onsdag 30 april 2014

Ligger ner och ligger efter

Det är en massa saker som jag borde få gjorda, en del borde jag ha gjort för länge sen och somligt kan vänta nåt dygn.
 
Jag borde ha anmält Sonen till fritids i höst, nu är det lite sent.
Borde ringa skolan och säga det.
Jag borde ha skickat in och haft koll på papper och blanketter till Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.
Jag borde ha ordning på mina papper! De ligger osorterade i en korg för nån har försnillat hålslaget så jag kan ibte stoppa in dem i pärmen ens om jag skulle orka.
Jag borde se till att få de korrigeringar i läkarintygen som behövs för att det ska vara korrekt.
Jag borde ha koll, helt enkelt! I stället ligger jag i mammas o pappas lägenhet och har flytt fältet för att grannarna borrar och spränger så jag kan inte vara hemma! Tog färdtjänst hit i all hast.
Kom på att jag glömt datorn hemma.
Kom på att jag glömt att äta frukost. Har knasryck (muskelsammandragningar ungefär som man får av en tensapparat) i ryggen så jag ligger och nästan hoppar, fryser och har huvudvärk.
Igår var jag ännu sämre, orkade knappt andas och det blev bara värre ju längre dan gick. Inte kan man väl få sån baksmälla av att frisera sonen?
Hur som helst så ligger jag grymt efter och det känns oöverstigligt att ens få fram fakta som mellan vilka datum jag pluggade på distans för fyra år sen. Behöver ett personligt ombud för att klara av blankettexerscisen. Tack och lov för Maken som sköter räkningar och deklarationer!
Visst ja, det är nog inte hårtrimningen som knäckt mig utan två dagars borrande och sprängande. Såklart!

3 kommentarer:

  1. :-( Det är stressande att ligga efter och vara tvungen att ligga ner. Ledsen att du försämrats... Det räcker ju som det är. Jag hoppas den tysta vilan gör sitt till.
    Tjusig blev sonen! Och smal är du! Inte illa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, smal är jag på ungefär samma sätt som när jag var höggravid, så det var nåt de sa för att pigga upp mig. Och det funkade ju!
      Fast nu på kvällen, när jag legat nerbäddad efter trappintermezzon och annat i ettantal timmar så kom katten in i sovrummet med en mus i munnen tätt följd av maken med en mopp i handen och nu har jag minsann klarat av en rätt vild musjakt! Tänk vad lite adrenalin kan göra! Jag kanske bara ligger och sjåpar mig!

      Radera
  2. Det är ju det där som är så knepigt, att våra kroppar klarar rätt mycket i stunden, men att de brakar ihop efteråt. Jag gick i rask takt upp för vår trappa igår, jag som alltid tar den i snigeltakt och bara en gång om dagen annars. Men när man hör ett barn gråta (som nästan aldrig gråter) sätts pacingen ur spel. Samma om det kommer in möss. Eller ödlor, som vår katt bjuder på ibland!

    SvaraRadera