tisdag 5 mars 2013

Sjukdomsinsiktens faser del 3

När du är i början av fas 3 har du börjat ta till dig att du faktiskt inte fungerar som du gjorde förr och att det kommer att bli mycket långvarigt. Du inser att du aldrig blir densamma igen och du börjar börjar förstå vad kroniskt innebär.
Det är inte bara ”för alltid” utan ”kanske för alltid”, det är inte ”hela tiden” utan ”för det mesta” eller ”återkommande”. Det kanske följer vissa cykler, du får återfall, du mår lite bättre, du kraschar … Det är motsägelsefullt och komplext och svårt att förhålla sig till. I den här fasen hamnar många i en ny kris, får panik och funderar över om det här livet verkligen är värt att leva.
 
TA INTE LIVET AV DIG! DET HÄR ÄR EN DEL AV EN SORGEREAKTION!
 
Sök hjälp! Prata med andra drabbade! Börja häng på internetforum! Dra dig inte för att söka professionell hjälp! Din läkare kan sätta dig i kontakt med en terapeut/kurator om du inte redan har det, men du kanske även behöver hjälp med praktiska anpassningar som färdtjänst eller handikappanpassning av hemmet eller i kontakt med Försäkringskassan. Se till att få den hjälp du behöver!
Det här är en fas där man behöver älta, men slit inte ut de personer som finns omkring dig, utan försök hitta andra kanaler!
 
När du får hjälp och när du lyckas anpassa dig till den kroniska situationen så kan du lära dig att hantera symtomen och handikappen bättre än någon som befinner sig i en tidigare fas men som har mindre handikapp eller smärta än du. Det betyder alltså att du vet hur du ska göra för att lägga fokus där det behövs och att du kanske inte blir så skärrad av dina symtom längre. Du ser att det finns grader i helvetet, eller att saker som tidigare skulle ha känts otroligt viktiga börjar bli hanterbara – om det är smärta, hjärndimma eller annat. Den kraft du tidigare lagt på att fokusera på dina symtom kanske du delvis kan använda till något positivt.
 
Blogga till exempel!                                         

 källa: http://www.albanyhealthmanagement.com/ourfocus.shtml
 

2 kommentarer:

  1. Tack för detta! Jag vet inte vilken fas jag är i, men jag tror, måste tro, måste hoppas att jag kommer bli bättre. Hade jag varit en hund hade jag troligen avlivats...och är det här kroniskt...ska det vara hela livet...så tror jag hundar har det bättre :-(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter som att du är i trean, va? Jag tror att jag kom in där jag med ungefär när jag skrev, eller kanske veckan innan. Trösta dig med att jag har en kompis som har en häst som är ungefär lika skruttig som vi och han får gå kvar i sin paddock trots allt ;-)
      Jo och en sak till: DET ÄR EN FAS! Du kommer att komma vidare och jag med!

      Radera