tisdag 17 september 2013

Metakognition och frånvaro därav

Vi vet ju saker. Och vi vet att vi vet saker. Och vi kan ibland också reflektera över vårt vetande. Är ni med?

Ett gäng barn, jag minns inte hur gamla de var, säg 6 år, blev tillfrågade om de visste mycket om brödrostar och hur de fungerar. Självklart visste de jättemycket om brödrostar - sexåringar har ju koll på världen, åtminstone i sina egna ögon. Faktiskt så visste de till och med allt om brödrostar: De visste att man stoppar i bröd och så blir det rostat, till exempel. De flesta visste hur man drar ner spaken som sätter igång rostandet. Vad mer finns det att veta, liksom? Ja, den kan ha olika färg också förstås.
Samma fråga ställdes till lite äldre barn, låt oss säga 11 åringar. Självklart visste de jättemycket om brödrostar. De var rätt säkra på sin sak de med, fast kanske inte så tvärsäkra som sexåringarna. Men de visste, förutom det som sexåringarna nämnt, att elektriciteten gör att värmeslingorna blir glödande, de visste hur man ställer in rostningsgrad, de visste att det finns olika typer av design och det ena med det andra. 
Sedan ställdes frågan till vuxna: vet du mycket om brödrostar? Njaaae, inte särskilt. Jo, de visste ju allt det som sexåringarna räknat upp och det som elvaåringarna nämnt och de kunde själva tillägga lite om olika märken på brödrostar. 
Hur vi bedömer våra kunskaper om ett ämne beror till stor del på hur mycket vi kan om ämnet men också hur mycket vi kan om livet. Ju högre grad av metakognitiv medvetenhet desto mer vet vi att vi inte vet.

När jag gick på lärarhögskolan hade jag en otroligt bra lärare i vår 5-poängskurs i matematik. Han sa att det var skamligt att det inte ingick mer matematik i vår utbildning så han såg det som sin uppgift att i första hand lära oss hur lite vi visste om matematikundervisning. Och sen fick jag lära mig tänka kring grundläggande matematik på ett sätt som jag inte hade haft en aning om att man kunde - trots att jag hade MVG i gymnasiematten! Att jag sen fick ME och allt raderades från hjärnan är en annan sak.

Hur som helst, det jag har lärt mig om metakognitiv utveckling och hur det hänger ihop med hjärnans utveckling mot mer komplext tänkande har ställts rätt mycket på ända på sistone. Det är inte alls så som jag hade föreställt mig: att med tilltagande ålder så förmår vi tänka mer komplext. Det är snarare så att ju mindre vi vet om en sak desto mer överskattar vi våra kunskaper för att vi försöker passa in det vi fått reda på i vår redan existerande världsbild.

Självklart tänker jag i första hand på sjukvården för mig och mina ME-kollegor. Jag tänker på Karina Hansen som suttit inlåst i över ett halvår utan kontakt med sin familj eller advokat för att hennes läkare "vet" att ME är en funktionell lidelse, dvs sitter i huvudet och kan tränas bort. 
Behöver jag säga mer?





4 kommentarer:

  1. Det där sista fick jag läsa flera gånger, frö jag trodde jag läste fel. Men det gjorde jag visst inte, och nu är jag såå upprörd så jag vet inte vart jag ska ta vägen! Får man ens göra så i Sverige? Och vad är det för jävla läkare det finns? Grrr!!Hoppas verkligen den läkaren får sitt straff. Tyvärr är inget straff tillräckligt med tanke på hur han agerat.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karina bor i Danmark och nej, så får man inte göra, vare sig i Danmark eller i Sverige om man inte utnyttjar möjligheterna till tvångsvård. Men även då har myndigheterna inte rätt att göra vad som helst utan möjlighet till prövning. Egentligen.

      Radera
    2. Jag såg det sen, att hon bor i Danmark. Har läst på lite och det här är verkligen inte okej! Detta måste uppmärksammas!

      Radera
    3. Det finns en facebooksida som man kan gilla, det är alltid något: http://www.change.org/petitions/karina-is-a-severely-ill-me-sufferer-forcibly-removed-from-her-home?share_id=inazqDGSDN&utm_campaign=share_button_action_box&utm_medium=facebook&utm_source=share_petition

      Radera