söndag 30 juni 2013

Snart frisk?

Idag har jag: 

  • Gått upp halv sex
  • Åkt flygplan
  • Ätit hotellfrukost
  • Sovit middag
  • Gått en liten sväng på Trädgårdsföreningen och fikat där
  • Vilat i sängen
  • Gått en lite längre sväng och
  • Ätit middag på resturang.

    Om jag inte kraschar i morgon ... då måste det väl betyda att jag har blivit frisk?

torsdag 27 juni 2013

Ostsufflé



Ja, kanske inte sufflé utan paj eller nåt. Tjusig i alla fall.
Per person:

2 ägg 
1-2 tsk kokosnötsmjöl
20 gram riven ost, gärna Västerbotten
lite salt och peppar

Vispa som sjutton, häll i smord form och grädda i 200 grader i sådär 20 minuter eller kanske lite mer.

uppdatering: Makens kommentar när sufflén sjunkit ihop lite var att den var rätt kompakt. För att fluffa till den och mjuka upp den kan man med fördel ta lite grädde, typ två msk, och kanske lite bakpulver. 

Rullstolsfjanterier

Så noga som jag har basunerat ut det så har det väl inte undgått någon att vi ska på hångelsemester till Göteborg, Maken och jag. Resan ska också inkludera ett besök hos Gottfrieskliniken, där jag förhoppningsvis ska få ett krumelurpiller och bli tvärfrisk. Eller ytterligare en fastställd diagnos och en laddning B12-sprutor eller vad de nu kan tänkas hitta på. Krumelurpiller vore bättre.

Efter ett evigt velande har vi bestämt oss för att flyga, för Maken tror att kort men intensivt obehag är bättre än ett mer segdraget i form av tåg eller bil. Själv har jag svårt att föredra någondera, för jag tror att vi kommer att dö och göra våra barn föräldralösa hur vi än gör (har bara liiiite trafikfobi. En gång ryckte jag loss handtaget på vår gamla skrotopel för att jag blev så rädd när Maken gasade lite). 

Jag började leta resor, men fattar faktiskt inte så komplicerade saker som flygplansbokningssystem alla gånger, så Maken tog över och grejade det hela. Men så har vi ju insett att det där med att traska omkring på flygplatser kanske inte är min grej, så att boka på en rullstol blev mitt jobb. Två timmar tog det att ringa runt för att först fatta att jag skulle kontakta resebyrån, sen kolla upp bokningsnummer (dvs öppna ett mejl, krångliga grejer) och få tag på kundtjänsten via nån meddelandetjänst och de skulle återkomma på måndag vid lunch, och sen komma in på kundtjänstchatten och köa där, men när jag väl fått tag på en vänlig Malin så gick det hela på fem minuter och så var allt klart. På nåt underligt vis känner jag mig som Makens privatsekreterare som minsann kan ordna upp det mesta. Yesss!

Nu till det något mer komplicerade (eller kanske inte): Jag kan alltså inte gå något vidare, så jag ska åka rullstol. Jag, den fjällvandrande, svampletande, långpromenerande powerwalkaren! Nåja, det där sista var jag ju inte så bra på, fick ju ME på kuppen. Men ändå!
Alla de där skämten om rullstolsrejsande på ålderdomshemmet fladdrar förbi tillsammans med ett litet "Hallå, fjantar jag mig inte nu - det är klart jag kan gå!" och magkänslan av att det eventuellt vore ännu dummare att inte åka rullstol för det kommer nog att bli tillräckligt tröttande ändå.

Hur som helst så känns del något mindre hångelsemestrigt när man måste tänka på såna saker, vilket ju är ytterligt fördomsfullt. Så jag vänder på det: klart jag ska spara kraft till det viktigaste!

onsdag 26 juni 2013

Hötter

Efter att ha börjat hänga på ett forum om ätbara växter så har jag visst alldeles flippat ur.
Det finns förvisso en anledning till att vissa saker börjat odlas och vissa inte, för ärligt talat är isbergssallad och gröna ärter godare än björklöv och granskott.  Och visst är säd mer lättskördat och lättlagrat än nässlor per kalori. Om man vill överleva är en sån sak förmodligen bra att ha i bakhuvudet.
Men vill man med yttest lite arbete pigga upp sin köttbullsdiet med något grönt, så är det faktiskt lika enkelt att kliva utanför dörren och hämta nåt som att åka till Ica. Enklare faktiskt, för mig åtminstone. Och såklart ekologiskt om man inte råkar bo vid en motorväg.
Det senaste experimentet i min kosthållning är hötter. (Blåstång för er fastlänningar och rikssvenskar.)
Inte den sorten som ligger i strängar och luktar urk på stränderna utan färska toppskott. Här stekta i smör med lite salt som snax, men jag tror att de gör sig väl så bra i en krämig risotto med mycket parmesan och kanske en räka eller två.
Smaken påminner om bondbönor, men konsistensen är lite segare och tuggigare. Klart gott i alla fall.
Rika på jod är de också!

tisdag 25 juni 2013

Drink

Vilken tur att jag gjorde mycket: nässlor, citronmeliss, vindruvsblad, rönn och kronblad av vresrosor ihop med hallon och turkisk yoghurt.

Notera den skönt kitchiga träskon av keramik som jag fått av min söta svägerska!

La vie en halvfranska


Ensamheten, dag 2

Jag drömde mardrömmar om att Maken inte alls var att lita på för han var puts väck när bussen skulle gå. Eventuellt hade han även förklarat för några partypinglor att han var gift, och vari opålitligheten i det bestod kan jag inte riktigt få klart för mig nu i vaket tillstånd. 

Annars tycker jag att jag borde njuta så mycket mer av min vila än jag gör: jag blir stressad av att det är så vackert väder och att jag kan se ett nytt presumtivt projekt vart jag än vänder mig. Solen glittrar på en klarblå fjärd och måsarna lever loppan på Snackuddsgrundet.
Man borde ligga på stranden.
Man borde vattna salladen.
Man borde rensa rabatten utanför verandan medan det är skugga där.
Man borde läsa tidningen.
Man borde sitta i en vilstol och sticka ett par varv.
Man borde ligga i hängmattan och titta på myrorna.
I morgon ska det bli sämre väder, man borde passa på när solen skiner.
Inga tunga projekt alltså. Även om de också ropar på mig: Bygg en drivbänk av de gamla fina spröjsade fönstren innan de ruttnar sönder bakom bon. Sortera berget av tvätt som snart når axelhöjd i gästrummet. Baka lchf-knäckebröd nu när ingredienserna finns hemma. Måla ett fönster på verandan. Sånt räknades som smärre pyssel en gång i tiden.



Idag glädjer jag mig åt min tidigare samlariver. Till makens lätta förtvivlan kan jag inte motstå boklådor på loppisar och jag har årligen burit hem mycket mer än vi kunnat läsa eller ens rymma i vårt hem. Om jag finge råda skulle de flesta väggytor vi har vara täckta av bokhyllor, men av någon anledning har han inte alls nappat på det. 

"Du läser ju inte ens alla de där böckerna", säger han och har visserligen en poäng, för till exempel älskar jag att köpa på mig gamla biblar. Inte av religiös nit utan för att en sliten bibel som uppenbart nötts och älskats av sedan länge döda borde vara bättre värd än att förpassas till tippen bara för att den inte längre är viktig i en människas liv. Hur kan något först vara en ledstjärna och vara värt ett läderband med stämplar och guld för att sedan ställas ut i regnet utanför ett antikvariat för att ingen vill betala lika mycket som en kopp kaffe för den? Jag tycker helt enkelt synd om biblarna! 

Hur som helst så hittade jag en gång Albert Engströms samlade verk i halvfranska band. Han är inte heller så i ropet nu, utan man får honom till priset av en nubbe ungefär (jag vet inte vad en nubbe kostar, men jag tyckte jämförelsen passade bra).  Till skillnad från biblarna så är han dessutom lättläst och otroligt rolig! Så när solen gassar och måsarna stör ligger jag inne och fnissar lite åt hans formuleringar. Man ska ändå vara försiktig med solandet.


Missa inte att läsa lite i boken!

måndag 24 juni 2013

Dagens


Nu har jag bestämt mig för att det vore genant att gnälla mer, så nu har jag övergått till smoothie-drickande. Och eftersom varken Alvedon eller sängläge hittills visat sig hjälpa något vidare mot ME ska jag ordinera mig  själv ett besök i hängmattan. 
Vem har rätt att gnälla när man har de valmöjligheterna?

(Dagens ingredienser: nate, blåbärsblad, mynta, rönn, yoghurt och frysta björnbär)

Mera gnäll

Pipen skar som knivar genom kudden jag hade över huvudet. 
Stapplade ner för trappan, fångade sorkungen och slängde ut den i buskarna till kattens stora förtret. Aldrig får man sova ifred.

Här är sorkens mindre lyckosamma syskon. Mattan var förresten nytvättad och pålagd för mindre än tre timmar sen.

Det är ett hårt liv på landet.


Gnäll

Hur är det, jag blandar ihop uttrycken här: jag är på landet och familjen i stan på badsemester. Är jag gräsänka då eller är det de som är stadsänklingar? Eller är det precis tvärt om, är jag stadsänka?


Hur som helst så är det meningen att jag ska njuta och vila upp mig ett par tre dar. 
Går sådär, kan jag säga. Åtminstone med njutandet. I min hjärna skulle jag ha legat på en mjuk dyna och solat. Druckit en kall och hälsosam grön smoothie. Läst tidningen och målat naglarna eller så. Och så tänkte jag att det här är ett gyllene tillfälle att ta tag i dieten som på sistone spårat ur och inte alls vårdar min IBS. Och i min hjärna så skulle allt det här kännas lyxigt.

I stället har jag ont och mår illa och har insomni och blåsor på tungan och orkar inte alls gå ut i solen eller handarbeta eller ens titta på när Cesar tämjer hundar. Och jag saknar familjen även om jag inte skulle orka ha dem här. Och jag önskar att en tandhygienist kunde sanera min mun.
Och se vilken utsikt jag har från tv-soffan som jag inte orkar njuta av!

Och så har ena marsvinet tappat rösten också, är det farligt tro?

lördag 22 juni 2013

Bakis?


Nej, inte jag alltså. Är du?
Ja sådär så man inte vill göra några häftiga rörelser, både för huvudets och illamåendets skull. 
Sådär så att armar och ben känns som bly. 
Sådär som att vandra i sirap.
Sådär så man letar i fel skåp efter kaffet och kokar över mjölken i micron.
Ja, sådär så det gör lite ont här, lite ont där, lite irriterande värk överallt.

Idag, midsommardagen, är det många som mår så. ME light, fast övergående och av eget val.
Man kanske skulle tycka lite synd om dem eller nåt.

fredag 21 juni 2013

Glad midsommar


Minns ni luktfilmerna som gick på bio på 80-talet? 
Jag önskar att det fanns doftbloggar! Berget utanför verandan klår varenda anlagd rabatt och på kvällen doftar det tropiskt tungt ...

Idag har jag legat med huvudvärk hela dan, men nu, efter att ha sovit middag två gånger känner jag mig riktigt pigg. Ikväll blir det grill hos lillebror med gäster och ungar och katter och jag vet inte vad!

torsdag 20 juni 2013

Mera husdjur

Först tager man sig ett jordbad i solen. Sen går man in, för i köket har de snälla människorna ställt en skål med mat i lagom hönshöjd. När man så har skakat av sig jorden och spridit ut det man inte hade aptit på av kattmaten, uträttar man sina behov och går ut. Det är livet på en pinne enligt hönsen åtminstone.


onsdag 19 juni 2013

Alla de små djuren


Med  hönsen lyckligen installerade i sin sommarstuga, marsvinen glatt mumsande i uteburen och katterna skuttande kring benen kunde man tycka att lyckan var fullkomlig. Inga fler djur behövs här. 
Men nu halkar vi dagligen på halvgnagda sorkar och har begåvats med ytterligare ett djurslag: mask i magen. (Ursäkta ni alla känsliga själar som inte tycker att springmask är ett lämpligt bloggämne, ni kan nog hitta en finkänsligare blogg nån annan stans!)

Som tur är har maskattacken sammanträffat med att jag varit förhållandevis pigg (eller om jag blev uppgaskad av ett rejält projekt?) för nu har jag snart tvättat alla textilier i hela huset, alla golv, samt dasset  doftar såpa och nyskurat (ja det ska jag inte ta äran åt mig för, det var Maken som gnodde där).



Läste på min tvillingsysters blogg om en kränkning hon utsatts för och började genast spinna loss på Expressenkränkningar som effektivt urholkat begreppet. Jag menar -nuförtiden ska man väl bli kränkt av att någon genomfört en kupp (också populärt uttryck) och köpt en Päronsplit när man ville ha Nogger. Ja, ni fattar. 

En sak som jag ändå vill framhärda i att kalla en kränkning är just springmaskinvasioner. De kan inte ha en mening i skapelsen! Möjligen har vi en mening för dem som värddjur. Men de är faktiskt en kränkning mot såväl hygien som integritet.

Inget ont som inte har något gott med sig: stugan är snart midsommarfin och det är inte det sämsta! Om nån känner för att komma hit och putsa fönstren så vi kan se ut också, så kommer vi inte att tacka nej!

en helt oskyldig simpa som vi hade i en pöl tills den dog 

måndag 17 juni 2013

Sådan mor sådan dotter

Hur skulle jag ha tagit mig igenom min barndom utan Lilla Huset på Prärien? Livet skulle ha tett sig grått och kargt om jag inte fått leka bland Dakotas prärieblommor, snurra i krinolinkläningar av småblommig batist och galoppera över vidderna på en liten brun mustang.
Nu är Dottern borta från värden, hon med!


lördag 15 juni 2013

Lycka

Lycka är att kunna baka en kaka själva. Det enda jag behövde assistera med var att bröa formen och övervaka gräddningen.
Lycka är att åka med morfars båt och bjuda honom och mormor på kak-kalas på verandan.



torsdag 13 juni 2013

Diagnos

Igår var jag på Karolinska och fick diagnosen bekräftad. Och att jag ska vara med i deras studie i höst. Är det någon skillnad på att ha en förmodad ME och en konstaterad? Vi får väl se.

Skördetid

Årets första, men minimala tomater. Och frukost till mig och Maken: nate, svartvinbärsblad, hallonblad, lite frystavinbär, yoghurt och avokado. Nästan pinsamt sunt.



måndag 10 juni 2013

Tout va bien!

Först sov jag middag och det var ju så himla skönt, medan regnet trummade mot taket.
Sen ringde Gottfrieskliniken och jag får komma dit om tre veckor.
Sen kom posten och jag har fått beviljad färdtjänst.
Kan en måndag bli mycket bättre?
 
Ja, och så väntar ett paket på posten med min nya blender i.
 

Wilfa BL-1200B
 
Jag har också fått lära mig att stärkande buljonger inte bara är något som man tar till i kostymfilmer. De som har problem med mitokondrierna, som jag ju fått för mig att jag har, bör dricka en kopp om dagen. Den ska vara kokt efter konstens alla regler och inte vara nån gammal Knorrtärning som legat och skramlat i skafferiet. (Dem ska man i och för sig undvika ändå eftersom de innehåller bla. smakförstärkare som ju är direkt skadligt.)
Annars är det inte så kinkigt, man tager lite vad man hava kan, men grunden är köttben. Sen finns det annat som är särskilt bra, till exempel lever, och det har jag lite svårt att få i min familj, så därför tänkte jag att har jag det i buljongen så drabbar det ju bara mig. Och så lite grönsaker. Jag kan ju mixa till det med min nya blender.
Just nu sjuder (inte koka, bara sjuda!) ett kycklingskrov, några bitar fläskben och ett paket kycklinglever på spisen sedan några timmar. Gröna drinkar och Dr Wahls bone broth, sen blir jag väl ändå frisk som en nötkärna!?!
 
 
Och om nån undrar var jag får allt ifrån så skyller jag glatt på finaste väninnan som också är beredd att pröva allt,  http://5varvirondellen.blogspot.se/,  men som för övrigt tyckte att just broth var rätt vidrigt. Även utan lever. Men medicin ska väl inte vara för gott?
Förresten har jag också, som ett steg  min andliga utveckling, eller kanske för att lösa mina Karmaproblem som gjort mig sjuk, börjat leta regressionshypnotiker på nätet. Kanske är nåt för er andra Skruttwomen därute: http://www.youtube.com/watch?v=uGzgiGlGFtw.  (Tänk om det var fullt med subliminala budskap så jag vaknar i morgon och tror att jag är nån helt annan! I så fall vill jag vara Angelina Jolie.) Kan säga att jag somnade gott i alla fall.
 
Levervälling, anyone? :-P

torsdag 6 juni 2013

Nationaldagsfirande

I underkläder och med de nappar de fick för sig att köpa för veckopengen firas nu nationaldagen med ett låååååångt dopp - även om somliga är modigare än andra.
20 grader i vattnet i vår lilla lagun, det är inte illa!

Viloläge

Ja ibland är det ju jobbigt värre att vara sjuk.
Man måste ligga ner så mycket.
Man måste ha lugn och ro omkring sig.
Man måste vifta bort en myra ibland.
Och så är det ju det där med att man måste hämta kaffet själv ifall man har skickat iväg familjen på glassköparfärd.
Det är en hård tillvaro!
 

onsdag 5 juni 2013

Örthäxa


Förr odlade och samlade jag allt möjligt. Svamp, bär, örter och fina stenar ... Jag hade hemsydda linneklänningar och tovad ull. Bodde i en röd stuga i skärgården. Åkte skidor till jobbet. Typ. Ni fattar hur svårt det var att flytta till stan, sitta i en lägenhet och inte hugga ved och bära in vatten!
På senare år har jag taggat ner betydligt, men nu är jag lite back in business: fyller sakta men säkert mitt skafferi. Om jag lyckas plocka en sak i veckan kommer jag att ha massor när sommaren är slut!
Här har vi torkade nässlor, oregano och salvia. Jäklar vad präktig jag är! 


GET är skadligt

Här är ett utdrag ur Dr William Weirs synops till den internationella Me-konferensen Invest in Me som hölls i Nordirland 31 maj i år.
Här nämns två saker: det sitter inte i huvudet och GET är skadligt!


"Secondly there were the immunologists who described the immunological abnormalities seen in ME patients. One of the frustrations with ME is that, although there are always across-the-board abnormalities, those seen are never as consistent as they are, for example in AIDS where one particular type of immunologically active cell is consistently reduced. However one of the speakers came out with the opinion that: “if any doctor now thinks that these abnormalities are due to psychological disorder and that exercise is the cure, he/she should be deregistered” (He was from Australia). 

One phenomenon which is now well recognised is the “cytokine flare” which follows physical (and mental) exercise. Cytokines are substances produced by the immune system as part of a normal immune response to the presence of an invading bug, be it a virus or bacterium (or other, such as a malaria parasite). Interferon is the one most people have heard of. They make you feel ill as part of the body’s normal defence against infection. In ME however they appear to be produced inappropriately, and go on being produced in the apparent absence of a recognisable infection. Furthermore there is an abnormal increase - “flare” - after exercise which now explains the problem of post exertional malaise. Here, at last, is direct evidence that Graded Exercise Therapy (GET) is very likely to be harmful."


Läs hela synopset här:
https://www.facebook.com/MECFSVicTasNT/posts/10151627260919111

Funderar på att skicka det till

Sundheten sprider sig

Dagens smoothie bestod av avocado,  nate, hallonblad, svart vinbärsblad och björnbär. Och en klick honung i Dotterns.

måndag 3 juni 2013

Havtorn

Jag är så glad att jag planterade mina havtornsbuskar när jag nu gjorde det, för typ tio år sen. Vi har senaste åren kunnat plocka en hel del och jag har fortfarande kvar i frysen från i höstas.

Vill man ha superfood så är havtorn the shit:
De innehåller 100-140mg Cvitamin per 100g. Jämför med apelsin som har modesta 53mg. För att inte tala om alla B-vitaminer (B1, B2, B3, B5, B6, B12), oljor och karotenoider (A-vitaminer) -högre än i någon annan frukt eller grönsak!, K-vitaminer, E-vitaminer, folater, mer än 10 flavonoider, tryptofan och jag vet inte allt! Vitaminerna fungerar som antioxidanter, och flavonoiderna skyddar mor fria radikaler.
 
Om man vill odla havtorn själv är det inte svårt: Man köper en hanbuske och en eller flera honbuskar. Planterar dem i ett soligt och luftigt läge. Låter dem hållas och växa och rätt vad det är har man grenarna fulla av små knallorangea bär.
Det svåra är att plocka dem. Antingen står man ut med att sticka sig fördärvad, plus få såren fulla med syrlig saft, eller så skaffar man en jättefrys och kapar hela grenen och fryser in för att sen kunna slå av bären (så gör de kommersiella odlarna) eller så skickar man ut maken.
 
Vill man inte odla själv kan man gå och plocka bär i en del parker. Kan tipsa om att det finns i närheten av Junibacken på Djurgården, fast inte som buskar utan små träd. Massor. Vet inte om man får palla där, så om ni fegar ur kan ni alltid köpa frysta eller som pulver på nån hälsokost. 
 
Vi har provat att göra havtornsfromage, havtornsglass, havtornssås till pannacotta, men jag tycker den kräver lite för mycket sötning för att riktigt göra sig i våra sockerskygga desserter. Däremot är den fantastisk i de gröna smoothies som inte bara jag, utan även maken numera inleder dagen med. Fasen vad sunda vi är!



Ett havtornsbär i genomskärelse
http://www.myhavtorn.com/fakta/fakta_om_halsosamma_havtorn.html














lördag 1 juni 2013

Supergnäll och mänskliga rättigheter

Om man inte får som man vill kan man ju lätt bli lite gnällig. Eller sur. Eller gråta en skvätt. Särskilt om man är typ tre år. Eller 46 och är lite skröpplig.
Idag ville jag så gärna:
  • Plocka nyttiga blad och göra en smoothie tillsammans med en näve havtornsbär som finns kvar frå i höstas. Och det gjorde jag. Extremt nyttigt!
  • Fika ihop med maken på altanen. Och det gjorde jag, liggande i soffan. Härligt.
  • Ligga i en vilstol och leda arbetet med att pantera ut tomatplantor.
Det var där det började skita sig. Maken råkade nämligen komma i samspråk med grannen i tio minuter och under tiden stängdes mitt energifönster med en smäll och jag stapplade in i sängen och drog på mig de tjockaste hörselkåporna och försökte sluta svettas.
Och den ömme maken kom in för att se efter vart jag tagit vägen, varpå jag grät en skvätt och konstaterade att jag nog inte an gå på Fasching ikväll, som jag laddat för så länge.
Bästaste kusinbarnen Josefin och Julia spelar ihop med gulligaste Jessica (visst är världen liten!) och jag ville så himla gärna gå. Vara normal en timme eller två. Partaja lite.
Men. Man får inte alltid som man vill.

 
Omslagsbild 
Maken skojade lite med mig om min självinsikt och jag håller med: nattklubbsbesök samma vecka som man varit på Karolinska och hjälpmedelscentralen och haft en mycket stillsam väninna på middag i all enkelhet. Och så var det ju kycklingintermezzo igår:
Smiley och Twix försvann nån gång under dagen. Jag vet inte när eftersom jag sov och resten av tiden låg i soffan med hörselkåpor. Jag letade på hela tomten. Långsamt och förskiktigt, men ändå. Var ute och gick två varv. Sen tog Maken med sig den förtvivlade Dottern och gick runt i kvarteret och lockade. Och då tänkte utmattade Sara att marsvinen nog behövde komma in från sin utebur och att det kanske på nåt vis var bra om just jag gjorde det. Och då passade jag på att ropa lite på kycklingarna. Och då kom grannen och sa att de satt hemma hos dem och hade fredagsmys och käkade chips. (Tonåriga kycklingar skiljer sig inte så mycket från andra ungdomar.)
Varpå jag följde med för att fånga in rymlingarna, vilket gav ytterligare ett par hundra steg och ett visserligen trevligt men ändå tröttande samtal med de rara grannarna. (Vi är så lyckligt lottade att vi på alla håll är omgivna av generösa, roliga och trevliga grannar.)
Ja, och sen kunde jag ju knappt gå och belv omstoppad i soffan ...
Så, för att knyta ihop det hela. Jag har varit aktiv - med mina mått mätt. Jag har övertrasserat energikontot flera gånger den här veckan, ibland av nödvändighet och ibland pga brist på inre bromsar. Och nu deppar jag över att jag inte kan gå på Fasching. Nästa gång ska jag kanske göra så som de säger: inför en planerad aktivitet får man rensa almanackan. Vila. Och inte jaga kycklingar, köra tvättmaskin, hjälpa städerskan att städa, laga matsäck år sin mamma, vara uppe för länge på kvällen, ta ett glas vin på altanen, hjälpa Dottern med läxan osv. För allt det har jag också gjort. Inte konstigt man däckar. Och inte konstigt man gråter av utmattning. Och det kanske är liiiite fånigt att bli ledsen för det där med partajjandet.

Eller så trotsar jag alla krämpor och går i alla fall. Och om jag däckar så får Maken ta hem mig. Det är väl nästan en mänsklig rättighet att få som man vill?