måndag 4 november 2013

ojsan

Det här inlägget har jag tydligen skrivit under veckan, men minns det inte själv och lika gott var väl det! Jag minns att jag var halvt utslagen hela höstlovet, men det här är ju löjligt!

"har varit väldigtv dålig de stsrs dagsarna, varit nöjd med att rikta bkicken och understundom vända fram en sval sida på kudden. andas in i krämpor och känt dem lösas upp, återkomma. barnen lever lovliv - vilket ub´nderbaer t ordm ar det jag som har kommit på det?
men idag tog häxan surtant över och fick för sig att ingenting på det här stället skulle bli bättre om inte just jag tog itu med det på skaroen. började som den mycket goda pedagog jag åtminstone en gåmg har varit och Vips! så hade barnejn kappats om att dammsuga vardagsrummet ocg stoppa överdragen tikk vår puffar i tvätten, jag kade mig ner med en välförtjänt kaffe, medan barnenghorde pumpor av dentrolldeg jag rört igop samtidigt med frukosten."

Blir baske mig orolig för mig själv!

3 kommentarer:

  1. Jag ligger i sängen och försöker förgäves kväva mina högljudda skratt så inte Mikael vaknar, med det enda resultatet att skrattet kommer ut som tårar istället. Igenkänningsfaktorn är hundraprocentig. Var bara glad att du inte stavar så med penna och papper. Lite blindhet är normalt.

    SvaraRadera
  2. Fast förlåt att jag skrattar när du lider så.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja, vad ska man annars göra, man kan ju inte sätta sig och grina åt allt som är motigt!

      Radera