tisdag 16 juli 2013

Trädgård i förfall

Trädgård har ju varit ett av mina stora intressen, och även om jag inte kan gräva eller plantera ... eller ens hålla efter det som redan finns, så kan jag hitta ut i de vildvuxna buskagen ibland och glädja mig åt att somligt överlever flera års frånvaro av skötsel. Mycket verkar ha försvunnit, men det som finns kvar glädjer mig desto mer, även om det är statt i förfall.
Då, när jag hade både hjärna och kraft, samlade jag på både rosor och pioner, och hade jag vet inte hur många sorter - självklart för få, men ändå åtskilliga. Nu har några strukit med och andra för en förtvinande tillvaro, medan de som klarar det något karga skärgårdsklimatet på norrsidan av ett hus tar över enligt principen om den starkares överlevnad (det finns bara berg och ständig blåst på sydsidan, så där växer mest några stora tallar).

Det här vet jag inte ens vad det är för en ros, helt plötsligt växte den bara i ett snår med andra rosor.

Fingerborgsblommorna är färre och mindre än nånsin och ingen av dem växer i en rabatt

Det här har jag inte planterat!

En av få pioner som verkar ha överlevt, jag vet inte om jag ska skylla på Makens framfart med trimmern, men jag har mina misstankar ...

Jag har inte planterat strättan heller, men den är pampig så det förslår och uppskattas tydligen av djurlivet, så den får stå kvar mitt i rabatten

En gång i tiden fanns en lärare här på Nämdö som hette Axel Funke och han hade den här rosen med sig från Varnhem, har jag för mig. Sen sprider den sig närmast viralt här på udden ...

Djupt ner i gräset i rabatten lever fortfarande Mme Boll

Bättre bild på förfall -och nytt liv- kan man väl knappast få! Minns inte vad pionen heter.

2 kommentarer:

  1. Svar
    1. Oj vad snabb du var, jag har inte ens hunnit ladda upp alla bilderna!

      Radera