söndag 12 oktober 2014

Bra utbrytningsförsök

Igår var det så vackert väder och riktigt varmt, 14 grader. Och vi ville så gärna gör likadant som gissningsvis hälften av alla stockholmare: fika på Djurgården tillsammans med goda vänner.  
Jag hade inte världens bästa förutsättningar eftersom jag varit i princip helt soffbunden i ett par dagar, men tankade mig full med alvedon och ipren.
 
Vi hade bestämt att ses vid Blå Porten (för er som inte är härifrån krokarna är det ett fantastiskt café med stans finaste innergård som ligger precis vid Liljevalchs. Fullt med kulturkoftor och alltid nån kändis.)
Det fanns gott om platser, så jag satte mig medan Maken parkerade. Det var lite märkligt att så många vällde in och ganska många vällde ut och skakade på huvudena och mumlade ord som "absurt" och "kö", men ytterst få kom ut med något ätbart. När Maken kom fick han reka och kom också ut och skakade på huvudet och mumlade "absurt". Så vi tänkte att vi provar Nordiska muséet, där inne finns ett bra fik men ingen vill säkert gå dit en sån vacker dag för det är rätt mörkt och dystert.
 
Blå Porten där vi inte fikade
Våra vänner hade inte kommit än, så vi bad dem stanna till på vägen och undersöka saken, men jag var rätt säker på att det skulle finnas plats, så medan Maken tog ungarna till närmsta korvmoj så de inte skulle svälta ihjäl, tog jag mig för att i sakta mak hasa de ungefär tvåhundra metrarna bort. Insåg när jag kommit halvvägs att det inte var någon bra idé, men då var det ju så dags. Rejält yr och trött slog jag mig ner på muséets trappa och tänkte att "den vill jag inte gå uppför!", vilket jag inte heller skulle behöva, för vännerna förklarade att just från klockan 14 var det 100:- i entré även till fiket, för det var tedans. Jag har bara en vag uppfattning om vad tedans är, men är ändå rätt säker på att det inkluderar musik och glada, dansande människor. Inte ME-vänligt. Och att betala flera hundra kronor för att ens få välja bulle var inte till att tänka på heller.
 
Nordiska Muséet där vi inte heller fikade
 Slutligen hamnade vi på ett nybyggt(?) cafe/restaurang vid Djurgårdsbron. Jag åt en fantastiskt god cheesecake och sen sa det pang och jag kunde inte följa med i samtalet, fick dimsyn och kände att jag måste ligga ner bums om jag inte skulle svimma och ramla av stolen. Tydligen syntes det på mig, för alla började fråga hur det var med mig och vännerna erbjöd raskt sin bil som stod parkerad precis utanför caféet så jag lade mig i baksätet medan Maken hämtade vår bil. Ja och så var det slut med det roliga.
 
Sjöcaféet, där vi fikade till sist
  
 
Eftersom allt beror på hur man tar det så väljer jag att se det som en ganska lyckad utflykt.  Jag fick ju lämna soffan och komma ut i solen, jag fick gå en liten promenad i min egen takt och jag fick fika en liten stund med familjen och goda vänner. Och det är ju inte säkert att jag hade mått mindre dåligt under kvällen om jag hade avstått. Och vi hade ju mer alvedon och ipren hemma.

4 kommentarer:

  1. Tre-i-ett! Vilken spännande utflykt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur, man ska alltid förbereda sig på det oförberedda! Fasen, en rullator hade varit bra. Nån gång ska jag ta kometen och fräsa Djurgården runt! Ska bara bli lite friskare först.

      Radera
  2. Mysig utflykt! Det var verkligen fint ute i helgen, bra att du kunde sniffa lite sol!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, ja det var toppen, fast så sjuk som jag är nu så önskar jag att jag låtit bli. Suck ...

      Radera