lördag 1 juni 2013

Supergnäll och mänskliga rättigheter

Om man inte får som man vill kan man ju lätt bli lite gnällig. Eller sur. Eller gråta en skvätt. Särskilt om man är typ tre år. Eller 46 och är lite skröpplig.
Idag ville jag så gärna:
  • Plocka nyttiga blad och göra en smoothie tillsammans med en näve havtornsbär som finns kvar frå i höstas. Och det gjorde jag. Extremt nyttigt!
  • Fika ihop med maken på altanen. Och det gjorde jag, liggande i soffan. Härligt.
  • Ligga i en vilstol och leda arbetet med att pantera ut tomatplantor.
Det var där det började skita sig. Maken råkade nämligen komma i samspråk med grannen i tio minuter och under tiden stängdes mitt energifönster med en smäll och jag stapplade in i sängen och drog på mig de tjockaste hörselkåporna och försökte sluta svettas.
Och den ömme maken kom in för att se efter vart jag tagit vägen, varpå jag grät en skvätt och konstaterade att jag nog inte an gå på Fasching ikväll, som jag laddat för så länge.
Bästaste kusinbarnen Josefin och Julia spelar ihop med gulligaste Jessica (visst är världen liten!) och jag ville så himla gärna gå. Vara normal en timme eller två. Partaja lite.
Men. Man får inte alltid som man vill.

 
Omslagsbild 
Maken skojade lite med mig om min självinsikt och jag håller med: nattklubbsbesök samma vecka som man varit på Karolinska och hjälpmedelscentralen och haft en mycket stillsam väninna på middag i all enkelhet. Och så var det ju kycklingintermezzo igår:
Smiley och Twix försvann nån gång under dagen. Jag vet inte när eftersom jag sov och resten av tiden låg i soffan med hörselkåpor. Jag letade på hela tomten. Långsamt och förskiktigt, men ändå. Var ute och gick två varv. Sen tog Maken med sig den förtvivlade Dottern och gick runt i kvarteret och lockade. Och då tänkte utmattade Sara att marsvinen nog behövde komma in från sin utebur och att det kanske på nåt vis var bra om just jag gjorde det. Och då passade jag på att ropa lite på kycklingarna. Och då kom grannen och sa att de satt hemma hos dem och hade fredagsmys och käkade chips. (Tonåriga kycklingar skiljer sig inte så mycket från andra ungdomar.)
Varpå jag följde med för att fånga in rymlingarna, vilket gav ytterligare ett par hundra steg och ett visserligen trevligt men ändå tröttande samtal med de rara grannarna. (Vi är så lyckligt lottade att vi på alla håll är omgivna av generösa, roliga och trevliga grannar.)
Ja, och sen kunde jag ju knappt gå och belv omstoppad i soffan ...
Så, för att knyta ihop det hela. Jag har varit aktiv - med mina mått mätt. Jag har övertrasserat energikontot flera gånger den här veckan, ibland av nödvändighet och ibland pga brist på inre bromsar. Och nu deppar jag över att jag inte kan gå på Fasching. Nästa gång ska jag kanske göra så som de säger: inför en planerad aktivitet får man rensa almanackan. Vila. Och inte jaga kycklingar, köra tvättmaskin, hjälpa städerskan att städa, laga matsäck år sin mamma, vara uppe för länge på kvällen, ta ett glas vin på altanen, hjälpa Dottern med läxan osv. För allt det har jag också gjort. Inte konstigt man däckar. Och inte konstigt man gråter av utmattning. Och det kanske är liiiite fånigt att bli ledsen för det där med partajjandet.

Eller så trotsar jag alla krämpor och går i alla fall. Och om jag däckar så får Maken ta hem mig. Det är väl nästan en mänsklig rättighet att få som man vill?


2 kommentarer:

  1. Inte konstigt du mår dåligt så mycket som du gjort fast jag förstår dig. Man förstår inte riktigt hur aktiv man är förrän man skriver ner allt man gör. Hoppas du snart återhämtar dig.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, fina!
      Man skulle ha en aktivitetsmätare ungefär som pulsmätaren som pep till när man varit aktiv i fem minuter och så skulle man helst lyssna på den och gå och lägga sig nån timme.
      Ett tag provade jag att ha ett fönster på 5-10 min varje timme när jag gjorde saker, typ plockade ur diskmaskinen eller vad det nu var. Det blev lite träligt med att ständigt ha kollpå klockan, men den typen av pacing hindrar åtminstone att man råkar fortsättta för att man "ska bara".
      Det får bli modellen för dagen!

      Radera