måndag 28 april 2014

Ganska smal

I fredags var jag och hämtade Sonen på dagis (det är inte jätteofta jag gör, så det är en sån sak som räknas som rolig utflykt) och på dagisgården kom två flickor i fyraårsåldern fram och frågade vem jag var (som sagt, är inte där tillräckligt).
– Jag är mamma till A, sa jag.
– Jaha, sa de. Vad heter du då?
– Jag heter Sara.
De tystnade och tittade på mig en stund, kanske funderande på vad en trevlig konersation skulle kunna fortsätta med. Jag stod och log, för det var vad jag tyckte att en trevlig konversation kunde fortsätta med.
– Du är ganska smal!
Eh ...ja, det var ju både oväntat och klart osant, så även om det var vänligt sagt så blev jag genast aningen upprörd å deras vägnar, för fyraåringar ska väl inte redan gå och vara besatta av viktfrågor!?! Vad svarar man då, det går ju inte att säga "Tack!", för då befäster jag ett dumt ideal och dessutom ett beteende att gå omkring och yttra sig om folks vikt som de, när de inte är lika gulliga, kommer att få tråkig respons på.
– Jasså, tycker du det, var vad jag kom på i hastigheten, log lite till, varpå jag gick in och hämtade Sonens prylar på hyllan.
Men resten av helgen har jag glatt mig lite då och då: jag är kanske ganska smal -i någons ögon. Känner mig lite snyggare nu, helt enkelt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar