måndag 13 maj 2013

Hur står det till i mitokondrierna? (1)

Hur kan man få mjölksyra när man häller upp kaffe! Och hur kan man bli sjukare av att gå upp och nerför trappan några gånger på en dag? Borde man inte i stället gå några gånger till så man får igång pumpen? Borde man inte se till att komma ut och få lite frisk luft och höra fåglarna sjunga?
Jo, i de allra flesta fall är det just det man ska. Men inte om man har gått och fått mitokondriesvikt. När jag började läsa på om det föll den beryktade poletten ner: aha, är det såååå det hänger ihop!
Nu ska jag försöka förklara det på ett sätt som jag själv kan fatta.

Vi börjar i den enkla änden: Kroppen har en hel massa celler. muskelceller, nervceller, hudceller och så vidare. I cellerna finns en hel hoper saker som vi inte behöver bry oss om ifall det här ska bli begripligt (det betyder att jag inte har fattat själv och inte orkar bry mig, ifall ni undrar). Men en sak som finns där är mitokondrierna. De har som jobb att fungera som cellernas kraftverk och  ser till att kroppen får lagom mycket energi för att vi till exempel ska kunna röra oss och tänka. De har dessutom stor betydelse för kontrollen av cellernas utveckling och död. Det finns massor med mitokondrier i varje cell. I mitokondrierna omvandlas energin i maten till sådana former av energi som kroppens celler kan utnyttja. Efter att först ha brutits ned i tarmen förbränns maten tillsammans med syre och bildar energirika föreningar i form av adenosintrifosfat (ATP) samt koldioxid och vatten. Detta sker med hjälp av komplicerade system av olika proteiner (enzymer) som vi inte går in på här.
Figur. Cell i genomskärning
En cell i genomskärning

 
När mitokondrierna inte gör sitt jobb kan cellerna inte göra sitt heller: musklerna har inte tillräckligt med energi för att utföra muskelarbete, levercellerna sköter inte reningsprocesserna i levern osv. Nu citerar jag socialstyrelsen rakt av: "När mitokondrierna inte fungerar kan många olika symtom uppkomma, ibland bara från ett av kroppens organ, men oftast från flera olika organ eller organsystem samtidigt.Vid mitokondriella sjukdomar fungerar inte mitokondrierna som de ska, vilket kan ge symtom från i stort sett hela kroppen, framför allt från de vävnader eller organ som förbrukar mycket energi.
Symtomen vid mitokondriella sjukdomar kan visa sig i alla kroppens vävnader. Vissa organ och vävnader är känsligare än andra. Speciellt känsliga är nervceller, muskler (inklusive hjärtat) och inresekretoriska (endokrina) organ. Hos många är flera olika organ påverkade samtidigt."
 
Nu över till Dr.Myliss som har forskat en hel del på ME/CFS.
Ni kommer väl ihåg vad det hette som mitokondrierna gjorde: ATP. Det är liksom energisoppan eller bensinen som behövs. Om mitokondrierna sviktar så får man alltså för lite ATP och då blir cellerna långsammare. Och när cellerna går långsammare så sänker kroppsfunktionerna tempot. Om man ändå försöker hålla ett normalt tempo så blir man utmattad.
 
Men nu är det inte riktigt fullt så enkelt, jag måste föra in lite fler förkortningar. Så här ser processen ut: ATP görs om till nåt som heter ADP och släpper på vägen lite energi. ADP släpps in i mitokondrierna och görs tillbaka till ATP. Vad det ska vara bra för har jag inte förstått. Den där processen tar ungefär 10 sekunder hos en normal person, och när den blir långsam så blir alltså cellen långsam. Är ni med så långt?
 
Men om man har ME/CFS så vill man ju gärna använda energin fortare än de där långsamma cellerna kan producera den. Man försöker som en frisk människa. Eller gör som man tror att man borde klara av. Cellen blir stressad: ATP ombildas till ADP fortare än cellen kan göra tillbaks det till ATP. Alltså får cellen ett överskott av ADP. Men trist nog blir det inte bara ett fint lager utan en del av ADP:överskottet blir till nåt som heter AMP. Krångligt eller hur. Men man behöver inte tänka så länge på sin AMP för den kissar man ut. Alltså kissar man ut en del av den energi man skulle haft till sina celler. Trist!
 
Om ATP-nivåerna sjunker för att man kissat ut AMP så måste kroppen göra nytt ATP. Det går väldigt fort om kroppen får sockerarten D-ribose. Kroppen kan till och med göra D-ribosen själv av glukos, som ju är vad som bildas av  tex kolhydraterna vi äter. Men: det tar mellan en och fyra dagar. Och som en händelse är det den tid det tar för att komma över sin ansträngningsutlösta malaise, så fick vi det förklarat också!
 
Men inte nog med det: Om kroppen ha verkligt ont om ATP så kan den göra om  lite glukos direkt. Det den gör då är att bilda ... param param param : mjölksyra!
Har man mitokondriesvikt kan man inte hälla upp kaffe utan att få mjölksyra. Eller tvätta håret. Man hamnar direkt i anaerob förbränning för att prata idrottsspråk. Resultatet blir del att muskeln inte kan jobba. Mjölksyran byggs fort upp i muskeln och det är inte skönt på en enda fläck. Kanske syftet med att mjölksyran gör musklerna så tungjobbade och smärtande är att man ska vila för att kunna ladda upp med nytt ATP?
Men nu står den ME-drabbade med ett nytt problem: man har gjort av med glukosen på mjölksyra så nu kan man inte göra nytt D-ribose (det där sockret som man använder för att göra ATP, ni minns). Därför blir man så däckad. Och kanske det är därför sötsuget slår till när man är utmattad?
När en frisk person vilar efter ansträngning så görs mjölksyran snabbt tillbaks till glukos och mjölksyran släpper. Men det är en energikrävande process. Att göra om glukos till mjölksyra kostar kroppen två ATP-molekyler i själva ombildningen. Att göra tillbaka igen kostar SEX molekyler ATP, det sker förresten i levern och heter coricykeln. Så en frisk person behöver vila lite.
Men vi andra: Hallå! ATP:n är ju slut! Alltså får man muskelvärk. Den känner vi till.

Vad man kan göra åt saken kommer i nästa inlägg.

 
Källor:
http://www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser/mitokondriellasjukdomar-enover#anchor_5

http://drmyhill.co.uk/wiki/CFS_-_The_Central_Cause:_Mitochondrial_Failure 

http://rme.nu/sites/rme.nu/files/primer_-_sammanfattning_0.pdf 
se sid 6 ang dyfunktion i mitokondrierna.

10 kommentarer:

  1. Jag hängde med, alltså - bra förklarat! Kan man göra nåt för att hjälpa mitokondrierna då? Alltså i form av behandling/medicin etc?
    Kram från Lillisyrri

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vila. Lära sig att lyssna på sin kropp och inte köra över de små stackarna. Och om man tar en liten cocktail på kaffe och D-ribose så kan det ge dem en skjuts, men det kanske är mindre lämpligt av andra anledningar. Men jag tror inte de vet varför det blir så här och att det är det man borde medicinera och inte mitokondrierna. Det kommer ett inlägg om det här med.
      Krami Storisyrri

      Radera
  2. Jätteintressant! Tack! :-)

    Men jag funderar, om man då som jag är väldigt känslig för kolhydrater... Jag får tokont när jag får i mej för mycket snabba kolisar...? Samtidigt osm jag får mjölksyra av att hälla upp kaffe... Rimmar inte det illa eller är det jag som inte fattar nåt här...

    /C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra fråga!
      Har inte en aning utan spånar här: Knepet kanske är att INTE få i sig snabba kolhydrater trots allt, för det gör ju att man jojjar upp och ner i blodsocker. Utan äta som man mår bra av och ta en liten slurk kaffe blandat med D-ribose när man har råkat få mjölksyra. Men att inte överdriva. Kan ju vara värt att prova vad som händer med värken då.
      Och kanske kan man brygga kaffet rätt ner i koppen ;-)
      Resten av mjölksyreproblemen åtgärdas dock inte lika enkelt ...

      Radera
    2. Jag äter ju väääldigt få snabba kolhydrater. Ja, väldigt få kolhydrater ö h t och har gjort så i... hmmm... 4 år? Eller nåt sånt. Så jag känner sällan sötsug. Men detta skulle kunna förklara varför jag måste äta, äta, äta konstant när jag återhämtar mej. Av någon anledning så rullar jag inte fram, men jag skämtar inte, jag kan äta 4 middagar på en dag och så några småmellanmål om jag gjort något ansträngande och känner att det tagit på kroppen. Och eftersom min kropp inte tar energi från kolhydraterna så behöver jag "riktig" mat med fett. Så det förklarar ett och annat för mej. Varför det inte fungerar med en "LCHF-macka" med massa pålägg. Jag måste har kött och grönsaker och en klick fet sås.

      Återigen tack för förklaringen! :-)

      Radera
    3. Ja det där med aptitreglering är verkligen knepigt! Varför håller jag på att dö vid 11-snåret den ena dagen men klarar mig framåt tre andra dagar? Det verkar inte ha med mängden aktivitet för mig, för jag rör mig inte just nånting.
      Och vad konstigt det är med vad kroppen säger att den behöver, för en LCHF-macka är ju typ en hel måltid.
      Idag har jag ätit tre kokta ägg med lite salt + lite kokosfett i kaffet och är nöjd so far (klockan är 14.15) men nån annan gång så måste jag vräka i mig. Det här med att lyssna på kroppen är säkert nyttigt, men tidskrävande, så jag önskar att den kunde sköta sig själv och låta mig hålla på med annat!

      Radera
  3. Tack för din underbara förklaring. Har ju aldrig orkat försöka förstå hur det där fungerar men nu Heureka ;)
    Jag blir ju vansinnigt sugen på sötsaker och snabba kolhydrater när jag överansträngt mig, typ varje dag alltså, och har ju förstått att det har med enegiåtgången på något vis men nu är det solklart, nästan i alla fall. Har ju trots allt ME ;P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyvärr gör vetskapen det inte lättare att stå emot frestelsen!

      Radera
  4. Tack Sara!❤ Vad du är klok! ��
    Du skriver så t o m en ME hjärna förstår! Men tyvärr har jag glömt vad alla A... någonting betydde! ��
    Ska nog köpa D-ribose, för att se om mjölksyran blir mindre.
    Måste också passa på att berömma för allt stöd du ger alla på ME forumet. ❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skit i A:na, det räcker om de själva vet om de finns eller inte! Prova gärna en liten kur med Q10, D-ribose och D-vitamin, men ta det försiktigt, många får falsk energi av D-ribosen.
      Och tack för berömmet, fast allt stöd man ger har störst effekt på givaren som du kanske vet ;-)

      Radera