tisdag 19 mars 2013

Religiösa grubblerier på morgonkvisten

I morse vid sexsnåret kom Dottern ner och väckte mig på soffan (maken får ha sovrummet för sig själv så länge han har influensa) och var lite besviken på Gud. Trots att hon verkligen, verkligen önskat sig en riktig levande Pokémon igårkväll så hade han inte ordnat nån under natten.
Visst kunde hon förstå att de ju är snabba små rackare och inte lätta att fånga, men en pokémonlarv borde väl ändå inte vara omöjligt? (Hon var på fjärilshuset med Bästa Moster för ett par veckor så hon har full koll på larver, puppor och metarmorfoser och det gäller även vissa pokémonvarianter, tydligen.)
Jag var ju lite tråkigt vuxen och antydde att det eventuellt kanske inte finns levande pokémonar i vår värld, men det slog hon bara bort. Så: Gud, om du vill bevisa din existens för en rätt krävande 7-åring så kan du väl skicka hit en liten en, gärna en ganska lugn variant som inte sätter eld på huset för oss?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar