måndag 17 mars 2014

Med hopp om vår

Det har snöat så mycket! Men här inne har kvistarna som Sonen och jag plockade förra veckan slagit ut. Alltid något!
 
Ligger och undrar om det är en krasch jag har, för jag blir inte bättre. (Jaja, det har bara gått fyra fem dar) men tanken på permanenta försämringar är så skrämmande och svår att hålla ifrån sig. Och mina möjligheter till vila är begränsade av till exempel Mjölbybesök på onsdag och i morgon har jag tid hos polisen för mitt pass har gått ut och leget tappade jag bort för ett par år sen och jag måste ju ha nåt giltigt så jag får ut mina paket från Ica! Men just när jag inte riktigt kan förflytta mig mellan våningarna här hemma så känns det som att jag har tagit på mig för mycket.
 
Tur att det finns körsbärsblom!
 

3 kommentarer:

  1. Permanenta försämringar vill vi inte tänka på. Jag har varit extra dålig ett par veckor nu, men vill minnas och vägrar tro annat än att det är så krascherna blir om vintern.
    Därför är det ju extra deppigt när vintern tar om. Det brukar inte störa mig annars, men nu kan jag inte vänta på sommar. Era blommor ger hopp, och påminner om en liknande bild jag tog ifjol med äppelblom (och snödrivor ute).
    Tungt med nödvändiga utflykter när du mår så här. Önskar innerligt att det inte gör dig sämre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Ja, visst är det väl så med vinterskoven va? Förra vintern var min första eller möjligen andra beroende på hur man räknar och jag var så himla sjuk och i år har jag ju börjat med LDN, så jag har ingen aning om vad som är typiskt för mig.
      Samtidigt ser jag verkligen fram emot Mjölbyresan, tänk att det kan finnas så bra läkare!
      Låt oss nu bara hoppas att vädret och våra hälsor vänder till det lite bättre!

      Radera
    2. Det här är den tredje vintern som sjuk för mig, men den första som jag fattar i vad. Förra vintern minns jag att jag trodde att det var infektioner som slog till då och då så där "random" - samtidigt som jag tydligt märkte att all aktivitet försämrade mig. Ändå pressade jag mig ibland för att testa kroppen och fattade inte faran med det (förstås). Nu är jag mkt försiktigare, och ser kraschernas orsak. Men är ändå trött på att det behöver vara så här...
      Glad att du får komma till Mjölby! Om du hör rykten om att de ska öppna upp för nya patienter får du gärna meddela mig. Känns deppigt att det inte är möjligt just nu.
      Lycka till på resan!

      Radera