fredag 18 juli 2014

Vad är ME?

Ja, vad är egentligen ME? Forskarna har tvistat länge, men äntligen börjar de olika pusselbitarna falla på plats:
Sannolikt en autoimmun-liknande inflammation djupt i hjärnan, enligt Lucinda Bateman, som är en riktig höjdare och till exempel sitter med i IOM-kommittén.

Ni kanske minns att jag talat om den japanska studien som faktiskt hittat den inflammation eller de inflammationer som orsakar symtomen hos ME-sjuka? Liten, men oerhört viktig.

Efter att ha sammanställt resultaten från ett par hundra studier började bilden klarna och när japanstudien damp ner föll ytterligare många bitar på plats för dr Bateman.

Jag ska försöka förklara hur det hänger ihop:
Hjärnan har ju olika delar. I skolan fick vi lära oss typ var syn-, hörsel- och liknande sitter (även om vi inte kommer ihåg det nu). Lite djupare sitter det limbiska systemet som består av hormonproducerande körtlar som säger till hjärnan vad vi upplever, grovt förenklat.
När vi är förälskade eller lyckliga eller stressade är det limbiska systemet med och påverkar både signalsubstanser , hormonproduktion på andra ställen i kroppen och det autonoma nervsystemet (det vi inte kan styra över: hur kroppen reagerar: hjärtklappning, svett/kallsvett, adrenalinpåslag, att vi agerar irrationellt i vissa situationer etc. )
Ännu djupare sitter hjärnstammen och ryggmärgen och allt detta tillsammans bildar centrala nervsystemet.

Vad är det som händer om man får en inflammation i de delar som styr så mycket i kroppen? Vad stökar det till?

  • Corticotrophin releasing hormone (CRH) – det här är det som styr våra stressresponser. I förlängningen är det CRH som styr cortisol, det främsta stresshormonet. Om jag fattat rätt skulle det alltså kunna göra att vi har ett ständigt stresspåslag i kroppen, men också att vi blir rent orimligt stresskänsliga. Känns det igen?
  • Sköldkörtelhormoner. Så många som upp till en tredjedel av dr Batemans patienter har problem med sköldkörteln och många av oss har hypotyreosliknande symtom även om inget syns på proverna.
  • Könshormoner. Nästan alla gynekologiska problem är överrepresenterade hos ME-patienter. Ett intressant fenomen är att nästan alla med ME mår bättre under graviditeter.
  • Vasopressin styr vätskebalansen i kroppen så att lagom mycket vatten hittar in i blodsystemet. Annars får man låg blodvolym och svårt att stå upp - kända ME-symtom.
  • Oxytocin - måbrahormonet! Vid brist blir man extra benägen till depressioner, ångest, social isolering och sömnproblem.
  • I japanstudien syntes inflammation i talamus. I vanliga fall sköter talamus prioritering av sinnesintryck så att vi reagerar lagom mycket på det som är relevant. Och så att vi inte till exempel blir galet ljud- och ljuskänsliga, kan jag tänka mig. Talamus är också viktig när vi ska utföra viljestyrda rörelser, så jag funderar på om drulligheten och fumligheten har med det att göra.
Centrala nervsystemet brukar delas upp i sympatiska- och parasympatiska ner systemet. Den ena gasar på och den andra bromsar, allt för att vi ska vara i balans. Om båda är aktiverade samtidigt blir det som att köra bil med handbromsen i: det börjar ryka! Så är det till exempel vid kronisk stress, men det skulle också kunna bli riktigt rörigt vid en inflammation. Faktiskt så finns det ju en hel del av oss med stressutlöst ME, även om infektionsutlöst är det vanligaste. Kanske skapar alltså stressen inflammationer i centrala ner systemet.

Summa summarum kan alla symtom vid ME förklaras av limbisk encefalit, dvs av inflammation i det limbiska systemet. Det enda jag inte fattar är var mitokondriesvikten kommer in!

källor:

http://www.cortjohnson.org/blog/2014/07/17/mystery-longer-big-picture-emerging-chronic-fatigue-syndrome-dr-bateman-talks/

http://www.yourhormones.info/hormones/corticotrophinreleasing_hormone.aspx

http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Talamus


http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Limbiska_systemet






6 kommentarer:

  1. Jag är så imponerad av vad du orkar reda ut att jag kände mig manad att grubbla lite med ang det där med mitokondrierna. I den endokrina systemet ingår hypothalamus som är av betydelse för metabolismen, och i metabolismen ingår något som heter Oxidativ fosforylering. Om det nämns både mitokondrier och APT, så kanske en påverkad hypothalamus försämrar detta.
    Onödigt att lägga pengar på forskning. Det här kan nog vi googla oss till om vi bara får tid på oss. Och det är väl ungefär vad vi har. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du spinner vidare, det är toppen!
      Haken när vi googlar är att vi bara kan söka samband mellan kända fakta och det kan man göra i vilken metastudie som helst, och det är ungefär det dom dr Bateman här ovanför har gjort och det är i stort sett en sammanfattning som är likadan som vad dr Anders sa i höstas när jag var där eller vad någon hört från Bell för 20 år sedan. Det jag riktigt längtar efter är nåt helt nytt i stil med japanstudien som bevisar något man tidigare bara trott. Saker som man kan drämma i huvudet på Fink o/co. Mer sånt!
      Därför är jag sugen på studier av mitokondriefunktion, att nån ska visa exakt VAD som styr energiproduktionen i hjärnan eller vad i hjärnan som stoppar energiproduktionen! Vad är den autoimmuna komponenten och vad är ett aktiverat immunförsvar. Sånt.

      Radera
  2. du är såå himla bra! hurra för ännu ett suveränt inlägg med supervärdefull info :) jag läste själv originalartikeln för några dagar sedan, och blev helt ställd... kände mig både hoppfull och jätteglad, men samtidigt väldigt avvaktande och förbryllad -- inte minst för att ju bateman hör till iom-gruppen, och dem har jag liksom tappat förtroende för för länge sedan, pga allt politiskt fuffens och fulande kring den processen... kan inte låta bli att hett och innerligt hoppas att batemans inställning, hennes entusiasm, öppenhet, vetgirighet och nyfikenhet, är genuint och i så fall representativt för den fortsatta riktningen för iom-gruppen som helhet! bara tanken på fink och co ger mig hemska mardrömmar, så ju fler "höjdare" som höjer rösten och tar ställning för ett verklighetsnära och biomedicinskt (eller genuint holistiskt) perspektiv desto bättre!
    så mycket av det här är ju sånt som de kunniga vetat länge vid det här laget, så det är ju lite märkligt att det känns som "nyheter"... men det gör mig glad ändå, ger mig förnyat hopp :) hoppas verkligen att hon fortsätter jobba med stort engagemang och stor öppenhet för allt nytt som dyker upp i biomedicinsk forskningsväg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har koll på så himla mycket som jag inte har! Jag har kanske hört saker henne men ME-hjärnan gör att jag har svårt att hålla flera aspekter av saker i huvudet samtidigt, så det här kändes nytt för mig. Tack för att du petade in henne på kartan, det var ju en viktig grej!

      Radera
  3. Tycker det hemskt att vi sjuka ofta vet mer om vår sjukdom/diagnos än vad läkare/sjukvården vet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är en märklig känsla när man möter en läkare som har bättre koll än en själv! Fast trevlig!

      Radera