söndag 12 januari 2014

Dejt med en riktig snygging

Tänk, jag har varit på bio!
När jag var på bio senast (för kanske sex-sju år sedan) fanns nog inte ens 3D-film. Jo, Monstret från svarta lagunen, där man hade pappglasögon med ett rött och ett grönt öga och vinglade ut från biografen både yr och illamående. Och doftfilm där man gnuggade på en kartongbit och fick känna kräklukt och vad det var (John Waters Polyester var en sån). Det var visserligen 80-tal, men det ligger ungefär lika långt tillbaka i min hjärna som har rätt långt ifrån linjär tidsuppfattning.
 
Eftersom det var en riktig dejt, så fick vi först i oss lite middag (mest i förbifarten) och maken ledde mig till närmaste bänk och parkerade mig där medan han servade med biljetter, nötpåsar och vad det nu var. Och även om jag kände mig som en zombie bland alla ljud och vimlande människor så klarade jag det. Klarade att halvsitta i biofåtöljen, klarade att hänga med i handlingen och klarade ljudet. Nåja, jag hade både öronproppar och hörselkåpor, men med dem på så klarade jag det. Och jag blundade vissa stunder för att jag blev trött i ögonen, men jag somnade inte.
Och jag klarade att ta en liten fika efteråt, fast jag hade hunnit bli rejält hes och hade ont i halsen. Men det kan ju ha berott på luften.
 
Idag är jag förstås rätt trött, eller kanske snarare extra uttröttlig. Men sååå nöjd! Och eftersom jag är lite fjantigt romantisk så var det bästa med alltihop att sitta och hålla handen i biomörkret!
 

Poster Hobbit: Smaugs ödemark (2013)

3 kommentarer:

  1. Jag var på bio med min man också. Han servade också...men han höll banne mig ingen hand! Hur gick det efteråt? Blev det någon krasch eller klarade du dig ?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen krasch, men jag har varit klart medtagen idag. Lite som att kliva av en karusell.
      Fast jag börjar tro att jag har varit risig så länge att jag inte riktigt minns hur det känns att vara okraschad.

      Radera