fredag 24 oktober 2014

Perrineffekt och skräcksvammel




Jag nämnde väl häromdagen att jag börjat läsa på om Perrintekniken. Har gjort mer än så, nämligen börjat med egenbehandlingarna. Maken läste instruktionerna och skrattade, för hur ska ett snällt klappande kunna ha effekt (i analogi med devisen "ont ska med ont fördrivas", antar jag). Men nu efter ett par dagars övningar har jag nog satt igång/sabbat nåt, för jag har svullna lymfkörtlar och ont i ett öra. Men enligt boken är det ett bra tecken. Vill inte precis likna det vid djävulsutdrivning (även om ME är en jävlig sjukdom), men i Exorcisten så blev det också värre och värre innan det blev bättre. Hoppas bara Max v Sydow slipper dö på kuppen. Och att jag slipper snurra på huvudet och kräkas grönt. (Här fick jag för mig att sätta in en bild på Linda Blair, men jag blev så rädd när jag såg dem att jag inte vågade ha sidan uppe. Och så vill jag ju att ni ska trivas här och då ska jag ju inte klistra in läskigheter!)
Frågan är om jag ska fortsätta perrinklappa på de ömma ställena eller låta dem vara.
 
dr Perrin. Ser rätt läskig ut han med!
 

3 kommentarer:

  1. Absolut inte fortsätta, vänta tills du pratat med terapeuten. Bäst att veta om det är bra dåligt eller dåligt dåligt. Jag vet otåligheten... <3

    SvaraRadera
  2. Oj, låter både spännande och läskigt. Akta så du inte går för fort och hårt fram. Det finns ju trots allt en anledning till att de som arbetar med alternativmedicin studerat i många år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska till terapeuten på onsdag, det ska bli så himla spännande att se vad hon säger! Jag ser förresten vissa likheter mellan perrintekniken och mediyogan, det är lite kul! Tar det väldigt försiktigt så länge!

      Radera