onsdag 20 augusti 2014

Oj, var jag otrevlig?

Som ni vet är jag ju rätt slagen och försöker vila ikapp mellan alla måsten. Går sådär. Märkte idag att jag inte riktigt har grepp: telefonen ringde och en artig bankkille presenterade sig och ville prata lånelöften (ifall vi skulle hitta ett större och ME-vänligare hus). När vi var i kontakt med dem för två veckor sedan bad jag specifikt att de ska ta allt sånt med Maken, för jag hänger verkligen inte med i ett sånt samtal. Så så blev det. Men idag ringde han till mig, och jag sa glatt och trevligt att det är Maken han ska prata med, jag är fel person. Och då börjar fanskapet nämna SIFFROR!
Jag vet faktiskt inte ens vad jag sa, men jag tror jag blurrade ur mig att han har Makens nr och att jag har kognitiva problem, så jag kan faktiskt inte prata om sånt. Alla normala sociala samspelstentakler var urkopplade.Och då börjar han dubbelkolla flera siffror (nämligen de i Makens mobilnummer, dem kände jag igen) innan jag lyckades avpolettera honom och jag tror det tog en kvart innan jag slutade svettas! Och nu är jag orolig att jag var otrevlig mot en kille som vill hjälpa till, det var ju inte meningen! Snacka om noll stresstolerans!
 
På tal om noll hjärna så skulle jag hämta sonens rostade macka i morse, men hittade den inte hur mycket jag än letade i lådan för plastpåsar och påslås. Det tog ett tag innan jag (lite av en slump) råkade få se den i brödrosten. Ahaaa, är det där man har dem!

1 kommentar:

  1. Känner igen känslan, så mycket kognitiva problem. Fråga en sak i taget, långsamt, ge mig tid att svara, fortsätt inte prata. Fattar ingenting då! Spenderade några timmar med mina kära föräldrar idag, både i affären och i bilen blev jag jättestressad och visste inte vad jag skulle göra, hur jag skulle svara, hur får man ur sig ord, vilka ord behöver jag... Hjälp! Kramar <3

    SvaraRadera