onsdag 14 maj 2014

Ur barnamun

Det är trevligt, det där med småpratet på sängkanten!
 
Sonen: Idag på dagis ville inte M vara med mig så mycket.
Jag: Jasså, vad ville han göra då?
Sonen: Han ville vara med den värste av alla: L!
Jag: Ville han! Vad gjorde du då?
Sonen med tragisk min: Jag fick vara själv hela dagen!
Jag: Ojdå, blev du ledsen då?
Till saken hör att han typ en timme tidigare hade formligen flödat över av allt roligt han och M gjort under dan, så jag blev inte särskilt oroad över detta nypåfunna  utanförskap. Det visade sig att sonen var om möjligt ännu mindre bekymrad:
Sonen: Nej, ja ba chillade typ.
 
Sexåringar! Var lär de sig såna ord?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar