tisdag 27 augusti 2013

veckan i retrospektiv

Jag tyckte att jag var så himla smart och kunde hitta lösningar på allt: 
  • Det var ingen av de vanliga som kunde hämta på fritids/dagmamma tre dagar förra veckan. 
    Min plan: jag gör det! Jag mår ändå rätt bra nu efter sommaren.
    Försiktighetsmått: Vilar extra noga i förväg, tar på mig pulsmätaren så jag inte rör mig för fort och för mkt. Öronproppar mot skolgårdsljuden.
    Anpassning till verkligheten: fick stänga av pulsmätaren för den pep till och med när jag gick på platt mark.
    Utvärdering: Tyckte att det ändå gick rätt bra.

  • Läkarbesök och tandhygienist på raken, fast i olika kommundelar.
    Min plan: Med färdtjänst kan jag ju kuska omkring som värsta stekaren! Och eftersom jag ändå mår rätt bra nu efter sommaren så slänger jag in ett köpcentrum också!
    Försiktighetsmått: Öronproppar. Ett kokt ägg i handväskan så jag inte dessutom skulle behöva gå och äta på nåt bullrigt hak.
    Utvärdering: Tyckte det gick rätt bra.

  • Maken fyllde år. Jag ville så himla gärna kunna göra nåt trevligt för honom!
    Min plan: Jag ställer till med överraskningsfest! Jag mår ju ändå så bra nu efter sommaren! Och jag kan ju gå iväg och vila när som helst!
    Försiktighetsmått: Bokar in städerska så vi har fint utan att jag överansträngt mig. Gästerna får ta med matsäck, det blir trädgårdspicknick! 
    Hur jag flippade ur: jag städade som en galning för att städerskan skulle komma åt. Och vem stod i köket och lagade mat och underhöll gäster och berättade var allting var när det skulle fram porslin och sallad och ... När jag började stötta väggarna drog jag mig undan till altanen men kunde inte varva ner eller släppa. Suck. Åt chips som om det inte fanns nån morgondag. Dubbelsuck.
    Utvärdering: Ja, det var ju trevligt, men kanske inte så välbetänkt. 

  • Nytt marsvin skulle hämtas och svägerska firas
    Min plan: Jag följer med på allt, jag mår ju ändå så bra nu efter sommaren.
    Försiktighetsmått: tar med öronproppar.
    Hur det inte gick så bra: Efter marsvinshämtningen skulle vi bara in på Kista Galleria och få lite mat i magen. Jag stannade inte kvar i bilen och vilade. När vi kom till svägerskan somnade jag omedelbart på soffan och var bara med yttert kort på fikat innan jag stapplade bort till bilen och krävde hemgång. Tårar pga väggupp. Däckad sedan dess.
    Utvärdering:Inte bra alls. Jag borde ha legat till sängs med hörselkåpor. Redan flera dar innan.
Nånstans redan i mitten av veckan skulle jag ju ha kunnat inse att mantrat "jag mår ju ändå så bra" inte skulle hålla mig uppe. Nånstans kunde jag kanske ha minnts att jag klarar att lämna hemmet ungefär en gång i veckan. Men jag trodde faktiskt att jag var lite friskare.

Eventuellt kan man sträcka sig till att säga att jag inte har nån vidare sjukdomsinsikt. Ännu.


4 kommentarer:

  1. Tyvärr (får man väl säga) så känner jag igen mej i det du skriver. Upp som en sol och ner som en pannkaka...typ. Å så sprutar tårarna för att man inte orkade. Nästa gång så ska man minsann tänka efter. Pyttsan! har ett minnen som är bra men fruktansvärt kort! Men det är iaf inget fel på viljan! / Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis vad min terapeut sa på tfn idag. Plus nånting om att jag har gjort så här förr, vet inte vad hon kan ha syftat på ;-)

      Radera
  2. Oj, jag blev ju helt slut av att läsa om allt du gjort. Kunde inte låta bli att flina lite åt ditt mantra, jag mår ju ändå så bra, känner igen mig så väl. Ta nu hand om dig. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja jag blir helt slut av att läsa det jag med! För att inte tala om hur överkörd jag känner mig. Både bildligt och rent fysiskt. Har så ont! Är så sjuk!
      Skulle ju aldrig ha tillåtit nån annan att göra så mot mig, så hur kunde jag storma iväg och göra det själv, liksom?

      Kram

      Radera