söndag 22 december 2013

Om åsnors godhet

I början av nittiotalet jobbade jag på en förskola där vi inför varje jul läste Marias lilla åsna. Jag vet inte om man kan göra det nuförtiden med tanke på hur ickekonfessionellt det ska vara nu, men på den tiden var det helt oprovokativt för de flesta.
 
Barnen satt som tända ljus varje dag i samlingen och spänningen var oliiiiidlig till nästa dag när man fick veta lite mer om hur den tappra lilla åsnan trotsade farorna på väg till Betlehem. På oss vuxna ryckte det kanske en aning i mungiporna och ordet "pekoral" kanske simmade förbi i vårt medvetande, men det fanns inte ett barn som inte var totalt begeistrat. På alla år!
 
En dag kom jag och kollegan in på avdelningen efter lunchrasten och hittade våra största och tuffaste pojkar uppe på diskbänken, sittande på rad. Nåt fuffens hade de säkert för sig, det anade vi, men vad var inte helt uppenbart.
-Vad gör ni där, undrade vi. Där får ni inte sitta!
-Men vi är Nasarets fåglar som hjälper den lilla åsnan!
 
Ja, det fick de ju naturligtvis fortsätta med, och se där en sån bra anekdot om hur godhet sprider sig som jag fick att berätta i juletid!
 
Läser just Marias lilla åsna för mina egna här hemma, men inte ett kapitel om dan utan så mycket vi orkar. Det är ju så oliiiidligt spännande!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar