jag pluggat 60p föräsldraskapspsykologi och själv är stundtals världens sämsta mamma, så ligger ämnet mig varmt om hjärtat.

Jag började min karriär som dålig mamma långt innan jag blev sjuk och egentligen har sjukdomen faktiskt bidragit till att jag coolat ner mig lite grann och uppfattar mig som en på vissa sätt bättre förälder nu än jag gjorde för några år sedan, även om jag lämnar mycket övrigt att önska. 
Det som kanske var den största pärsen på den tiden var att jag inte kunde amma, vilket var en fruktansvärd knäck för egot. Jag satt dag och natt med bröstpump och oljor att massera med, men det kom bara småskvättar, så båda barnen är uppfödda i stort sett på flaska. Det kanske låter som en baggis, många barn är ju flaskbarn, men jag sörjde att jag inte på naturlig väg kunde få mina barn att överleva. Amningscentrum och BVC var ju så otroligt måna om att man skulle amma och jag kunde inte ta till mig av den tröst bl.a. Bästa Svärmor gav om att det inte alls är det viktigaste i livet. Jag tyckte att eftersom jag varit så dålig på att vara gravid (spydde nästan varenda dag i nio månader och mådde peck!), värdelös på förlossningar (dottern satt fast med navelsträngen tre varv runt halsen och på nåt sätt blev det mitt fel i min hjärna), att inte kunna amma blev bara ännu en brist ... Senare visade det sig att det kanske har med min PCOS att göra, det var en stor sak.

Åren som följde gjorde jag allt för att kompensera hur dålig förälder jag tyckte att jag var: bakade bullar, blandade egen ekologisk LCHF-mjölkersättning, pysslade och gjorde roliga saker med barnen som värsta förskollärarn ... Och eftersom barnen var infektionskänsliga och astmatiska så försökte jag kompensera för att de var så mycket sjuka genom att göra allting ännu bättre (det var ju mina dåliga gener som gjorde dem sjuka) och komma rusande så fort de hostade. Hade koll på allt från var strumporna var, via hur mycket de ätit i förrgår till alla medicineringsprogram. Tjatade på Maken (som har ett betydligt mer avslappnat förhållningssätt, tack och lov!) att vi måste skapa goda barndomsminnen för barnen. Trygghet och kontroll! Jag var inte klok, helt enkelt.

När jag blev sjuk 2011, var barnen xx år (oj nu kan jag inte räkna ut hur gamla de var, men de är 5 och 7 år nu, så ...) och det gick väldigt mycket ut över barnen till att börja med. Ja, hela famliljen, Maken råkade också rätt illa ut. Jag svimmade och föll ihop till höger och vänster vilket säkert skrämde dem väldigt mycket, det också. Jag fick hemska humörsvängningar, kunde gå från lugn till eldsprutande drake på ett ögonblick. Jag hade inget tålamod med dem, med ljud, med någonting och det värsta var att jag började överlägga med mig själv varför barnen skulle må bra av en propp! Jag har aldrig slagit mina barn, men bara tanken på att det vore rätt sätt att hantera situationen skrämde mig rejält. Självklart måste de ha känt att jag skuldbelade dem! Och anledningen var ju egentligen att jag var så sjuk men inte visste vad det var och ändå försökte klara av allt på normalt sätt. Det var hemskt! Och jag skämdes något otroligt!

Och eftersom jag samtidigt, ironiskt nog, pluggade familje- och föräldraskapspsykologi så blev det ju så tydligt för mig att mitt föräldraskap inte fungerade. Jag läste om anknytningsteori, hur hormoner och föräldrarnas egen anknytning till sina föräldrar påverkar barnet. Och jag blev förtvivlad över hur bedrövlig förälder jag var. Och jag läste om psykologisk misshandel och försummelse och blev ännu mer förtvivlad både över vad jag själv hade i bagaget och vad jag inte tidigare fattat att jag överförde på ungarna och det här är vad jag kom fram till:
Att vara den perfekt lyhörda och alltid självuppoffrande föräldern är inte att vara en god förälder och förebild. Att ständigt kompensera för sina egna hjärnspöken är inte att skapa en god uppväxtmiljö. 

När jag sedan blev liggande, för sjuk för att kunna fortsätta med någondera, blev det på vissa sätt en lättnad. Jag var tvungen att sluta ha kontroll på allt. De hade skitiga kläder, fick köpeköttbullar, pasta flera dagar i rad (trots LCHF), läxor blev inte gjorda, det gick månader mellan dammsugningarna, och viktigast för min egen del: jag lärde mig äntligen att lämna över till andra. (Nåja, jag försöker!)

Jag är helt övertygad om att det var en otroligt viktig lärdom. Det handlade nämligen om att inte ställa mig själv och mina prestationer i centrum. Det viktiga för ett barn är att få ha en trygg anknytning med en (eller flera) ansvarstagande vuxna. Inte vem det är, eller om den vuxne har en biologisk koppling.
Den sorgen  som jag kände när jag inte kunde amma, när jag ville slå barnen, när jag inte gav dem näringsriktig mat, när jag inte såg till att de var hela och rena, allt det där handlar väldigt mycket om att inte leva upp till vad en mamma "ska" vara.
Men som med alla kriser så utvecklas man ju och lär sig hitta nya sätt att se på saker och nya möjligheter att vara bra. Jag är bra på att värma upp soffhörnan så att det finns ett ställe för närhet och gos. Bara en sån sak! Jag är alltid hemma och kan för det mesta vara bollplank för barnens tanka och projekt. Och framför allt:jag är numera faktiskt rätt bra på att låta andra vara bra för dem! 
Det är inget dåligt bidrag till att ens barns uppväxt blir bra.

Onsdag 20/3

Nu har arbetsterapeuten varit här. Två av mina närmare släktingar är arbetsterapeuter och det är ett yrke som jag själv mycket väl skulle kunna tänka mig att ha. Hon var väldigt trevlig att ha att göra med, det kanske också är yrkestypiskt, jag trodde det var ett släktdrag ...?   ;-)
Hur som helst, hon hade varit inne på RME:s och Danderyds hemsidor och skulle kontakta DS för rådgivning eftersom man normalt sett jobbar mycket för att aktivera patienter och uppmuntra till aktivitet, men här handlar det så mycket om att spara energi i stället.

Det var skönt att  höra att hon tyckte att det var dåligt att min läkare inte satt mig i kontakt med rehabiliteringen för länge sedan (nu var det jag som efter ett väldigt rundringande till sist hittade nån på kommunen som tipsade om det här). Men som jag sagt förr: den goda doktorn är toppen på det sättet att hon tror på att ME finns, att hon är rätt övertygad om att det är det jag har (det kanske vore bättre om hon trodde att jag har nåt behandlingsbart och försökte få mig frisk, men om det nu är ME jag har så är det ju bra att hon inte också säger åt mig att klättra klättervägg, man får vara glad för det lilla!), och att hon skriver bra remisser (bortsett från att jag får avslag, men det kanske ligger mer hos ME-mottagningen, det kan inte jag avgöra) och sjukintyg till försäkringskassan, det är en väldigt bra egenskap.

Det som arbetsterapeuten tyckte var viktigast nu är att jag ska kunna aktivera mig på ett tryggt och bra sätt, så även om en pulsklocka räknas som egenvårdsansvar så tyckte hon nog att det var en smart grej. Samma sak med köksgrejer och eltandborste. Däremot skulle hon kolla upp elscooter och vad DS säger om rullande stol till köket, vilket jag tycker är helt makalöst om jag kunde få hjälp med.

Äntligen rullar nåt bara på!

Käraste Maken åkte raskt och köpte den här på Teknikmagasinet för bara 349:-, så nu ska här bli pacing! Tänk om den visar att jag är hur uthållig och frisk som helst och bara har blivit lat! ;-)
Jenkinsbird Pulsmätare JP-100

 

Jenkinsbird Pulsmätare JP-100


Håll koll på pulsen och få en effektivare träning!
Håll koll på pulsen och få en effektivare träning! JP-100 från Jenkinsbird visar puls och procent av uppskattad maxpuls. Funktionerna inkluderar zonalarm, tidtagarur, nedräkningstimer, klocka med datumvisning och alarm. Pulsomfång 30-240 slag per minut. Bakgrundsbelyst display. Lev inkl sändarbälte.
 

tisdag 19 mars 2013

Pacing by numbers

Pulsträning på ett helt nytt sätt ;-)
Dr. Nancy Klimas på Miami CFS Clinic  har en serie videor som visar hur man kan lägga upp träningsprogram  för me/cfs-patienter. För visst får man röra på sig –men försiktigt!
Vill du börja med någon typ av fysiska övningar måste det ske mycket försiktigt och kontrollerat. Det är inte meningen att du ska få PENE utan att det ska passa in i din vanliga pacing.
 
Aerob träning är när du ligger <60% av din maxpuls. Det är det du ska hålla på med. När du överstiger den kommer din kropp att förbruka krafter den inte har och producera mjölksyra. Det heter Anaerob träning. Då blir du överansträngd. Låter enkelt eller hur? Det svåra är kanske att vara så försiktig och att hålla på i tre månader innan du ser resultat … Hittar du någon att träna med/byta träningsresultat med så kan det hjälpa när uthålligheten tryter.
 
Börja med att skaffa en pulsklocka med larm för när du går över den anaeroba tröskeln. Det duger inte att ta pulsen manuellt!
Gör i ordning en logg där du antecknar:
·         Morgonpuls varje dag
·         Hur du mår på morgonen
·         Fatigue under dagen
·         Dina övningar, vad du gör och hur många reps
·         Puls under övningarna
·         Typ av krasch
·         Tidpunkt för krasch
·         Hur du mår mitt på dagen
·         Hur du mår på kvällen
Mät alltid vilopuls inom 10-15 minuter efter uppvaknandet. Träna bara de dagar du har normal vilopuls på morgonen, > 8% över ska du inte träna.
 
 
Anaerob tröskel
För att räkna ut din anaeroba tröskel, dvs gränsen du inte ska överskrida, tar du 220-din ålder x 60% av maxpuls dvs. x0.6 (På filmen föreslår de vid ett tillfälle att man ska ta x 0,65 och sedan dra av lite för att vara säker på att inte överskrida tröskeln, vid ett annat att man ska ta x0,6, och vara försiktig ändå …)
Exempel: 220-40år = 180
180x 0,6= 108 Alltså bör du för säkerhets skull inte överstiga 103-105 ungefär.
 
Börja försiktigt!
För sängbundna personer eller om du varit väldigt inaktiv under en period: börja med att sätta upp ett liggande övnings- och stretchprogram  innan du ens börjar överväga ett aerobiskt program. Börja med högst 5 reps, sen vila 2-3 minuter, sen 5 reps, vila 2-3 minuter. Detta kallas ett block. Vilan ska vara lång för att öka kroppens tolerans för övningarna och hinna återställa pulsen.

 
Exempel på övningar, att göra 2-5 ggr med mycket vila mellan:
·         Lyft armarna och knyt händerna lätt, vrid och gör cirklar med handleden. Sträck fingrar och armar med lätt knäppta händer.
·         För armarna, utsträckta, i en båge från parallellet med kroppen till vilande position över huvudet 5
·         Ligg som ett T med armarna utsräckta utåt. För ihop dem raka i mitten, ”klappa händer”
·         Gör en snöängel med armarna.
·         Lyft ett ben i taget 5 ggr och sänk långsamt
·         Böj benen och tryck knäna mot bröstet medan du håller om med armarna för att stretcha ryggen.
·         Ligg med armarna utåt, böj och lyft benen och vrid dem hela vägen från höger till vänster så att du rullar på höften.
·         Lyft högerbenet rakt upp, för ner det till vänster, rakt upp, till höger, rakt upp och sedan ner.
Om det gör ont –sluta! Om pulsen stiger över din anaeroba tröskel -vila! Håll dig inom pulszonen! Håll inte på för länge! Gör inte för många av övningarna i början! Låt inget block ta mer än 5 minuter!
Vila i liggande ställning mellan blocken för att låta kroppen vänja sig och återställa nära vilopuls. När du klarat av detta under en period kanske du känner dig redo att gå över till stående (eller sittande) övningar.
 
Schema för aktivitet/vila
·                Vecka 1-2: Börja med 3 min aktivitet +3 min vila x2, tre ggr om dagen och pröva det 2ggr/vecka under 2 veckor. Det tar7-10dagar innan man ser om man ligger för högt (får PENE)
·                Vecka 3 o 4: Ökar samma program till 3 ggr/vecka OM din vilopuls inte har stigit under de 2 första veckorna
·                Vecka 5-8 öka  till 4 block om dagen, 3 ggr/vecka OM vilopulsen inte stigit.
Om morgonpulsen stigit så vänta tills den sjunkit (hur många dagar det nu tar) och fortsätt sedan med aktiviteten.
 
Aktiv vila:
När man sen vill öka ännu mer så kan man göra mkt lätta liggande övningar under vilostunden:
·         Samma som övningarna för sängbundna, kanske med vikter, eller sit-ups , leg-up, stretch, (börja med att öka 15-20% av morgonvilopulsen, men inte öka mer än 25%).
·         Håll dig hela tiden i aeroba zonen med god marginal! Om din morgonvilopuls är tex 60, så ska du under aktiva vilan inte gå över 69-72.
Vid alla övningar för aktiv vila: kör kanske 3 reps, sen fullständig vila till att börja med. Så småningom kan du kanske också göra stående övningar under vilan.

 
Stående övningar:
·         Gör början av en knäböjning, men bara en liten nigning, så att det inte blir för jobbigt eller gör ont.
·         Tåhävningar med rumpknip/knipövning.
Håll hela tiden koll på pulsklockan så att du inte går upp över dina 15-25% av vilopuls
Dela också upp dagliga aktiviteter i treminuterspass med vila efter.
3 min plocka ur diskmaskin, vila, 3 min torka av köksbänk och spis, vila …etc. (Jag tror inte det betyder att du ska stycka upp hela dagen i treminuterspass, utan att när du ska göra något, håll inte på i mer än tre minuter i sträck!)
Effekt av programmet börjar märkas efter 3 månader så ha tålamod!
 
Här kan du se filmerna som inlägget är baserat på, kanske hjälper det att se rörelserna för det är minsann inte lätt att skriva ner hur en rörelse ska utföras http://vimeo.com/26783830 Däremot är de lite jobbiga att se pga bakgrundsmusiken!
Titta gärna in här: http://me-cfscommunity.com också!