tisdag 28 maj 2013

Väldigt splittrade pacingförsök


Det är inte så lätt att minska aktivitetsnivån när man får för sig att saker måste fixas -och det bums. 

Om man till exempel måste visa hantverkaren var fasaden måste bytas för att den är rutten (hatar vattenskador o har haft nog av det för en livstid, men de envisas med att uppstå ändå!) så måste man. 
Och om dottern vägrar hjälpa till med sin egen frukost (för att jag ska minska antalet steg jag går på morgonen) med motiveringen: "om  du tar längre steg så blir det färre mamma" så gäller det att ha fattning nog att säga ifrån i stället för att göra jobbet själv. Och ork. Och möjligen en viss humor. 
Och sen ska det ringas färdtjänsthandläggare och vårdcentraler och kanske telefonfikas lite grann. 
Men nu, när lugnet lagt sig. Nu. Nu älskar jag mitt nya utomhusvardagsrum.



En närmast retorisk fråga ( men jag envisas ändå med att ställa den, för jag vill inte ge mig bara för att svaret inte verkar finnas): Varför får jag lymfkörtlar som känns som pingisbollar bara för att jag varit igång lite mer än jag borde? Det är inte alls skönt, och min flyende käklinje blir ännu obefintligare! Och det verkar företrädesvis vara på samma sida av ansiktet, ska jag tolka det som att jag är för högervriden? 

Och mitt när jag känner hur dåligt jag mår så hör jag ett väldigt kackel och trotsar yrsel och allt, för det är få förunnat att kunna trampa i träskorna och gå ut och hämta sex alldeles varma ägg. Färgerna framgår lite dåligt, men det är fyra vita, ett grönt och ett rosa. Lycka!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar