torsdag 25 juli 2013

Uuuuu


För min egen påminnelse: 
Man ska inte fiska för mycket när man har ME.
Då kan man börja gråta när sopborsten välter med en smäll för att nån går förbi. Till exempel. Det kan ju kännas lite pinsamt. Man kan inte heller äta trots att det ligger en frestande korv på tallriken bredvid sängen och magen skriker efter mat, utan man får vackert ligga och titta på den tills man orkar lyfta armen. Det var ju inte undra på att sondmatningstankarna dök upp igen, men på ett nytt och mer positivt sätt: fasen vad smart med sondmatning, jag skulle kunna be om mat och slippa tugga. Jag skulle inte behöva ligga här och vara så förbaskat hungrig! Sondmatning är ju helfiffigt! Men eftersom jag har bestämt mig för att jag ska vara tydlig med vad jag önskar mig så säger jag så här: jag vill gärna ha kraft och ork att äta själv som de flesta andra. Bara så Ödet vet ...



Aborrar, en stor sik och fyra flundror.

2 kommentarer:

  1. Lilla gumman, hoppas du är mätt nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, efter att ha stirrat på korven i en timme utan att få den att levetera åt mitt håll så tog jag kraft till mig och löste problemet mer handgripligt. Ibland skulle man faktiskt behöva ha mer telekinetiska krafter!
      Nu när jag har sovit några timmar och fått en skål yoghurt kan jag till och med hasa omkring en smula.
      Men inget mer fiske för mig!

      Radera