torsdag 2 maj 2013

Att kunna läsa

Det började i förrgår: jag kunde läsa igen!
Ja, alltså jag har ju kunnat läsa Bamse med barnen ibland, även om Dottern sitter bredvid och kommenterar att jag inte läser som det står. Och böcker jag läst förr kunde jag läsa om under sommaren och början av hösten, men under hela vintern har jag inte riktigt orkat. Man ska ju antingen hålla i boken eller hålla upp sig själv, vända sidor och stå i. Därför har texter på datorn, som dessutom oftast inte heller är så massiva varit enklare. Lite tydligare styckeindelningar gör verkligen sitt till ifall man lätt tappar tråden, inte minns var man var eller när man behöver ta om för att man inte riktigt fick ihop det. Böckerna jag köpte på bokrean har fått vänta. Seneca gav jag mig ju på, men kom inte så långt. Började på Zarités frihet (Allende) men gav upp för det var för mycket människor och jag rörde ihop alla.
 
Av nån anledning har det gått lättare att läsa facktexter än skönlitteratur. Jag tror kanske att det har att göra med gestaltning: när man skriver en skönlitterär text så har man alltid fler agendor: vad vill jag gestalta med boken, vad har jag för syfte med individerna, vad är individernas syften att agera så här, etc.Det måste läsaren avkoda, eller i alla fall är det så jag tänker när jag läser. Det mesta är outsagt - ifall man inte läser Sagan om isfolket eller Grottbjörnens folk, för då är det mer What you see is what you get. Och då blir jag så irriterad och börjar vilja skaka liv i "Stödgrupp för litterärt förolämpade" igen, så jag väljer att inte utsätta mig.
 
Facktexter däremot strävar ofta efter att förklara något och vara tydliga. Plus att det finns ofta ingen tråd man behöver följa och återknyta till senare - och om det finns så har författaren varit vänlig nog att göra det åt en.
 
Men nu har jag lyckats läsa flera kapitel i Allende! Å, det är så roligt!
Snart kanske jag kan klara av tv-serier också! Jag trodde att jag inte kunde med dem för att personerna var så ointressanta, men i själva verket tröttnade jag nog  för att jag inte kunde hålla rätt på persongalleriet! Downton Abbey -here I come!
 
 Zarités frihet
Lustigt nog har just den här boken kritiserats för att sakna djup i personteckningen och för lite show, don't tell! Så vem vet, jag kanske kommer loss på Auel sen också!

7 kommentarer:

  1. Jag är så glad över att min läsförmåga inte har försämrats. Jag läser ofta, och många gånger på engelska bara för att bevisa för mig själv att jag inte är helt dement. Men jag läser bara sånt som fångar mig från första kapitlet. Jag kan inte tvinga mig att läsa tråkiga böcker längre, vilket jag kunde tidigare ( under studierna tex). Allende är dock en författare jag inte skulle kunna övertygas att läsa.

    SvaraRadera
  2. Härligt att läsa.Jag har svårt att läsa i perioder, det är jättejobbigt då jag är en riktig bokmal.

    SvaraRadera
  3. Å Downton Abbey är fantastiskt! Vi har alla säsonger om du vill ha?
    Lillasyrran

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jatack, hemskt gärna! :-)

      Radera
  4. Å, vad härligt att du kan läsa!!

    Och nyckeln till Downton är att titta på många avsnitt på raken. Går det ett par dagar emellan så är namnen borta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja och jag har blandat ihop nån mamma och nån dotter, men jag ska nog kunna greja det här ...

      Radera
  5. Åh lycka! Hoppas att du kommer att fortsätta kunna läsa mer framöver!

    Under många år kunde jag inte heller läsa, alls, inte ens dagstidningarna. Efter kraniosakralterapibehandlingarna började jag få tillbaka hjärnan, sakta, lite i taget. Har också haft svårt för skönlitteratur, det som funkat bäst är enkla deckare och facklitteratur, av just de skäl du anger. Måste kunna läsa om en sida 100 ggr, inte kräva så mkt ansträngning och samtidigt vara tillräckligt intressant för att vilja fokusera. Just nu läser jag en stund dagligen i infrabastun, ca 20 min plus en deckare i sängen innan jag (förhoppningsvis) somnar. Men deckaren får inte vara för bra, för spännande, då blir jag för alert och uppe i varv. Så kassa, enkla deckare funkar bäst. :)

    KRAM

    SvaraRadera