tisdag 30 april 2013

Hårt arbete

Vi har ett par små drivbänkar på ön där vi brukar odla sallad. Nu var det meningen att de skulle sättas igång till våren, så Maken fick gräva om, gödsla och förbereda medan jag satt i min solstol bredvid. Ja, efter ett tag gick jag in och lade mig, för det tog ju tid och han passade ju på att rensa en massa ogräs på andra ställen också. Och bära upp tång från sjön, som ju är rena lyxjordförbättringen. 
Sen var jag så himla nöjd för jag hade varit så aktiv och ändå inte kraschat.Eller ja, jag sov ju middag ett par timmar efteråt ...
-Aktiv, vaddå, sa den ömsinte maken. Du stapplade ut till en vilstol, tittade på fröerna och gick och lade dig.
-Ja, och ...? sa jag. 
 
Salladen sådde jag nästa dag, snacka om pacing!

File:Lettuce iceberg variety from Salinas valley California.jpeg

söndag 28 april 2013

optimal lyx

Efter att ha utstått en trång, bullrig och syrefattig båtresa med ett mycket stort antal medpassagerare brast humöret upprepade gånger över den stackars familjens oskyldiga huvuden, varpå jag besinnade mig och retirerade till badrummet där jag nu sänkt ner mig i ett ayurvediskt ginsengbubbelbad för att samla energi. Och upptäckte att sittbrädan jag fick av arbetsterapeuten även kan användas till datorbord -i badkaret! Lyyyyx!

uppdatering: Energibubbelbadet hade en skum(!) effekt: det fick huden att hetta och jag hade hjärtklappning och yrsel efteråt. Kan det vara så att jag är överkänslig mot energi?

lördag 27 april 2013

Undset och krokus

Dagens tacksamhet:
  • Våren gör mig aldeles lycklig idag. Har suttit i en solstol och glittrat ikapp med fjärden.
  • Nån var förbi med en liten bukett krokus medan jag sov.
  • Alfågel och ejder har vårljud för sig. Googla på dem om ni aldrig har hört dem!
  • Jag är så glad att jag i alla fall kan läsa om böcker! Just nu är jag bästis med Kristin Lavransdotter.
  • Ungarna har börjat leva strandliv och doppa fötterna. Inte ens de tyckte att det var skönt.
  • Tänk att kombinationen strand, korgstol och pläd är så fantastisk. Satt så länge jag nånsin orkade.

fredag 26 april 2013

Äntligen framme!

Nu vila efter varm och bullrig båtresa!
Visar även en vårbäck i behov av dikning, eftersom min nyfunna tvillingsyster konstigt nog aldrig prövat det. Samt utsikten från min säng, för det finns inget bättre än en smula horisont.
När jag har en dator ska jag snygga upp inlägget oxå,  men har inte fattat hur man gör det från mobilen!
 

Och nu blir det reklampaus!

Bästa Louise, hon som är det pålitligaste och klokaste väninna man kan ha skickade ett sms igår och jag svarade förstås på det men glömde trycka på send, virrig som jag är. Så hon ringde upp nu på morgonen och bjöd sig på kaffe. Det är så bra med våra morgonfikor för om jag är i form så kan hon bara titta in en stund innan hon öppnar sin butik.
 
Nu till reklamen: Bästa Louise har alltså den här butiken: http://www.crazygiraffe.se/, finns också som fysisk butik på Freyvägen i Saltsjöbaden. Då kan man få fika också!
 
Kvalitetsbarnkläder och inredning/presenter 0-12(14) år. Kanske känner du någon som behöver något fint till sommaren? Gå in och köp här för att stötta en riktigt bra människa om inte annat!

Småfolk äpple kläning ljus lila/multi Freds world s/s dress w hearts lilac Nono summer spots Ej sikke Lej Flower power dress Nono baggy pants w pink zipper Hummel Ummi swim suitPetit Bateau Body s/s dress Hummel Wade Swim short

Miniature Lauge shorts Molo AlwinDirectoire Blue shorts Scotch Shrunk Navy Blue T-shirt Småfolk t-shirt traktor Bundgaard gummistövlar sebra sänglinne-bilar, junior
Märken:

  • Freds world
  • Småfolk
  • Cotton and Button
  • Aya Naya
  • Eggkids
  • Mybliss
  • Aya Naya
  • Eggkids
  • Mybliss
  • Frankie og Liberty
  • NONO
  • Petit Bateau

  • torsdag 25 april 2013

    Å, vilken helgplan!

    I morgon blir det premiärtur till Ön! Jag tror inte vi har varit ute sen september eller möjligen första helgen i oktober, för sen kraschade jag i det skov som varat hela vintern.
    Men i morgon åker vi och resan är planerad i minsta detalj för att jag ska orka med den: mamma hämtar barnen och tar dem direkt till båten, Bästa Moster hjälper mig och tar min packning. Och om jag känner att jag inte orkar gå de kanske 300 metrarna till bryggan tar de barnen och åker i förväg och så får Maken köra mig till kvällsbåten när han ändå ska åka ut.

    Underbara grannar

    Grannen kom och gav mig en goodie bag som inte går av för hackor: choklad, saker att läsa, weledaprodukter och jag vet inte allt. Bara sådär, med en krya- hälsning. Blir  helt rörd och ser fram emot årets bästa fika i solen!

    onsdag 24 april 2013

    Finaste Josefin



    Getaway (feat. Cleo) - Single [Single], Josefin





     
    Josefin Falthin spelar ikväll kl 21 på Obaren och först Story Hotel (vet inte hur dags) tillsammans med sin lika fina syster Julia, Jessica Folcker med flera.
    Josefin o Julia har jag inte träffat sen i somras, och Jessica inte sen i typ oktober, för jag har ju legat här, men saknar våra fikor! Önskar att jag kunde gå ikväll, men kanske en annan gång!  <3
     

    teknikkrascher och uuuu

    Som tur är har lymfkörtlarna lugnat ner sig lite, så jag kan vrida på huvudet utan att det gör jätteont. Idag har jag desto ondare i armar och ben, huvudvärk och hantverkare som borrar i källaren. Heltaskig kombo.

    Dagens telefonerande:
    Vart däremot väldigt uppgaskad när syster yster ringde för att prata bort en stund. Tills mitt internet och telefonen och alltihop brakade.
    Min läkare ringde också, fast på mobilen som har nåt fel på sig så det går inte att höra vad folk säger. Jo lite, men jag är tvungen att fråga om hela tiden. Hon berättade att Vidarkliniken anser mig för sjuk för att orka med deras behandling, så hon ville skriva en ny remiss där hon trycker lite mer på andra saker, plus att det skulle kunna bli efter sommaren kanske.
    Hon ville också att vi ska börja utesluta allt annat som går att utesluta, vilket jag efterlyste redan i januari, så det var välkommet. Det mesta är ju redan uteslutet, men det finns ett par prover jag gärna (nåja) skulle ta för säkerhets skull, bla ryggmärgsprov för borrelia.

    tisdag 23 april 2013

    Abducted by färdtjänsten?

    Konspirationsteoretiker tänker ju ofta holistiskt - och det måste man väl för att uppfatta "the bigger picture"?
    Jag anar att mitt immunförsvar konspirerar mot mig, och att Färdtjänsten på något mystiskt sätt är inblandade:
    • Igår var jag ju till vårdcentralen och åkte sjuktaxi till och från. Hade konstiga ryckningar i ansiktet och allmän Dartanjangdag.
    • Idag var jag på Danderyd (inte ME-kliniken, dock) och åkte förstås sjuktaxi till och från, så jag skulle spara på krafterna så mycket som möjligt. Nu har jag varit hemma en timme, och legat och vilat mina trötta ben - sjukhuskorridorerna är långa för den som vanligtvis tar sig till brevlådan och tillbaks. Nu har lymfkörtlarna i halsen svullnat upp så jag ser ut som om jag har körtelfeber! Dartanjangryckningarna sitter också kvar, så jag känner mig helfjantig.
     
    Kan det vara så att man får återfall i sin körtelfeber och vajsing på nerverna av att åka för mycket taxi?  Eller har färdtjänsten kidnappat mig och utfört mystiska experiment som jag glömt? Eller är min tankeverksamhet också påverkad så jag anar samband som inte finns?

    måndag 22 april 2013

    Dartanjangdag

    Idag har jag en Dartanjangdag igen: örontut som kommer och går, ryckningar i pannan, ögonbrynet, bredvid näsan och under munnen, allt på höger sida, IBS, yrsel , ont i kroppen och you name it ...
    Kalasandet i lördags och det faktum att jag kände mig rätt hyfsad igår och satt ute i solen mer än mina ordinerade 20 minuter (snarare två timmar sammanlagt) kan vara boven.
    Ja, så nu ligger jag här med tv:n på ljudlöst och väntar på att en envis talgoxe ska bli hes.
     
    Det verkar den inte bli ...

    lördag 20 april 2013

    Fylla år och solen skiner

    I år är det så trevligt att fylla år! Jag har legat fram till klockan ett och varvar nu fikande med sängen för att stå pall. Söta svägerskan och svågern är här och vi har kunnat sitta ute i solen ett tag, nu fikar de vidare med Maken. Ikväll kommer Lillebror med familj och lagar middag åt oss, eller med oss eller hur det nu blir ...
     
    Bjuder på en visuell tårtbit, den ser god ut, men eftersom vi äter LCHF, jag har fått direktiv av kostterapeuten att undvika choklad och brorsan är glutenintolerant så tar vi nåt enklare här ... (Bilden snodd från carinasbakkonst.blogspot.com -)
     
     

     
     

    fredag 19 april 2013

    Uuuuu ...

    Igår var jag på möte med vadheterehandläggaren. Tappar ord. Jag fick skjuts dit, eller rättare sagt Forum, köpcentrumet som ligger 200 m ifrån. Ville gärna få en kaffeskvätt så gick o köpte det o sen bort på mötet, så när jag väl kom fram hade utmattningen slagit till, så får jag inte färdtjänst (så hette det ju!) efter att knappt ha kunnat ta mig genom koridorerna där, så vet jag inte vad som ska till. Tog taxi hem.
     
    Låg och kände mig eländig hela eftermiddan, sov dåligt i natt, och idag är det influensa: ont i kroppen, huvudvärk, fryser och svettas, vill bara säga uuuuu hela tiden, men ingen är hemma (vilket iofs är skönt) så jag håller tyst.
     
    Uuuuuu

    torsdag 18 april 2013

    Mental trötthet

    Jag har hittat en ny sak att snöa in på: mental trötthet. Det är något man kan drabbas av genom hjärnskador -typ bilolyckor och hjärnskakningar, men också genom stroke och av infektioner. Jag orkar inte skriva inlägget nu, men missa inte att titta på videon här, den tar bara typ 5 minuter och beskriver precis hur det är för mig med!
     

    Här är en länk som jag spar för framtiden, när jag har huvet på axlarna ... Igenkänningsfaktorn är otrolig!
     

    onsdag 17 april 2013

    Herodes är död!

    Dottern är en riktig boklus, (haha, med tanke på avlusningen tidigare idag ...) och slukar den ena boken efter den andra. Hon har ju fått börja välja sina läsläxor hemifrån för böckerna de har i klassrummet är för tråkiga (hon går i ettan, så det är lättläst med upp till 200 ord som gäller där, men hon föredrar kapitelböcker, vilket vi naturligtvis är löjligt stolta över).

    Idag stack jag till henne "Åsnan och barnet" som är en fortsättning på "Marias lilla åsna" av Gunhild Sehlin. Jag vet inte om "sentimental pekoral" är uttrycket jag söker, men nåt åt det hållet, men barn brukar älska dem! Så och Dottern som inte ätit sin middag än trots att klockan är över sju, och hon är inte kontaktbar sedan sådär tre timmar tillbaka. Förutom nyss när det stack upp ett mycket rödblommigt ansikte ur soffkuddarna och utropade:
    "Mamma, Herodes är död!" varpå hon drog sig tillbaka till en helt annan värld igen.

    Gottfries och luskrasch

    Hurra, det ringde en vänlig människa från landstinget och sa att om jag betalar resan själv så får jag åka till Gottfrieskliniken! Så nu hänger det bara på att Gottfries tar emot mig också. Yesss, ett steg på vägen!

    Annars har jag just landat i sängen i en avlusningskrasch. I morse när jag skulle hjälpa Dottern med trolltrasslet så fanns det objudna gäster där, så Maken fick tge sig av till apoteket. En avlusning är ingen särskilt ansträngande procedur, men det innefattar sånt som är jobbigt för mig, som att jobba med händerna ut ifrån kroppen. Efter det ville hon ha lunch så jag började koka lite makaroner och steka färdigköttbullar, men fick avbryta mitt i för då kunde jag inte hålla balansen längre. Och just när jag landat i sängen ringde landstingstanten, så nu är det med ett Gottfriesleende jag drar på mig ögonmasken.

    Jag har sånt flyt! Det kanske inte dröjer länge förrän nån kommer och erbjuder mig cellgiftsbehandling också!

    (Om nån undrar vad jag önskar mig i födelsedagspresent så skulle lite Rituximab sitta fint!)
    När jag hör det här får jag sån lust att börja sjunga igen. Och lära mig portugisiska.

    http://www.youtube.com/watch?v=4ksLPqJTatA


    underbara Mariza


    tisdag 16 april 2013

    Märklig tisdag


    Igår ringde en vänlig färdtjänsthandläggare från kommunen och bjöd dit mig på ett möte på torsdag. Jag frågade om de inte gör hembesök, men det gör de bara undantagsvis, och dessutom brann det lite i knutarna för att jag varit så sen med att skicka in ansökan att läkarintyget snart blir ogiltigt. Det var väl en sanning med modifikation, för det är väl en månad kvar, men jag argumenterade inte om det.
    Däremot förklarade jag har svårt att ta mig dit annat än med taxi och att jag har i princip legat ned sedan i slutet av oktober, men käck som jag är tänkte jag att det här ska nog gå.

    Sen kom jag på hur min resväg skulle bli:
    Gå 250m till ersättningsbussen, åka buss, gå raskt 100m till det väntande tåget, åka tåg, gå 100 meter till nästa buss - eller 150 om jag ska ta den som kommer lite närmre stadshuset, sen åka buss igen, sen gå 200-300 m uppför backen. 
    Sist jag var nånstans var till näringsterapeut-Maria och Bästa Marie, för en resp. en och en halv månad sen. Då behövde jag inte gå längre än ett par kvarter och ändå kraschade jag efteråt.

    Sen kom jag också på att jag ju fyller år på lördag och kanske hade hoppats på att kunna ha födelsedagsfika, vilket känns väldigt osäkert om jag ska greja en sån här sak på torsdagen. Hur käck måste man vara egentligen? Måste man vara så käck att man blir sjuk på sin födelsedag?

    Idag har jag snuva, iskalla fötter, ont i halsen och i kroppen - typiskt så jag blir när jag har överansträngt mig. Kan man krascha bara av att boka in ett för jobbigt möte?

    söndag 14 april 2013

    ex Latino veritas

    Det finns en inredningstrend som jag bara inte kan förstå: utrikiska (och svenska) texter på väggen, lakanen, gardinerna -you name it! I allmänhet verkar latinet och franskan vara förhärskande, men även ett eller annat engelskt ord smyger sig in (oftast nåt med LOVE). De vanligaste är amor vincit omnia, carpe diem, det smäktande la vie en rose och de catchiga  La maison est où le coeur est/Home is where the heart is (vad ska de då med en piffig lägenhet till?)
    Sen kan man knappt köpa gardiner på nätet som inte har BÅDE bilder av fjärilar och texten butterflies. Eller rosor och texten le jardin des roses etc... Vi har hajjat det redan när vi såg bilderna! En av de dummaste jag hittat är Detta kök är kryddat med kärlek. Men hallå! Har ni googleöversatt?
    Detta  fenomen är helt i analogi med de broderade bonader som prydde det tidiga folkhemmet; jag har själv en gammal en med texten:
    God och glad skall mänskan vara
    låta alla sorger fara
    vilket naturligtvis känns jätteuppmuntrande om man till exempel ligger och har förmodad ME.
    Jag har hela tiden varit övertygad om att man måste vara mindre bildad för att sätta upp dessa moderna väggspråk, och det av flera anledningar.
    • Dels har ju inte jag några! 
    • Dels tror jag inte de förstår vad det står, utan väljer det för att det låter fint.
    • Dels kan det vara en förlängning av facebook-syndromet: "se vad lyckade vi är, vi har kärlek uppåt väggarna tillochmed!"
    • Dels tror jag de, i den mån de förstår (LOVE är ju inte så svårbegripligt till exempel), hyser ett magiskt tänkande som gör att skriver man det så blir det så. Och vem skulle inte hoppas att texten Notre petite princesse placerad på barnkammarväggen skulle mildra treårstrotset ... Särskilt om barnet i fråga redan kan läsa franska.
    Jag har några små bidrag med fler latinska och franska texter som skulle kunna skoja till det samtidigt som det kanske beskriver sanningen bättre:
    umbilicus-aspiciéntes
    superbilium
    plein imbécile
    Själv skulle jag kunna ha Humilis över sängen. Ja, och allt mitt latin har jag lärt mig i Asterix, ifall ni undrar!

    Söndagskrasch

     

    Marginalerna var visst mindre än jag trodde: efter frukost började jag svettas och känna mig yr, men ville ändå fika och småprata med Maken, så i stället för att gå och lägga mig draperade jag mig i fåtöljen i biblioteket och tänkte att det kunde räcka. Läste lite tidning, fikade ihop och hade sådär trevligt som jag önskar att vi kunde träffas och ha mest hela tiden. Planerade cykelbodsrenoveringar och satte sprätt på låtsaspengar ... Ja, och så sken solen så härligt att vi flyttade ut. Jag låg i vilstolen och familjen hölls på olika håll i trädgården. Bästa Moster med väninna tittade förbi några minuter också och sen kraschade jag. Med svetten rinnande och svaga ben hjälpte Maken mig in och sen var det bara bums i säng.
     
    Taskig planering! Om jag hade lagt mig ner direkt efter frukost hade jag kanske klarat av att gå på systersonens 4-årskalas och kunnat krascha efter det i stället! Som det blev nu drog jag en lättnadens suck när familjen drog iväg utan mig -äntligen tyst i huset och jag får blunda! Eller möjligen titta på ljudlösa engelsmän i husletarbranschen igen ... :-(
     
    Disney Nalle Puh, Ljus, Nr 4
    Grattis önskar moster!

    Problem med tjänstefolket

    Bredvid min säng finns en liten tryckknapp så man kan ringa på betjäning, och en likadan vid Makens sida så man inte ska behöva sträcka sig. Tidigare var den kopplad till en tavla i köket där en siffra föll ner så pigan skulle veta att nu var det dags att komma med frukosten, eller vad det nu var man ville. Undrar förresten om man också gjorde upp om olika signaler, typ en ringning: kaffe, två ringningar: ett glas vatten, hysteriskt antal ringningar: kom fort med chokladpralinerna ...?
     
    Hur som helst blev den där tavlan urkopplad i samband med köksrenoveringen, men nu skulle den verkligen komma väl till pass. Bortsett från ett litet aber: det är så svårt att få tag på tjänstefolk nuförtiden! Och ingen skulle vilja flytta in i vår jungfrukammare för den delen för den är fullständigt belamrad med barnens pysselverkstad (läs kartonger, glitter,  klister, färger, glitter, pärlor och glitter ... ja och lite mer utspillt glitter).
     
    Jag får fortsätta drömma om bättre tider när en piga med stärkt vitt förkläde skulle ha fluffat kuddar åt mig och försiktigt, för att inte skramla, satt ner en frukostbricka med morgontidningen nystruken liggande tillsammans med en liten vas med dagens blomma. (Såg ett program på tv med en butlers dagliga sysslor och han strök alltid morgontidningen för att den inte skulle ha några förargliga vikveck; det kallar jag service och trevlig omtanke! Det är som jag alltid sagt: det är de små sakerna i livet som gör'et!)
    Trevligt eller hur! Dessutom grymt snyggt kakel. Bilden snodd från ekonomistas.se

     

    lördag 13 april 2013

    Я большой в России

    Idag var det inte mindre än 35 ryska besök på bloggen. Kanske beror det på nåt sånt där program som vampirestat, men jag föredrar att tro att jag har en stor läsekrets i öst.
    Jag kanske är i stil med novaja pravda för dem, vem vet!?! Och ME kanske är jättepoppis i Ryssland, de har ju så mycket elände där ...

    uppdatering 30 min senare:
    Ojsan nu har jag en bra bit över 70 ryska klickningar och 40 amerikanska. Knepet att få bra statistik var tydligen att skriva lite på ryska. Undrar om jag inte borde borsta av mina gamla ryskakunskaper, jag brukade också kunna förmedla att sovjetunionens flagga var röd och gul, att boken låg på bordet, att katten Musjka älskar mjölk och jag kunde ävensom böja ordet pionjär i maskulinum och femininum. Det är grejer det, undrar vad jag mer ska berätta för dem?


    En rätt vanlig lördag

    Igår låg jag som en klubbad säl i sängen (om man nu kan tänka sig att lägga dem där) och gick bara upp vid ett par tillfällen för att barnen inte skulle dö av svält. De var ändå inte särskilt hungriga, för den delen. Det myckna vilandet, ehuru ofrivilligt, har i alla fall resulterat i att jag har varit lite inbillningsfrisk idag. Jag har orkat:
    • plocka i och ur diskmaskinen
    • ta ett bad
    • släppa ut hönsen
    • sitta upp vid matbordet och samtala med maken några minuter
    • sticka ett och ett halvt varv
    • ge dottern en skål yoghurt och flingor
    • blanda ihop lammfärs med örtkryddor och lök så blir det nån sorts biffar till middan. (Det är i såna här lägen jag saknar vitlöken som jag ju inte tål längre, tzatziki är verkligen inget vidare utan ... ja, ja, fetaostsås går ju också an)
    Jag var även på väg att gå och lämna Sonen hos en kompis som bor i nästa kvarter, men då hejdade maken mig och frågade (ja nu har jag ju glömt vad han sa) nåt i stil med om jag hade en skruv lös och om jag ville bli däckad hela eftermiddan. Och det ville jag ju inte, så jag gick snällt in och tog av mig kläderna och lät honom gå i stället. Så det räknar jag inte som en sak jag har orkat utan bara som nåt jag inbillade mig orka. Nu ska jag steka på de där biffarna!
     
     
     

    fredag 12 april 2013

    Usch och blä

    Hela den här veckan har gått i maginfluensans tecken. Själv har jag klarat mig, än så länge, men barnen har varit duktigt sjuka och haft hög feber och varit riktigt, riktigt eländiga. Maken har fått köra nattpass och kortare dagar på jobbet. Ändå är jag helt utmattad vid det här laget: den missade vilan gör att jag har ont överallt, andningssvårigheter och svårt att koncentrera mig, så Seneca får vänta och jag ägnar mig åt den trevliga sysslan att följa bloggar (ingen skugga över er, men ni är mindre tunga än romerska filosofer!) om jag inte bara ligger och andas. Och servar mammiga barn.
    Man får faktiskt vara precis hur mammig som helst när man har magsjuka, det är aldrig man känner sig så sjuk som då!

    Det är lite kul hur andningen påverkar pulsklockan: om jag ligger och vilar så har jag kanske 70-85 beroende på dagsform. Men när jag yogaandas kommer jag oftast ner i 60-65. Det får mig att tro att det skulle kunna vara bra på något sätt, så jag försöker yogaandas många gånger om dagen. Tyvärr blir jag rätt trött i andningsmusklerna (vilket känns lite fånigt; hur svag får man va!) så jag håller inte på så länge i taget. Nåt ska man ju ha för sig när man ligger och glor ...

    tisdag 9 april 2013

    Ren men svettig

    Jag tror att jag har gnällt lite om det här förut, men jag gör det igen, för det är ett ständigt återkommande besvär. Jag har faktiskt försökt rationalisera bort de saker som är mest ansträngande och kontraproduktiva, dvs de som kostar mer i kraft än vad vinsten är, men det här är en sån grej som går så pass mycket ut över andra att jag bara inte kan låta bli - ibland måste det ske. Vad jag talar om? -Att duscha, såklart.

    Om jag gör allt i ett svep: går uppför trappan, klär av mig, duschar och tvättar håret och rakar benen, kliver ur, torkar, smörjer, deoderar, reder ut håret och  klär på mig, så tar det ca15 minuter, kanske 20. Med resultat att jag måste gå och lägga mig och eftersvettas i de rena kläderna. 
    Inget konstigt med det, pulsen ligger mellan 110 och 130 under hela passet. Klart man blir trött! Och då har jag ändå inte borstat tänderna, för i regel är jag så trött i armarna efter hårtvätten att jag inte skulle orka.
    Delar jag upp det i tre eller fyra delar med fem minuters vila emellan tar det följaktligen dubbelt så lång tid. Och jag har  fortfarande inte borstat tänderna. Eller sminkat mig.

    Max Factor 2000 Calorie Mascara
    Fortfarande bästa mascaran
    Maken kommenterade det härom dagen när jag faktiskt hade sminkat mig. Vi skulle nämligen iväg och ta kort på mig till färdtjänsten, och jag ville inte se ut som en grå och glåmig handikappad typ. Det är illa nog att vara det, jag vill inte gärna se ut som en också! I alla fall lade han märke till att jag piffat mig och uttryckte uppskattning, vilket fick mig att inse att jag faktiskt måste börja ta hand om mig lite bättre på den fronten också. Man känner sig ärligt talat mycket friskare av bara en så enkel sak som lite nagellack och mascara. Jag är ju så löjligt helylle så det där med blingbling har ju knappt funnits i min värld, men smink är en annan sak.

    Hur som helst. De där 20-40 minutrarna måste jag såklart ta mig igenom, och sedan lägga mig ner och vila ett bra tag (vilket gör att håret torkar lite konstigt), och som sagt måste det ske med en viss frekvens. Men det är ingen baggis.

    måndag 8 april 2013

    I väntan på vår

    Vi vaknade idag och världen var vit. Som tur är var jag ju på Ulriksdals trädgårdar härom veckan och köpte vitblommande pärlhyacinter och en brokbladig murgröna, så vi får ha inbillningsvår här inne i värmen.
     
     
    Man får glädja sig åt det som går.
    En sak som är mindre glädjande: Sonen vaknade med maginfluensa klockan tre och har sedan dess hunnit kräkas åtta gånger.  Vi mår alla sympati-illa med honom, och väntar bara på att däcka själva. Dottern hostar och är seg och kände sig definitivt värst illamående i morse, men jag tror faktiskt att hon är frisk. Dock hemma, för vi ville inte riskera att skicka ett magsjukt barn till skolan, förstås.
    Själv är jag rätt dimmig av sömnbrist, men i övrigt vid gott mod.

    söndag 7 april 2013

    Post-exertional neuroimmune exhaustion (PENE),

    Det som tidigare benämnts PEM, Post Exertional Malaise, kallas i de internationella konsensuskriterierna (2011) för PENE. Post-exertional neuroimmune exhaustion. Efter-ansträngnings neuroimmun utmattning.
     
    Det summerar den sjuka man känner efter att ha överansträngt sig (som jag gjort här i veckan när jag fick för mig att det var en bra idé att måla om lite ...) För mig brukar det komma som ett brev på posten (dvs lite försenat, men det dyker alltid upp förr eller senare).
     
    Först brukar jag bli lite lätt speedad och ha svårt att varva ner, gärna ihop med hjärtklappning och stresskänsla. Sen får jag ont i halsen, svullna lymfkörtlar och den där extrema tröttheten som inte liknar någonting annat. Ljudkänslig förstås, humörsvängningar - antingen får jag utbrott eller känner mig deprimerad, men bara en stund, märkligt nog. Huvudvärk, lite högre feber än vanligt, ont i kroppen - ja influensa eller en kraftig förkylning. Med nysningar, hosta och andningssvårigheter som påminner om astma så det bubblar och väser i bröstet, men astmamedicinen funkar inte alltid. 
     
    Hjärnan funkar helt plötsligt inte, det är som om varje centrum i hjärnan befinner sig i sin egen lilla bubbla och inte precis kommunicerar med sina kollegor. Så om jag ska prata så är tyvärr ordförrådet obemannat och de kan möjligtvis skicka ut en timvikarie som låter lite lika, men faktiskt betyder något helt annat. Stavningscentrum har gått tillbaks till ljudenlig stavning, så jag skriver någån i stället för någon ... Om jag ska hämta något så måste jag röra mig och om jar rör mig är hjärnan fullt upptagen med det så det jag skulle hämta har försvunnit ur arbetsminnet.Om någon pratar med mig märker jag oftast att de säger något men glömmer antingen vad de sa eller att jag ska svara.  Det brukar kallas hjärndimma, men jag tycker inte riktigt att det är så det känns. Inte dimmigt. Det känns bara som att något är fel, som att vada i sirap.
     
    Lyssnar jag inte på kroppen i det här läget lägger även kroppen av: mjölksyran hindrar mig från att gå uppför trappan; benen kan glömma hur man går, jag orkar inte hålla kaffekoppen, eller för den delen blir jag helt utmattad i högerarmen med efterföljande värk för att jag har scrollat nedför ett par sidor på datorn.
     
    Det jobbigaste är att det tar så lång tid att komma tillbaka. En timmes målning ger en dag helt borta och tre dagar på väg uppåt (and counting ...). Det är ju helt orimligt! Varje gång det händer uttrycker maken samma önskan om att någon borde uppfinna ett piller, det måste ju finnas nån centralstimulerande lite lagom narkotiskt preparat tycker han. Så kanske är den här PENEn det värsta med hela sjukdomen, det är det som sätter flest käppar i hjulen och begränsar mest. Tills de uppfinner piggpillret eller jag lär mig leva inom mitt energikonto. Helst innan jag blivit nässprejsberoende också!
     
    Vad gör man nu åt PENE?
    Till att börja med så vilar man tills det går över. Hur många dagar det än tar. Sen lär man sig att inte få det igen.
    • Till exempel genom att bära en pulsklocka som piper till när man glömmer bort sig.
    • Till exempel genom att inte stänga av pulsklockan för att den piper så irriterande när man just håller på att (...fyll i själv), utan går och vilar.
    • Till exempel genom att praktisera förebyggande vila: var och varannan timme tar man 10-15 minuter där man skärmar alla sinnesintryck. Ögonmask på, tyst runtomkring. Yogaandas.
    • Till exempel genom att lyssna på kroppen: är man trött ska man vila.
    • Till exempel genom träning: motsägelsefullt och svårt! Men för att behålla kroppen i något sånär skick och inte bara bli svagare och svagare så måste man röra på sig. Inom sitt energikonto. Pulsklockan är en hjälp.
    • Till exempel genom att använda timer: tre minuters aktivitet, eller tio om man klarar det. Sen vila. Sen några minuters akrivitet igen. Inte inbilla sig att "jag ska bara göra klart" ...
    • Inte låta bli något av detta. Nånsin.
     

    fredag 5 april 2013

    Ordning på universum

    En mycket nöjd Dotter omgiven av självlysande galaxer och stjärnor. Min målningsinsats kanske var onödig såtillvida att någon annan kunde gjort den, (och jag hade sluppit krascha till exempel) men nu har jag varit delaktig och kan känna mig glad åt det!

    Solbadande marodörer

    Curry och Högsta Hönset njuter av sol- och sandbad, själv överväger jag att ge upp det där med rabatter och satsa på kullersten ...

    torsdag 4 april 2013

    Några videos om pacing

    De här filmerna visar väldigt tydligt vad det är jag försöker göra, men uppenbarligen misslyckats helt med den här veckan när jag fått PEM/PENE två ggr: en gång efter utflykt + påskmiddag, en gång efter att ha målat en vägg i 40 minuter.

    http://www.youtube.com/watch?v=f4uBCpYtR5M&list=PLB715B968F2729A6F&index=1&feature=plpp_video

    http://www.youtube.com/watch?v=xhyd79jIeA

    http://www.youtube.com/watch?v=OxgWooTxBCE

    http://www.youtube.com/watch?v=s4KmjKQ7yH0

    http://www.youtube.com/watch?v=OxgWooTxBCE


    fler filmer finns på:
    http://www.cfidsselfhelp.org/video

    Idag trött

    Inte läsa
    bara ligga
    kudde över huvudet
    sova lite grann

    onsdag 3 april 2013

    Totalt inbillnigsfrisk!

    Oj, jag är så himla frisk!
    Ja, kanske inte i förmiddags, för då ville jag mest ligga ner och ha det lite lugnt omkring mig, vilket inte gick så bra med två ystra barn som skulle leka "fixa rummet" med mormor och måla om Dotterns sovalkov. Och eftersom jag är den jag är kunde jag ju inte ligga och blunda i rummet bredvid, jag ville ju vara med!
     
    Efter lunch åkte de iväg för att klättra upp på Hammarbybacken och titta på utsikten och slalomåkarna, så jag bäddade ner mig i några timmar, och det var då inbillningsfriskheten slog till, så jag reste mig raskt (nåja) och målade andra varvet, så nu är alkoven djupt lila och väntar på att planetsystemet ska sättas upp och gulddraperierna ska komma tillbaka. (Vi gillar att ha mycket guld i inredningen, men vem gör inte det!)
    Min pappa bara skrattade i telefon, han tycker att det är löjligt att gå såna trender som lila fond i sovalkoven: "Det var samma sak på 70-talet, då skulle allt målas brunt för det var så mysigt, och se vad man tyckte om det sen ..."
    Jaja ... Dottern var inte med på något 70-tal, så hon struntar blankt i det. Hade hon fått välja helt själv hade det blivit svart, för det ska ju vara universum i snedtaket, men jag lade in veto, för på det här sättet kanske färgen kan överleva hennes rymdperiod och duga ett tag till. Och matcha mattan, förvaringslådorna och lakanen ...
     
    Hur som helst så ska det bli intressant att se om och när jag kraschar efter det här målandet. Jag höll nog på i 40 minuter kanske, och pulsen låg mellan 125 och 140. Känner inget än utom att jag är trött i armen efter målandet, vilket inte är så förvånande. Jo, lite huvudvärk och att jag har blivit hes, men det kan ju vara av färgen? Jag kanske har blivit frisk?

    Uppdatering fem timmar senare:
    Visst kan man vara frisk trots att man har astma och ont i armarna, huvudvärk och grus i ögnen! Är alltså fortfarande frisk! Har heller inte så himla svår fatigue, man får ju vara trött när det är kväll. Ergo: frisk!
     

    Filosofi på morgonkvisten

    Jag har börjat läsa Seneca (romare, filosof) för jag fick för mig att det vore ett bra sätt att göra något vettigt av min eventuellt permanenta konvalescens. Kan man inte kroppsarbeta så finns det ändå fler möjligheter än att hänga på facebook.
    Att ta till sig boken, som förresten är en nyöversättning med ett rätt utförligt förord,medför vissa problem med tanke på att jag har närminne som en guldfisk. Det är förresten därför jag inte läser skönlitteratur längre, jag kan inte hålla reda på vem som är vem eller vad som hände förra gången jag läste. Fackböcker och sådant som inte har en handling eller alltför konstnärligt språk däremot, går hyfsat.
     
    Åter till Seneca. Om livets korthet.
    "Livet är långt nog om man förstår att bruka det. Men omättlig girighet behärskar en människa, en annan beskäftig nit i meningslösa mödor; en dränker sig i vin, en annan domnar i lättja; en intsällsamhet som alltid är beroende av andras omdömen utmattar en, en annan tvingar en besinningslös affärslusta runt kring alla länder och alla hav i hopp om profit; (...) det finns sådana som lönlöst fjäskar för sina överordnade och går under i frivilligt slaveri; många har behärskats av ett fikande efter andras goda tur eller klagan över den egna oturen; de flesta har inget bestämt mål, utan deras vaga, veliga och disharmoniska hållningslöshet har drivit dem än hit, än dit i nya planer "
     
    Himself
     
    Ja, det var ju inget nytt, tänkte jag. Men så kom jag på att nä, det var det ju inte, för det skrevs ju för 2000 år sedan. Trots det högst aktuellt och applicerbart på de flesta jag känner, utan att mena det som en förolämpning.  Mina närmaste och käraste inkluderade: visst har jag oroat mig för att en person jobbar för mycket. En glömmer att hennes strävanden efter framgång går ut över andra, medan en annan lägger sig platt i stället för att stå för sin rätt. Någon kämpar med sin kreativitet och någon annan sitt missbruk. Själv räknar jag mig till kategorin "utattad pga beroende av andras omdömen", vilket väl översätts till prestationsbaserad självkänsla på modern psykologisvenska. Även om jag känner att det är dags att släppa det nu, det var delvis det som försatte mig i den här sitsen. Jösses vad effektiv jag var, och vad snabb jag var: åt snabbt, pratade snabbt, skyndade hit och dit för att hinna allt jag ville och dubbelt upp. Ständigt pressad av livets korthet. Ständig förträfflig, ständigt högpresterande.
    Han påpekar också att när man tillåter, eller till och med söker sig till tidstjuvar och energitjuvar, så känner man sig ständigt otillfredsställd, man måste helt enkelt stå på sig och stå på sin egen sida.
    Tiden har kommit för att dra sig undan världen och odla sin trädgård. (Jag har inte kommit så långt, men jag har för mig att det är Senecas tips om hur man ska leva meningsfullt och lyckligt)
     
    Livet är inte för kort om man ägnar det åt rätt saker!

    tisdag 2 april 2013

    Att man ska behöva bli så sjuk av så lite!

     
    Söndagens utflykt och därpå följande middag gjorde att jag låg nitad i soffhörnan hela dagen igår. (Utom när jag trodde att det var en bra idé att ställa sig och diska före frukost ... hur tänkte jag då, kan man fråga sig?)
    Hur som helst hade jag ont i varenda led och alla muskler jag känner till plus ett par extra, var halvt mörbultad (varför ska det kännas som att man fått stryk?) , hade huvudvärk,svullna lymfkörtlar, lätt illamående, yr och matt och och var sötsugen som aldrig förr. (Eller ... jo det har hänt. Ofta.)
    Sötsuget kommer alltid som ett brev på posten om jag har sovit dåligt, och igår kändes det som att jag knappt fått en blund i ögonen trots att jag bevisligen sovit 10 timmar. Så det slank väl ner ett eller annat som inte borde ha slunkit ner.
    Maken och barnen utrymde huset och åkte på påskmiddag hos hans syster (vore kul att ses, men i ett mindre sammanhang och där jag kan gå och sova en stund). Så jag fick vila i lugn och ro och somnade gott tillsammans med barnen på kvällen och idag känner jag mig väldigt mkt bättre. Har till och med orkat baka ihop med barnen, vilket väl inte har inträffat på ... ja, månader.
     

    måndag 1 april 2013

    Behovet av bekvämligheter

    Åååå, nej! Det man absolut inte vill ska hända efter en släktmiddag med 11 personer är att diskmaskinen ska gå sönder! Upptäckte igår att den värmer och värmer men pumpar inte in vatten! Neeeej!

    Började morgonen (nåja, förmiddagen) med att stå och diska om allt i maskinen för hand. Tog det försiktigt och hade ett öga på pulsen så att den låg under 100. Tog övre vagnen först, sen paus och sen undre vagnen, men då blev jag ändå yr och svettig, och pulsen stod i 113.
    Slutsats: någon annan får sköta disken. Dottern tyckte det lät kul, Sonen sa att han minsann inte tänker diska i hela sitt liv och maken vet jag inte riktigt hur han ställer sig.

    Hur lång tid tar det att få hem en ny? Vilken sort ska vi ha? Vad ska vi ta oss till! 


    File:Diskborste.jpg
    En annan bekvämlighet vi diskuterar är en toalösning på Ön för att slippa gå den halkiga stigen upp till dass. Ett multrum där man också kan slänga kökskomposten vore modellen. Och gör vi i ordning det så passar vi väl på att göra en makeover av hela tvättrummet, så jag roar mig med att leta billigt kakel på nätet. Kul!