onsdag 3 juli 2013

...och där kom kraschen!

Det får inte hända fler saker nu. Inga trevligheter får komma över tröskeln.
Ingen får säga ett ord för jag orkar inte kommunicera.
Inget får låta för det gör fysiskt ont.
Inget får krångla för då skriker jag.

Och ändå händer det saker hela tiden:
En ny granne hälsar på. Jag låtsas vara frisk.
Barnen med kompisar spionerar på mystiska individer och är överallt.
En nödtvungen stortvätt på lakan.
Hjälpen som kommer är för lite, för sent: jag borde ha sagt ifrån tidigare så att inte hjälparen behövt mötas av ett otrevligt vrak.

Tvättmaskinen låter
Köksfläkten låter
Kylskåpsdörren låter
De levande låter, de har trevligt på verandan
Disken skramlar
Vinden och havet
Kudde över huvet.

Och nu hittade nån ett munspel

6 kommentarer:

  1. Tassar tyst in för att säga att jag förstår dej (om det nu är någon tröst!). Jag hade blivit helt galen och tryckt ner det där munspelat i halsen på vederbörande! Men det är jag det!! ;))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jag hade redan blivit galen när ingen kunde hitta dotterns byxor som låg högst upp i klädhögen i hallen. Hur svårt kan det va, undrade jag med min inte blidaste stämma. Och gick o drog en kudde över huvet.

      Radera
  2. Svar
    1. Åtminstone i ME-kretsar!

      Radera
  3. Jag tänkte säga något vitsigt men glömde totalt av vad jag skulle skriva. Men hej på dig iallafall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja man kan ju inte vara på topp hela tiden ;-)

      Radera