onsdag 18 juni 2014

Lite dålig förlorare

Jag är en otacksam typ! Jag bär inga plågor stoiskt utan gnäller över det mesta. Jag gläds bara halvdant över mina förmågor och förmodligen är mitt glas snarare halvtomt än halvfullt.
I vintras var jag så glad över att jag kunde sitta uppe lite mer. Det är tacksamhet det! 
Nu är jag sur för att jag fått ont i halsen och blåsor på tungan av att åka till dotterns dansuppvisning på Tynningö!
Jag är sur och grinig mot maken när vi ska planera inför midsommar för att jag inte kommer att kunna vara med på allt jag vill. Ska jag vara med på sillunchen? Eller tårtkalaset vid midsommarstången? Eller grillningen på kvällen? En av dem räknar jag med att klara.
Är otacksamt att bara räkna förlusterna och inte tillgångarna och förmågorna. Glömmer allt annat jag måste klara på vägen för att nå fram till den där sillstjärten. Ska det vara ett tecken på förbättring?

 
 
Så ska jag fortsättningsvis se det! Glaset är alltid fullt och eftersom jag numera även försöker tänka i mindfulnesstermer så stipulerar jag ytterligare en truism: Jag behöver inte döma. Dets som glaset rymmer, rymmer det och det är som det är med det.  

1 kommentar:

  1. Fin illustration och god tanke! Det är fyllt med det som det är fyllt av. Det ena är inte tjusigare än det andra, men tacksamhet smakar så mycket godare än förlustkänsla och besvikelse. Jag bara konstaterar att det är så, men försöker inte tvinga ner tacksamhetens goda saft i ett glas fyllt av vinäger. För just den dagen. Innehållet varierar verkligen. Jag är generellt bra på tacksamhet, om jag får säga det själv, men när det gäller sjukdomen kan jag ofta fastna i det stora jag förlorar och inte orka glädjas åt det lilla som fungerar. Jag inser det alltmer hur mycket jag har att jobba med i att acceptera skillnaden mellan den jag vill vara och den jag är sedan sjukdomen klev in. Det kommer nog ta resten av livet.
    Jag hoppas du hittar glädje idag, och att bålen i glaset smakar gott.

    SvaraRadera