tisdag 21 oktober 2014

Megaansträngning med nästanutkomst

Dottern har fått en skrivläxa som man på nåt sätt skulle hitta i en molntjänst. Redan där tappade de mig! Jag har ett eget molnkonto som jag inte riktigt vet hur det funkar och nu skulle jag inte bara ta mig in på ett annat, utan också handleda dottern i både IT och författandet. Ja, det sistnämnda borde ju vara en baggis eftersom jag råkar vara just lärar- och författarutbildad, men då har ni inte stött på min motsträviga dotter! Säger bara: det är tur att jag aldrig kommer att behöva övningsköra med henne! Vår relation är tillräckligt ansträngd för att jag har den absurda uppfattningen att hon möjligen skulle kunna skärpa sig under läxläsningen och inte ligga och gnöla som en två-och ett halvtåring.
 
Hur som helst så skulle jag då in på det där vad det nu hette, så jag lusläste veckobrevet och googlade och det pluppade upp saker som google tyckte att jag borde ladda ner, men det kändes inte rätt, så mycket begrep jag. Tog paus över natten, för jag insåg att det här med lågstadieläxor är för komplicerat för min ME-hjärna.
 
 
 
I gårkväll satte jag mig igen och upptäckte efter en stund att dotterns lärare faktiskt hänvisade till nåt annat dokument i skolans plattform, det hade jag missar de ca 23 gånger jag läst instruktionen! Tillbringade 25 minuter med att leta efter det dokumentet, som stod två rader ner i samma lista som veckobrevet. Sedan verkade allt enkelt, det var bara att följa en punktlista steg för steg. 40 minuter senare hade jag fått nervsammanbrott tre gånger och sagt åt barnen att vara knäpptysta för jag kunde inte koncentrera mig, men hade fortfarande inte tagit mig in på något annat än förra julens to do-list som min bror lagt ut i samma tjänst. Gav upp. 
Sen kom maken hem, fixade dotterns inloggning på trettio sekunder och frågade varför jag var så upprörd. Själv var jag så mentalt slut att jag tröståt en skogaholmsmacka, så idag är jag mentalt slut och har IBS.
Fint jobbat, Sara! Och då återstår pärsen att få dottern att göra själva läxan!

6 kommentarer:

  1. Hej hej! Läser ofta din blogg och finner tröst att det finns fler som lever som jag. Förvånad över hur jag reagerar och ser att jag inte är ensam om det. Min hjärna som varken vill eller kan ibland har liknande tendenser som din. Önskar andra förstod att den förmåga jag hade finns helt enkelt inte kvar. Förväntningarna och viljan finns, men resten... nej! Kram till tröst!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, synd att du har det likadant, det vore mycket bättre om folk kvistade in och INTE kände igen sig utan hade superbra liv! Fast skönt att nån fattar så jag inte behöver känna mig mer som ett ufo än nödvändigt!
      Kram!

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Hej Sara! Höll på att börja gråta när jag såg att jag på något sätt lyckats ta mig in på min mans gmail och dessutom lyckats radera kommentaren som det tagit mig timmar att skriva.
    Att vara lärare hjälper mig inte så mycket nu, varken när det gäller datorn att hitta ord eller stava rätt.
    Så skrev jag nog ungefär. Tack än en gång för din blogg som givit mig information och tröst när jag hängt där i luften eller rättare sagt legat på soffan.
    Blev först glad när jag och min husläkare insåg att alla mina konstiga symtom stämde kusligt korrekt med MEkriterierna. Fast sen hände inget mer.
    Läste i din blogg och senare i andras om Gottfrieskllniken och bad att få en remiss dit. I går (efter två månader) fick jag reda på att jag fått avslag. Det finns inget avtal mellan landstingen (bor utanför Stockholm), dessutom finns det hjälp att få inom Stockholms landsting.(?)
    Jag har en fråga till dig men förstår om du inte orkar, kan eller vill svara.
    Vad ska jag göra, vem ska jag fråga, vart vänder jag mig, finns det några blanketter, vad ska jag skriva?
    Phu, jag klarade att skriva om den. Kram Lena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad knäppa de är, den ME-enhet som finns på Danderyd är för det första sorgligt underdimensionerad och väldigt få lyckas få komma dit eftersom de har så konstiga sållningsregler. För det andra ska de läggas ner eftersom de fungerat så dåligt.
      För det tredje så fick ju jag komma till Gottfries och många andra från Stockholms län, så jag undrar om det stämmer att de inte har avtal. De hade det för ett år sedan i alla fall.

      Som tur är så är det nya saker på gång i Sthlms landsting. En biomedicinskt inriktad ME-mottagning ska öppna nån gång innan sommaren. Där kommer vi att kunna få mer än bara diagnos (som är det man får från Gottfries när man kommer utomläns ifrån), vi kommer förmodligen att kunna få hjälp med läkarintyg och medicinering och kanske är det värt att vänta på.
      Jag vet inte hur bråttom du har att få fastställd diagnos, men mitt råd är nog att be din läkare omformulera remissen och försöka igen om du vill få fastställt någorlunda snart. Du kanske kan bli remitterad till Danderyd också, men jag vet ärligt talat inte om det skulle gynna dig, de har lite egna diagnoskriterier verkar det och de hjälper inte till med intyg eller medicin om jag har fattat saken rätt.
      Tyvärr finns ju inte mycket hjälp att få även efter fastställd diagnos, så anledningen till att man behöver få det fastställt är kanske i första hand så att man kan ta det försiktigt för att inte försämras ytterligare. Så småningom kommer ju säkert en medicin och jag hoppas verkligen att den nya ME-mottagningen kommer att dra igång en Rituximabstudie men inget av det är ju sagt eller ens antytt än och ligger åratal fram i tiden och i tid tills det händer vill man ju ha kontakt med dem.
      Så vi får hålla ögon och öron öppna när den nya ME-mottagningen börjar ta emot remisser. Och tills dess kan du ju antingen försöka ett varv till med Gottfries, skramla ihop pengar och hoppas på en tid hos Gotahälsan (världens bästa, men hjälper numera inte längre till med intyg) eller se om Danderyd tar emot.
      Vet inte om det var svar på din fråga?
      Lycka till!
      Kram S

      Radera
  4. Tack snälla. underbara du för det utmärkta, uttömmande svaret. Du har hjälpt mig jättemycket! Nu ska jag fundera (om huvudet hänger med förstås). Kram Lena

    SvaraRadera