tisdag 30 december 2014

Resumé

Alltså, jag har knappt ens dåligt samvete för att jag sköter bloggen så dåligt. Det beror helt enkelt på att jag mår en liten aning bättre efter att jag höjde LDN-dosen, började med Perrintekniken och blev noggrannare med mindfulnessövningarna. Och det leder till att jag är lite mera aktiv, jag kan sitta uppe ett tag, laga lite mat, plocka ur diskmaskinen och vara en liten aning sällskaplig istället för att ligga ner med hörselkåpor på hela tiden. Klart det blir mindre tid och ork till skrivandet då!
Samtidigt har jag haft så mycket som pressat mig med ogina Försäkringskassan och välvilliga Arbetsförmedlingen och jag har dels inte riktigt vetat hur mycket sådant som är lämpligt att publicera och dels inte velat tänka på det och reflektera kring det en minut mer än nödvändigt eftersom jag mår så dåligt av stress.
I stället har jag njutit av att kunna vara med på ett hörn av julfirandet, jag kunde sitta med vid julbordet (med öronproppar i) och jag kunde fotografera när det var långdans och tjo och tjim istället för att gå till ett annat rum.
Jag har njutit av att jullovet ger oss sovmorgnar och att barnen är så stora och självgående att jag orkar tycka att lov är trevligt. Att julen låg så bra till så Maken har varit ledig mycket har förstås bidragit. Och härom dagen när han och barnen klättrade klättervägg följde jag med och såg dem klättra en liten stund och så gick jag på HM och köpte hårnålar och sen fikade vi på biblioteket. (Det är väl sviterna från den utflykten som gör sig påminda nu med huvudvärk och yrsel, men det var det SÅ värt!) Och på tal om saker som det är SÅ värt: igår fick jag bebisgos! Vem bryr sig om värk i armarna idag då?
Så ni förstår varför jag bangar bloggandet: jag har en liten gnutta liv på gång här!
 

söndag 21 december 2014

Hönssorg

Hönan Curry dog i natt. Vi får vi ha begravning om vi kan spätta oss genom frosten. Det var verkligen tråkigt, för hon är den tamaste hönan vi haft. Kom gärna fram och småpratade lite eller för att tigga mat, satt i knät och tyckte det var mysigt att bli klappad och killad på slören.
 

torsdag 18 december 2014

Schrödingers katt, kommunistiska teorier och ME

Det blir så problematiskt om man vill ta en tankemodell och applicera den på ett annat sammanhang. Till exempel -och helt gripet ur luften- om man vill använda en viss diagnosticeringsmetod på en annan åkomma. Låt oss säga att Kalle har brutit foten. Då röntgar vi foten och ser benflisorna som farit omkring. Men om Kalle har ont i foten och till exempel har en mjukdelsskada så syns ju inte det särskilt bra på röntgen. Och vad gör läkaren då? Jo, säger: nu har vi uteslutit benbrott, men eftersom du fortfarande är svullen och har ont, samt just berättat för mig att du trampade snett när du spelade fotboll, så skulle jag säga att det är en stukning.
Enkelt, eller hur!
Det kommer liksom inte nån skeptisk FMR-läkare och säger "Nä, jag tror inte på stukningar -antingen är foten av eller så är den det inte och den här röntgenplåten visar att du är frisk och kan kicka boll bäst du vill." Det kommer heller ingen psykiater och säger att du har en somatiseringsstukning.  Man kan faktiskt somatisera så till den milda grad att vristerna svullnar. Ifall man tror på sånt är det den första lösningen på problemet.
Ja, och slutligen kommer ingen och tittar Kalle i halsen och konstaterar att ingen fot sitter där, så därför är det inte något sjukdomsrelaterat han lider av.  
När det gäller ME däremot går det däremot finfint att använda en felaktig diagnosticeringsmetod, konstatera att den inte visar något -ergo sjukdomstillstånd kan inte påvisas!
 
Jag vet inte om ni är bekanta med Schrödinger? Han hade nog ingen katt, men däremot var han kvantfysiker nån gång i tidernas begynnelse. Om jag minns rätt (vilket jag misstänker att jag inte gör)så var det så här: en katt (fiktiv) placeras i en låda tillsammans med en isotop som har 50% sannolikhet att sönderfalla inom en viss tidsperiod. Om den sönderfaller utlöses ett gift som dödar katten. (Det är därför det är så viktigt att katten är fiktiv, djurrättsrörelsen är inte att lajja med!) Är då katten levande eller död efter den timmen eller är den död först när du tittar i lådan?
Svaret är att enligt kvantfysikens sätt att se är katten är både levande och död efter den där timmen, men kanske statistiskt mer eller mindre död vid varje given tidpunkt och så funkar inte verkligheten. Alltså är det fel att överföra mikrokosmiska teorier på makrokosmos.
 
Jag hörde förresten en gång något som jag kan tänka mig är en anekdot:
Stalin ville implicera kommunistisk ideologi på skogsbruket. Tanken var att massan ska stötta individen och därför planterade man träden tätt så att vindarna inte skulle knäcka de späda stammarna. Men vartefter träden växte så blev det ju för trångt och näringsfattigt och träden dog, vilket kostade enorma summor. Och så bra går det när man har centralstyrda femårsplaner som inte tar hänsyn till vare sig vad man har framför sig eller tillgänglig kunskap.
 
Och det är fel att tro att bara för att man inte hittar något när man letar på sitt vanliga sätt så betyder det inte att det inte finns något att leta efter. Hur förklarar man det för dem som inte vill veta det?
 

måndag 15 december 2014

Det är mycket nu ...

Jahapp, idag var planen att jag skulle ta mig till centrum för att hämta ut ett bokpaket, men så ringde en butik (som ligger lite längre bort) och sa att legot jag beställt finns att hämta. Och då kunde jag inte bestämma mig för vilket paket jag skulle hämta (att hämta båda skulle bli total överkurs) så det blev ingetdera. Det där med beslutsfattande är orimligt svårt med ME-hjärna, men för att skyla över det litegrann skyllde jag på regnet. Vet inte vem jag skulle försöka lura, det var ju bara jag som visste om det. Men jag har också ringt A-kassan för att fråga om jag ska göra nåt som till exempel fylla i kassakort eller några blanketter. misslyckats med att fylla i A-kassekortet så till den milda grad att hela hemsidan alternativt min dator låste sig, mejlat A-kassan för att be dem ordna upp det hela, samt misslyckats med att fylla i en blankett till färdtjänsten.   

 


söndag 14 december 2014

Skrutthöna

Vi har haft mer sjukoro än vanligt de senaste dagarna: vår allra gulligaste gosehöna Curry har mått riktigt, riktigt dåligt. I tider av utomhusförbud för tamfågel pga fågelinfluensa väcker krassliga hönor viss betänksamhet, men framför allt är hon ju så himla gullig att vi blir väldigt bekymrade och oroliga. Hon är förresten den sista kvarvarande av de små daggamla kycklingar vi hämtade en snöstormig februaridag och som fick bo i jungfrukammaren i väntan på vår.
Efter ett per dagars ompysslande med extra näringsrik mat på sängkanten ser hon inte fullt så eländig ut och vi börjar våga hoppas att hon ska överleva.
 
Eftersom jag fortfarande inte vet hur man lägger in bilder från mobilen
får ni hålla till godo med en bild på Curry från när hon var tonåring!

torsdag 11 december 2014

Nu alltså nu är det fel på allt!

Kan ni tänka er nåt tråkigare än att hålla på och läsa om nån sjuk tant som inte slutar berätta om hur dåligt hon sover? Hoppa gärna över följande inlägg, för det handlar ändå mest om hur jag inte får sova, inte vill sova och att jag vill ha julskinka. Mer spännande blir det inte!

Dels igår, när jag tog mig en liten tretimmars powenap på förmiddan och maken ringde och väkte, (vilket jag var glad åt när jag väl hunnit morgna mig) och så ramlade jag i säng och sov som en lättväckt sten, mest störd av mina egna drömmar (har just höjt kdn-dosen med ytterligare 1mg och fasen vilken underhållning jag har på nätterna nu) men även sonens sparkar och nattbabbel och makens tillfälliga snarkepisoder gör att jag inte känner mig som en rosenknopp när jag vaknar, nej, jag vill inte kalla det vaknar, det är ett för aktivt verb, jag blir väckt på morgonen, väckt ur middagsvilan, och idag, när jag sov middag två gånger blev jag väckt tre gånger inklusive morgonväckningen. Ja. För att göra en lång och tämligen ointressant historia något mer åt det komprimerade hållet  så ska jag nu sluta gnälla på sömn jag blir störd i. Förutom att sova och äta knäckemackor med honung för att känna mig lite piggare, och det funkade inte, kan jag tillägga, så hade jag bespetsat mig på en skinkmacka och kanske en lättöl på sonens luciafirande, som vi betalat 150:- för, men det fanns bara en liten bredd macka till klasbarnen, ingen till vidhängande syskon och definitivt ingen till kringstapplande mammor. Vart våra pengar gick vet jag inte, men inte var det till nån julskinka åt mig inte!
Väl hemkommen var jag helt slut och kunde inte få upp värmen i fötterna och låg och hoppade till i soffan för att alla ljud gjorde ont, så nu har maken, säkert välvilligt på nåt vis, skickat upp mig i sängen. Men en dag när man redan sovit middag två gånger så kanske det inte är kul att gå och lägga sig igen. Kan man få ha lite kul här! Inte bara gå och sova för att man varit på skinkmackeutflykt utan skinkmackor och tagit knäcken på sig? Kan jag be att få några pigga dagar i julklapp, tack.
För när jag blir så här trött är det inte kul att behöva vila och dessutom blir det fel på allt! Och nu är jag hungrig igen, jag som skulle sova!
Och du som inte följde mitt råd i början får skylla dig själv. Det kan ha varit lite i överkant med tråkigt gnäll för en vanlig torsdag. So be it.

Push'n crash

Alltså, jag vet inte riktigt hur jag mår och vad jag orkar och kan! Den här sjukdomen är känd för att vara fluktuerande, och det är det minsta man kan säga!
I två tre veckor har jag legat med dels förkylning, dels sviter av en för lång och ansträngande arbetsförmedlingsutflykt. Men så i slutet av förra veckan körde det ihop sig med både städRut och fönsterfirma, men som tur var började jag hämta mig, så jag gjorde dessutom en runda för att först hämta ut ett paket i centrum och därefter till skolan för att hämta barnen, och det övermodet straffade sig genast. I fredags och lördags låg jag mest och försökte andas medan familjen julpyntade. Och vips var jag lite på benen igen och gjorde ett glatt utbrytningsförsök och åkte med familjen på julmarknad på Siggesta Gård, för det tyckte jag verkade vara en bra prioritering i det läget.
Ja, så måndag, tisdag och onsdag har jag legat och kippat efter luft och sovit. Förutom de två timmar när Dottern och jag sydde en tomteklänning i fleece. (Hon är i allramesta tweenieåldern och vill gärna vara tomte i luciatåget, men köpeklänningarna är alldeles för gulliga så de var inte till att tänka på. Och jag har ju ett förflutet i syslöjden och tycker att det är så himla roligt både att sy och framförallt att vara med och hjälpa ungar att se vad de faktiskt klarar, så vi hade superkul ihop!) Men två timmars inspirerad aktivitet kräver en rejäl powernap innan och närapå ett dygns vila efteråt.
Så räknar man ihop vad jag gjort på en vecka så är det inte lite: haft städ-och-fönsterfolk hemma, åkt till centrum, åkt till barnens skola två ggr (tack mamma som hämtat de andra dagarna!), varit på julmarknad och sytt en klänning. Samt däremellan legat i sängen och inte orkat ta mig till köket, inte orkat titta eller andas ordentligt, haft hörselkåpor och/eller kudde över huvudet och feber i halva febertermometern, minst. Fluktuerat.
 
Det sägs ju att knepet för att balansera sin energi med ME är att inte göra mer än man klarar på en dålig dag på de bra dagarna. Eller att inte göra mer än 70% av vad man klarar, så att man hela tiden har en liten energireserv kvar. Men med det här fluktuerandet så är det så himla svårt att veta var gränserna går. Och så mördande tråkigt att ligga och tvångsvila en bra dag och skippa julmarknader och annat. Visst förstår jag principen. Det är bara så oändligt svårt med diciplinen. Den fluktuerar minsann, den med!
Från och med nu är det balans som gäller! Väga varje aktivitet mot konsekvenserna. I förväg.
 

onsdag 3 december 2014

Hjärtliga gratulationer

 

på internationella handikappdagen! Nåt ska man ju fira!



Över för den här gången?

Andra dagen i rad som jag bara har 37,5 och inte känner mig fullkomligt förbi. Jag kan till exempel fylla diskmaskinen och torka av köksbänken i ett svep och bara bli lätt svettig! Jag kan gå upp till badrummet och hämta smutstvätt och gå ner igen med den utan att behöva ta stöd i väggarna hela vägen! Flämtig, ja. Men inte svimfärdig. Vem vet, i morgon kanske jag kan läsa lite i en bok?
Eller nej förresten, i morgon ska vi ha hit en fönsterputsarfirma (första gången på tre-fyra år vi får putsade fönster, och första gången nånsin som alla blir putsade samma månad!) så jag ska plocka undan blommorna i morgon förmiddag, -då blir det nog inget annat gjort om jag ska pejsa ordentligt. Man ska ta bort gardiner och möbler också, men det ska nog inte just jag ge mig på ... 
 
 


måndag 1 december 2014

Ett nytt "tänk om" ...


Ja, ni fattar ju att jag inte tror på Expressens horoskop, inte egentligen. Det här är nog ett inlägg om desperation.
Det står att nya ekonomiska förutsättningar kan öppna sig. Det står att månadens chans är "Målgång". Och att månadens utmaning ligger i att "Hinna fira ordentligt".
 
Ändå kan jag inte släppa tanken: kanske får jag rätt i omprövningen? Tänk om jag får beviljad sjukpeng eller rekommenderas sjukersättning? Tänk om mina strider med försäkringskassan tar slut nu under december? Då gör det inte så mycket om jag inte hinner fira!
 
 
Sen hoppas jag på ett nytt horoskop för januari där det står att jag hittar knepet för att bli frisk. Lovar att dela med mig av det, så glöm inte att titta in här alla ME-systrar och bröder!

lördag 29 november 2014

23h

Efter min påtvingade yrflykt igår för att hämra barnen har jag blivit ännu sämre. Magen bråkar, temperaturväxlingarna bråkar och synen bråkar. När jag skriver det här ser jag tangenterna, men inte det jag skriver, Jag vet andra som fårr dubbelseende och liknande i perioder när de varit xtra illa däran,
Idag har jag legat i soffa eller säng 23h. Med hörselkåpor på. Jag har stidit upp för pannkaksstekning, kaffebryggning och just ja, jag satt upp en kvart vid frukosten. Har ändå knappt kunnat gå och så fort jag varit uppe har jag bryter svetten fram och sen får jag frossa och bäddar ner mig med dubbla täcken.
 
I mirgon ska jag se om jag kan få fullservice här så jag slipper lämna övervåningen. Målet är att enbart lämna sängen för toalettbesök. Vem vet, då kanske jag är på benen på måndag?

fredag 28 november 2014

Skovskräck och febergnäll

Efter att i måndags ha varit på läkarstationen och i tisdags på arbetsförmedlingen är jag så däckad. Huvudvärk, feber, halsont, muskelvärk, svullna och ömma lymfkörtlar, problem med temperaturregleringen (feberrosor och så iskalla fötter att det värker trots tjocka täcken och sockar), andningsproblem, magproblem, sömnproblem, problemproblem ...
Jag har inte kunnat hämta barnen, inte lagat mat, inte duschat eller borstat tänder, inte gjort ett smack utom att väntat på att det ska bättra sig, vilket det förhoppningsvis gör i morgon för då har de fyra dagarna gått som en normal PEM/PENE brukar hålla i sig.
Det är så tråkigt att ligga i soffan och inte kunna gå på barnens julmarknad i skolan. Att inte kunna åka och köa mjölk när den är slut eller ens posta brevet till försäkringskassan. Att knappt kunna gå till köket! Jag som vill leva loppan och göra nånting äventyrligt ihop med maken! Fotvandra i Spanien, som goda vänner till oss nyligen gjort. Åka på semester till Karibien!
 
Mamma frågade hur jag kan klara det psykiskt, och svaret är att det måste gå, men det går inget vidare.
Ni vet ju själva hur det är när man har jobbat över trots att man har influensa: tålamodet blir minimalt och trots att man helst vill gömma sig under ett täcke och böla så gör man inte det, men det krackelerar lite och tårarna pyser över titt och tätt för minsta medkänsla eller aningens snyftigt tv-program.
Och så dyker alla "tänk om"-scenarion upp:
Tänk om jag inte får förnyad färdtjänst?
Tänk om jag måste bli så här sjuk varje vecka eftersom jag måste börja arbetsträna?
Tänk om fallet jag har i omprövningen inte går bättre än det förra?
Tänk om jag inte får svar från förvaltningsrätten förrän om ett år?
Tänk om den nya given hos arbetsförmedlingen att jag måste arbetsträna sätter stopp för min sjukersättningsansökan?
Tänk om jag har gått in i ett vinterskov precis som förra, förrförra och året innan dess så jag inte kommer ur soffan/sängen förrän i april-maj?
Tänk om det inte går över.

onsdag 26 november 2014

Gnäll

Om man till exempel får avslag på sjukpeng och ska anmäla sig på arbetsförmedlingen, och om man dessutom inte har hunnit få förnyat färdtjänstkort utan måste ta sig till andra änden av kommunen kommunalt, då är mitt bästa tips att inte råka ut för att tågen får elfel och att inga ersättningsbussar sätts in och att nån annan har knyckt alla taxibilar.
Det är inte  ME-vänligt.
 
Idag har jag, efter att ha tagit både alvedon och ipren, ändå världens huvudvärk och 38 grader feber. Kan inte försäkringskassan göra hembesök och se hur det blir? De brukar ju skicka polisen att smyga på potentiella fuskare, kan de inte göra det till mig med?
 
 

måndag 24 november 2014

Tar av mig vantarna

för att berätta att jag ligger under dubbla täcken med tjock offerkofta, stor yllesjal och vantar. Det är inte varmt här. Inte ens under täcket!
 
 
 

lördag 22 november 2014

Dagens säckpipa

Tag varning om ni till exempel lider av ljudöverkänslighet eller musikalitet!


Den här andra är mer av en chanson d'amour, kan man säga. Mnmmm ...
https://www.youtube.com/watch?v=8PVal8Fy7CM
Säckpipan på bilden har ingenting med länken ovan att göra
den är fullkomligt oskyldig!

RME-seminarium nu på film!

RMEs seminarium om ME hos barn och ungdom finns nu på film!
 
 

Voices from the shadows gratis

Den prisbelönta dokumentären Voices from the shadows går att se gratis på Vimeo några dagar framöver. Den ingår i det läkarmaterial RME har tagit fram. Nu när den är gratis tog jag mig friheten att skicka länken till en på min vårdcentral med påminnelse om att jag redan blivit felbehandlad där, vilket orsakade min bestående försämring 2014, och även om jag inser att det var oavsiktligt är det ju synd om fler patienter ska råka illa ut. Det kändes läskigt att uttrycka det så, men ska vi komma någon vart måste vi ibland tala ur skägget!
 
 
Följ länken, gå in och öppna ett gratis Vimeokonto, gå till filmen och fyll i koden VOICES så försvinner rutan där det står att du ska betala. Du behöver alltså inte fylla i några betalkortsnummer! Svensk text finns om ni är ljudkänsliga som jag, eller har problem med engelskan.

fredag 21 november 2014

Hjärnkoll

Jomen det går bra nu. Jag har liksom koll. På ord och sånt.
Dottern: Kan du komma och godnatta mig?
Jag: Ja, men sätt på dig overallen först.
Dottern, luttrad: Jag tar en slips också.

Vaddå, pyjamas-schmamas, det är inte så himla lätt att hålla ordning på alla ord jamt och ständigt. De som kommer, de kommer!

Förkylningar, fågelinfluensor och sarkasmövningar

Inte för det är någon större skillnad: vanliga förkylnings- eller influensasymtom hör ju till, men när jag dessutom blir smittad av dotterns förkylning så blir det liksom sju resor värre med alltihop. Ligger därför som ett litet kolli med feberrosor på kinderna och noll energi (till skillnad från min sprudlande vardagsenergi då, när jag ju orkar andas och gå på toa hej vilt!)
Och då var det ändå jag som så sent som i förrgår drabbades av två timmars inbillningsfriskhet, kände det som om livet återvänt och omedelbart började göra upp planer för att kanske kunna börja arbetsträna.  
 
Hann tänka tanken fullt ut: tänk om jag kunde få praktisera några timmar i en handelsträdgård (i min hjärna var det nog dessutom vår!) eller på ett litet café! Tänk om jag kunde ta upp skrivandet igen (ja, eller klara av att läsa innantill, det vore också kul!) och/eller ha tillräcklig kraft i armen för att gå en illustrationskurs?
Jag tog till och med fram ett av mina gamla påbörjade manus, men insåg snabbt att med samma koncentrationsförmåga som vilken som helst av våra hönor, är skrivande eller ens redigerande totalt överkurs. Ja och när jag kommit så långt behövde jag ändå sova middag och när jag vaknade var jag sjuk igen, så det blev inte mer med det.
 
Apropå hönor så har Jordbruksverket utmärkt sig som extra handlingskraftigt och påpassligt: ett fall av fågelinfluensa i Holland har föranlett storlarm. Alla fåglar i Sverige ska från och med nu hållas inomhus! Det finns ingenting som antyder att viruset finns i Sverige. Det finns heller ingenting som tyder på att det här viruset skulle kunna överföras till människor. Det är senhöst. Alla fågelsträck har lämnat landet, inte minsta dun lär komma hit på några månader. Men hönsen får inte gå ut i trädgården, jo för "Som djurägare har du ansvar inte bara för att dina fåglar hålls i en god djurmiljö utan även för att de skyddas mot sjukdomar." 
 
Samtidigt manar Folkhälsomyndigheten till lugn:"Trots stora utbrott av den aktuella fågelinfluensan hos fåglar i Sydkorea och Kina har inga människor smittats. Det finns inga tecken på att denna typ av fågelinfluensavirus kan smitta till människa. Detta i kombination med att det inte finns några påvisade utbrott i Sverige eller tecken på att smittan skulle finnas bland vilda fåglar i närområdet gör att Folkhälsomyndigheten bedömer att risken för att smittas i dagsläget är i det närmaste obefintlig.
 
Logik, någon?

måndag 17 november 2014

Öppet arkiv

Ligger och roar mig med att titta på SVT Play. I öppet arkiv finns allt, tror jag, men hur hittar man när man inte minns vad programmen heter? Det finns en sökfunktion, men då måste man ju skriva nåt i den!
Fick i alla fall upp 1313 träffar på drama, det lär väl hålla mig sysselsatt ett tag. Raskens, Dubbelstötarna och Selambs hade jag väl aldrig kommit på själv! Och den där när vad han nu heter är fasadklättrare och Per Oscarsson sitter i fängelse, nu har jag glömt igen vad den hette.
Vilken skatt ändå! Ska börja med Heliga Birgitta i tre delar.

tisdag 11 november 2014

Upp som en sol, ner som en pannkaka

Idag hade jag stora planer: ta kometen och kompletteringshandla och posta en grej. Duscha. Hämta barnen på fritids. Överlämna en lätt försenad present när jag ändå skulle ut. Inga orimligheter, eller hur?
 
Har kommit så långt som till duschen och när jag ändå satt där i värmen passade jag på att göra mina perrinövningar, sen fick jag lov att sova middag. Nu har jag vaknat. Blir nog inte så mycket mer idag.
Blääää!  


söndag 9 november 2014

Operfekt ME-sysselsättning

Dottern har fyllt 9 och det ska firas rejält, såklart! I ett förvirrat ögonblick (framförallt eftersom jag är dagisfröken i själen och tycker att ingen ska hamna utanför, men också för att dotterns klass var mindre förut & jag inte riktigt fattat hur många de egentligen är) bjöd vi in 17 tjejer.
Och pga Monster Jam-biljetter och andra kalas som vi inte kunde krocka med, fick det bli fredagmiddagsbjudning.  Och eftersom det enda rummet som rimligtvis kan rymma 17 sittande gäster är vardagsrummet, tog jag mig för att möblera om större delen av huset. I etapper och med viss hjälp av familjen när de kom hem (men tanken att vänta på dem och överlåta möblerandet på icke ME-drabbade föll liksom lite bort, så jag gjorde rätt mycket själv).
Kalaset varade bara i två timmar, tack och lov, men ljudnivån var öronbedövande, hysterin på topp och jag tror alla var rätt lättade när det var över.
Igår kompenserade jag för bristande pejsing och låg och halvslumrade hela dagen, men idag är det kalas igen, fast för släkten. Och med betydligt lägre ambitioner: köpekakor och glass och Moster får stryka duken. Och nu är det lugnt till jul, hoppas jag!

lördag 8 november 2014

Perfekt ME-sysselsättning

Det är inte alltid så lätt att få tiden att gå när man måste tvångsvila så mycket. Men betrakta era sysselsättningsproblem som lösta!
Har ni sett dokumentären om Mark Landis, konstförfalskare och filantrop? Han kopierar konstverk och donerar till museer under olika alias. Gillar förstås uppmärksamheten, för som han säger: Det är inte så många som är snälla mot mig annars.
Och så den besatte museiintendenten som med stöd i sitt OCD och ADHD gett sig fanken på att sätta stopp för det hela!
 
Fick en vision av hur festligt det vore om vi ME-sjuka bara orkade sitta upp lite mera så vi skulle kunna översvämma konstvärlden med kopior ur konstkataloger och sedan, vid enstaka tillfällen förklä oss och åka till närmsta museum med dem. Om ni inte känner er som fullfjädrade konstförfalskare så hav tröst, man får bra tips om tekniker i filmen!

Mark Landis. Här som jesuitpräst



http://www.svtplay.se/video/2450621/den-forunderlige-konstforfalskaren

onsdag 5 november 2014

Skitgnällig

Alltså, efter nästan en veckas magproblem av det inte så trevliga slaget (till skillnad från trevliga magproblem då) börjar jag tro att det inte beror på halloweengodiset utan att jag inte tål mitt nya magnesium. Jag brukar reagera just så här, så det är faktiskt lite anmärkningsvärt att jag inte fattat det förrän nu. Trodde kanske att den nya kinesiologen inte skulle prova ut en sort som jag mår så dåligt av, men just den delen ingick kanske inte ...
Hur som helst är det lite oturligt, för det här är en hektisk vecka med både läkarbesök, Rut som ska komma och nioårskalas för 16 tjejer. (Tänk att alla tackar ja trots att vi bjöd med så kort varsel! Var ska alla sitta? Gaaa!)

Ja så istället för att slå in paket, förbereda lasagne eller för den delen ta en dusch så ligger jag i soffan med huvudvärk och illamående utom när jag har värre saker för mig.
 
Har i alla fall fortsatt vara duktig med perrinövningarna, och det kanske också bidrar till att jag känner mig så jämra sjuk och har så ont i kroppen. Skam den som ger sig!
 


fredag 31 oktober 2014

Bra dag

Känner mig helt förvirrad: har en liten smula energi idag! Kanske pga behandlingen i onsdags?
Låter barnen vara hemma på höstlov. Har bytt i marsvinsburen. Sytt en mössa ihop med sonen. Nu måste jag sova middag!
 

 

torsdag 30 oktober 2014

Perrin- och kraniosakralterapi:ovetenskapliga saker händer i kroppen!

På wiki står det att KST räknas som kvacksalveri. På pubmed finns vissa studier som säger att det har effekt och vissa som säger att det har tillfällig effekt och vissa som säger att det inte har effekt. Perrintekniken finns inte ens omnämnd i några medicinska studier på pubmed vad jag har kunnat hitta. Däremot en publicerad hypotetisk modell. Bara för att ringa in vilket härad vi rör oss i. Inte mycket evidens att vila på.
 
Så till min ytterst subjektiva upplevelse:
Jag har ju gått hos en tjej som är kinesiolog och näringsterapeut och det är ju nåt som jag absolut inte kan rationellt förklara eller ens börja att förstå. Nu var jag till en annan, som dessutom kan lite perrin och väldigt mycket KST. Och det var en helt magisk upplevelse! Hon testade lite hit och dit och drog lite milt här, tryckte lite försiktigt där och lade händerna här eller där. Och beroende på var hon höll så hände olika saker, eller snarare så svarade kroppen olika. Vid ett tillfälle fick jag typ konvulsioner i hela bålen, vid ett annat helt löjligt ont i en av det som Perrin kallar perrinpunkter, (om jag har fattat det rätt handlar det om en punkt där lymfsystemet på nåt sätt går samman), fast där är jag alltid väldigt öm. Och känslan när hon gjorde KST på huvudet var att jag blev yr och kände mig lätt hög på samma sätt som när jag fick morfinsprutor för några år sen. Tråkigt nog gick det fort över!
 
Efteråt, när jag stapplade hemåt, hackade jag tänder som en galning och tänkte att nu lär jag ju krascha så det sjunger om det, men faktiskt, peppar peppar, så är det inte så himla mycket värre än vanligt. Den här texten har iofs tagit mig två och en halv timme att få ihop, så rask är jag inte. Och jag är törstig, men orkar inte hämta vatten. Och jag får inte upp ögonen riktigt, men vem behöver hålla på och titta en massa? Bättre att vila en stund!
 
 
 
Perrintekniken som teoretisk modell:  http://www.jaoa.osteopathic.org/content/107/6/218.long
 
Om nån hittar fler studier eller kanske lite vetenskapliga artiklar, så länka gärna!

måndag 27 oktober 2014

LDN och att estimera sina krafter

Efter att ha reglerat LDN-doseringen och börjat vara försiktigare med mina perrinklappningar och -vridningar vaknade jag idag med en gnutta energi. Ja, inte direkt på morgonen, men efter ett tag så!
Tänkte att tråkvila är nog ändå bra, så jag halvlåg och tittade på tv och slösurfade lite tills jag till sist övertygade mig om att en liiiten aktivitet innan jag hämtar barnen på fritids nog kan vara ok. Så jag torkade av tre hyllor i kylskåpet. Fyra, om man räknar cold roomet och det ska man väl. Vad kan det ha tagit, sex-sju minuter, tops. Och nu ligger jag och eftersvettas, har yrsel och ont i armen av mjölksyra. Begynnande huvudvärk. Orkar inte alls åka och hämta barnen extratidigt, som jag lovat. Och nu kurrar det i magen, lunch vore gott, men att gå till köket och fixa nåt är överkurs. Jag måste bara vila lite.
 
Men är det inte märkligt hur man kan vara symtomfri och sen bara däcka!

söndag 26 oktober 2014

Söndagsfrulle de lux: ostmuffin med skagenröra

Söndagsfrukost: Ostmuffins/paj utan deg med räksallad! 󾌫


Jippi, jag har kommit på hur jag kan publicera bilder! Om jag först lägger ut dem på fb eller nånstans på nätet kan jag sen kopiera hit dem!
 
4-6 st
Man tager:
3 ägg
1 dl  vispgrädde
1 tsk fiberhusk
1tsk bakpulver
Lite salt & peppar
 
Vispa rejält
Blanda i duktigt med riven ost. Minst 2 dl, skulle jag säga. Bra sätt att få användning av ostskalkar som börjat torka och dessertostrester!
 
Smörj muffins- eller nån annan sorts form med dubbelt så mycket smör som du tror behövs, de fastnar lätt annars. Fyll inte för högt i formarna, de reser sig väldigt mkt under gräddningen.
Grädda i 200-225 grader i 15-20 minuter

fredag 24 oktober 2014

Perrineffekt och skräcksvammel




Jag nämnde väl häromdagen att jag börjat läsa på om Perrintekniken. Har gjort mer än så, nämligen börjat med egenbehandlingarna. Maken läste instruktionerna och skrattade, för hur ska ett snällt klappande kunna ha effekt (i analogi med devisen "ont ska med ont fördrivas", antar jag). Men nu efter ett par dagars övningar har jag nog satt igång/sabbat nåt, för jag har svullna lymfkörtlar och ont i ett öra. Men enligt boken är det ett bra tecken. Vill inte precis likna det vid djävulsutdrivning (även om ME är en jävlig sjukdom), men i Exorcisten så blev det också värre och värre innan det blev bättre. Hoppas bara Max v Sydow slipper dö på kuppen. Och att jag slipper snurra på huvudet och kräkas grönt. (Här fick jag för mig att sätta in en bild på Linda Blair, men jag blev så rädd när jag såg dem att jag inte vågade ha sidan uppe. Och så vill jag ju att ni ska trivas här och då ska jag ju inte klistra in läskigheter!)
Frågan är om jag ska fortsätta perrinklappa på de ömma ställena eller låta dem vara.
 
dr Perrin. Ser rätt läskig ut han med!