tisdag 30 december 2014

Resumé

Alltså, jag har knappt ens dåligt samvete för att jag sköter bloggen så dåligt. Det beror helt enkelt på att jag mår en liten aning bättre efter att jag höjde LDN-dosen, började med Perrintekniken och blev noggrannare med mindfulnessövningarna. Och det leder till att jag är lite mera aktiv, jag kan sitta uppe ett tag, laga lite mat, plocka ur diskmaskinen och vara en liten aning sällskaplig istället för att ligga ner med hörselkåpor på hela tiden. Klart det blir mindre tid och ork till skrivandet då!
Samtidigt har jag haft så mycket som pressat mig med ogina Försäkringskassan och välvilliga Arbetsförmedlingen och jag har dels inte riktigt vetat hur mycket sådant som är lämpligt att publicera och dels inte velat tänka på det och reflektera kring det en minut mer än nödvändigt eftersom jag mår så dåligt av stress.
I stället har jag njutit av att kunna vara med på ett hörn av julfirandet, jag kunde sitta med vid julbordet (med öronproppar i) och jag kunde fotografera när det var långdans och tjo och tjim istället för att gå till ett annat rum.
Jag har njutit av att jullovet ger oss sovmorgnar och att barnen är så stora och självgående att jag orkar tycka att lov är trevligt. Att julen låg så bra till så Maken har varit ledig mycket har förstås bidragit. Och härom dagen när han och barnen klättrade klättervägg följde jag med och såg dem klättra en liten stund och så gick jag på HM och köpte hårnålar och sen fikade vi på biblioteket. (Det är väl sviterna från den utflykten som gör sig påminda nu med huvudvärk och yrsel, men det var det SÅ värt!) Och på tal om saker som det är SÅ värt: igår fick jag bebisgos! Vem bryr sig om värk i armarna idag då?
Så ni förstår varför jag bangar bloggandet: jag har en liten gnutta liv på gång här!
 

söndag 21 december 2014

Hönssorg

Hönan Curry dog i natt. Vi får vi ha begravning om vi kan spätta oss genom frosten. Det var verkligen tråkigt, för hon är den tamaste hönan vi haft. Kom gärna fram och småpratade lite eller för att tigga mat, satt i knät och tyckte det var mysigt att bli klappad och killad på slören.
 

torsdag 18 december 2014

Schrödingers katt, kommunistiska teorier och ME

Det blir så problematiskt om man vill ta en tankemodell och applicera den på ett annat sammanhang. Till exempel -och helt gripet ur luften- om man vill använda en viss diagnosticeringsmetod på en annan åkomma. Låt oss säga att Kalle har brutit foten. Då röntgar vi foten och ser benflisorna som farit omkring. Men om Kalle har ont i foten och till exempel har en mjukdelsskada så syns ju inte det särskilt bra på röntgen. Och vad gör läkaren då? Jo, säger: nu har vi uteslutit benbrott, men eftersom du fortfarande är svullen och har ont, samt just berättat för mig att du trampade snett när du spelade fotboll, så skulle jag säga att det är en stukning.
Enkelt, eller hur!
Det kommer liksom inte nån skeptisk FMR-läkare och säger "Nä, jag tror inte på stukningar -antingen är foten av eller så är den det inte och den här röntgenplåten visar att du är frisk och kan kicka boll bäst du vill." Det kommer heller ingen psykiater och säger att du har en somatiseringsstukning.  Man kan faktiskt somatisera så till den milda grad att vristerna svullnar. Ifall man tror på sånt är det den första lösningen på problemet.
Ja, och slutligen kommer ingen och tittar Kalle i halsen och konstaterar att ingen fot sitter där, så därför är det inte något sjukdomsrelaterat han lider av.  
När det gäller ME däremot går det däremot finfint att använda en felaktig diagnosticeringsmetod, konstatera att den inte visar något -ergo sjukdomstillstånd kan inte påvisas!
 
Jag vet inte om ni är bekanta med Schrödinger? Han hade nog ingen katt, men däremot var han kvantfysiker nån gång i tidernas begynnelse. Om jag minns rätt (vilket jag misstänker att jag inte gör)så var det så här: en katt (fiktiv) placeras i en låda tillsammans med en isotop som har 50% sannolikhet att sönderfalla inom en viss tidsperiod. Om den sönderfaller utlöses ett gift som dödar katten. (Det är därför det är så viktigt att katten är fiktiv, djurrättsrörelsen är inte att lajja med!) Är då katten levande eller död efter den timmen eller är den död först när du tittar i lådan?
Svaret är att enligt kvantfysikens sätt att se är katten är både levande och död efter den där timmen, men kanske statistiskt mer eller mindre död vid varje given tidpunkt och så funkar inte verkligheten. Alltså är det fel att överföra mikrokosmiska teorier på makrokosmos.
 
Jag hörde förresten en gång något som jag kan tänka mig är en anekdot:
Stalin ville implicera kommunistisk ideologi på skogsbruket. Tanken var att massan ska stötta individen och därför planterade man träden tätt så att vindarna inte skulle knäcka de späda stammarna. Men vartefter träden växte så blev det ju för trångt och näringsfattigt och träden dog, vilket kostade enorma summor. Och så bra går det när man har centralstyrda femårsplaner som inte tar hänsyn till vare sig vad man har framför sig eller tillgänglig kunskap.
 
Och det är fel att tro att bara för att man inte hittar något när man letar på sitt vanliga sätt så betyder det inte att det inte finns något att leta efter. Hur förklarar man det för dem som inte vill veta det?
 

måndag 15 december 2014

Det är mycket nu ...

Jahapp, idag var planen att jag skulle ta mig till centrum för att hämta ut ett bokpaket, men så ringde en butik (som ligger lite längre bort) och sa att legot jag beställt finns att hämta. Och då kunde jag inte bestämma mig för vilket paket jag skulle hämta (att hämta båda skulle bli total överkurs) så det blev ingetdera. Det där med beslutsfattande är orimligt svårt med ME-hjärna, men för att skyla över det litegrann skyllde jag på regnet. Vet inte vem jag skulle försöka lura, det var ju bara jag som visste om det. Men jag har också ringt A-kassan för att fråga om jag ska göra nåt som till exempel fylla i kassakort eller några blanketter. misslyckats med att fylla i A-kassekortet så till den milda grad att hela hemsidan alternativt min dator låste sig, mejlat A-kassan för att be dem ordna upp det hela, samt misslyckats med att fylla i en blankett till färdtjänsten.   

 


söndag 14 december 2014

Skrutthöna

Vi har haft mer sjukoro än vanligt de senaste dagarna: vår allra gulligaste gosehöna Curry har mått riktigt, riktigt dåligt. I tider av utomhusförbud för tamfågel pga fågelinfluensa väcker krassliga hönor viss betänksamhet, men framför allt är hon ju så himla gullig att vi blir väldigt bekymrade och oroliga. Hon är förresten den sista kvarvarande av de små daggamla kycklingar vi hämtade en snöstormig februaridag och som fick bo i jungfrukammaren i väntan på vår.
Efter ett per dagars ompysslande med extra näringsrik mat på sängkanten ser hon inte fullt så eländig ut och vi börjar våga hoppas att hon ska överleva.
 
Eftersom jag fortfarande inte vet hur man lägger in bilder från mobilen
får ni hålla till godo med en bild på Curry från när hon var tonåring!

torsdag 11 december 2014

Nu alltså nu är det fel på allt!

Kan ni tänka er nåt tråkigare än att hålla på och läsa om nån sjuk tant som inte slutar berätta om hur dåligt hon sover? Hoppa gärna över följande inlägg, för det handlar ändå mest om hur jag inte får sova, inte vill sova och att jag vill ha julskinka. Mer spännande blir det inte!

Dels igår, när jag tog mig en liten tretimmars powenap på förmiddan och maken ringde och väkte, (vilket jag var glad åt när jag väl hunnit morgna mig) och så ramlade jag i säng och sov som en lättväckt sten, mest störd av mina egna drömmar (har just höjt kdn-dosen med ytterligare 1mg och fasen vilken underhållning jag har på nätterna nu) men även sonens sparkar och nattbabbel och makens tillfälliga snarkepisoder gör att jag inte känner mig som en rosenknopp när jag vaknar, nej, jag vill inte kalla det vaknar, det är ett för aktivt verb, jag blir väckt på morgonen, väckt ur middagsvilan, och idag, när jag sov middag två gånger blev jag väckt tre gånger inklusive morgonväckningen. Ja. För att göra en lång och tämligen ointressant historia något mer åt det komprimerade hållet  så ska jag nu sluta gnälla på sömn jag blir störd i. Förutom att sova och äta knäckemackor med honung för att känna mig lite piggare, och det funkade inte, kan jag tillägga, så hade jag bespetsat mig på en skinkmacka och kanske en lättöl på sonens luciafirande, som vi betalat 150:- för, men det fanns bara en liten bredd macka till klasbarnen, ingen till vidhängande syskon och definitivt ingen till kringstapplande mammor. Vart våra pengar gick vet jag inte, men inte var det till nån julskinka åt mig inte!
Väl hemkommen var jag helt slut och kunde inte få upp värmen i fötterna och låg och hoppade till i soffan för att alla ljud gjorde ont, så nu har maken, säkert välvilligt på nåt vis, skickat upp mig i sängen. Men en dag när man redan sovit middag två gånger så kanske det inte är kul att gå och lägga sig igen. Kan man få ha lite kul här! Inte bara gå och sova för att man varit på skinkmackeutflykt utan skinkmackor och tagit knäcken på sig? Kan jag be att få några pigga dagar i julklapp, tack.
För när jag blir så här trött är det inte kul att behöva vila och dessutom blir det fel på allt! Och nu är jag hungrig igen, jag som skulle sova!
Och du som inte följde mitt råd i början får skylla dig själv. Det kan ha varit lite i överkant med tråkigt gnäll för en vanlig torsdag. So be it.

Push'n crash

Alltså, jag vet inte riktigt hur jag mår och vad jag orkar och kan! Den här sjukdomen är känd för att vara fluktuerande, och det är det minsta man kan säga!
I två tre veckor har jag legat med dels förkylning, dels sviter av en för lång och ansträngande arbetsförmedlingsutflykt. Men så i slutet av förra veckan körde det ihop sig med både städRut och fönsterfirma, men som tur var började jag hämta mig, så jag gjorde dessutom en runda för att först hämta ut ett paket i centrum och därefter till skolan för att hämta barnen, och det övermodet straffade sig genast. I fredags och lördags låg jag mest och försökte andas medan familjen julpyntade. Och vips var jag lite på benen igen och gjorde ett glatt utbrytningsförsök och åkte med familjen på julmarknad på Siggesta Gård, för det tyckte jag verkade vara en bra prioritering i det läget.
Ja, så måndag, tisdag och onsdag har jag legat och kippat efter luft och sovit. Förutom de två timmar när Dottern och jag sydde en tomteklänning i fleece. (Hon är i allramesta tweenieåldern och vill gärna vara tomte i luciatåget, men köpeklänningarna är alldeles för gulliga så de var inte till att tänka på. Och jag har ju ett förflutet i syslöjden och tycker att det är så himla roligt både att sy och framförallt att vara med och hjälpa ungar att se vad de faktiskt klarar, så vi hade superkul ihop!) Men två timmars inspirerad aktivitet kräver en rejäl powernap innan och närapå ett dygns vila efteråt.
Så räknar man ihop vad jag gjort på en vecka så är det inte lite: haft städ-och-fönsterfolk hemma, åkt till centrum, åkt till barnens skola två ggr (tack mamma som hämtat de andra dagarna!), varit på julmarknad och sytt en klänning. Samt däremellan legat i sängen och inte orkat ta mig till köket, inte orkat titta eller andas ordentligt, haft hörselkåpor och/eller kudde över huvudet och feber i halva febertermometern, minst. Fluktuerat.
 
Det sägs ju att knepet för att balansera sin energi med ME är att inte göra mer än man klarar på en dålig dag på de bra dagarna. Eller att inte göra mer än 70% av vad man klarar, så att man hela tiden har en liten energireserv kvar. Men med det här fluktuerandet så är det så himla svårt att veta var gränserna går. Och så mördande tråkigt att ligga och tvångsvila en bra dag och skippa julmarknader och annat. Visst förstår jag principen. Det är bara så oändligt svårt med diciplinen. Den fluktuerar minsann, den med!
Från och med nu är det balans som gäller! Väga varje aktivitet mot konsekvenserna. I förväg.
 

onsdag 3 december 2014

Hjärtliga gratulationer

 

på internationella handikappdagen! Nåt ska man ju fira!



Över för den här gången?

Andra dagen i rad som jag bara har 37,5 och inte känner mig fullkomligt förbi. Jag kan till exempel fylla diskmaskinen och torka av köksbänken i ett svep och bara bli lätt svettig! Jag kan gå upp till badrummet och hämta smutstvätt och gå ner igen med den utan att behöva ta stöd i väggarna hela vägen! Flämtig, ja. Men inte svimfärdig. Vem vet, i morgon kanske jag kan läsa lite i en bok?
Eller nej förresten, i morgon ska vi ha hit en fönsterputsarfirma (första gången på tre-fyra år vi får putsade fönster, och första gången nånsin som alla blir putsade samma månad!) så jag ska plocka undan blommorna i morgon förmiddag, -då blir det nog inget annat gjort om jag ska pejsa ordentligt. Man ska ta bort gardiner och möbler också, men det ska nog inte just jag ge mig på ... 
 
 


måndag 1 december 2014

Ett nytt "tänk om" ...


Ja, ni fattar ju att jag inte tror på Expressens horoskop, inte egentligen. Det här är nog ett inlägg om desperation.
Det står att nya ekonomiska förutsättningar kan öppna sig. Det står att månadens chans är "Målgång". Och att månadens utmaning ligger i att "Hinna fira ordentligt".
 
Ändå kan jag inte släppa tanken: kanske får jag rätt i omprövningen? Tänk om jag får beviljad sjukpeng eller rekommenderas sjukersättning? Tänk om mina strider med försäkringskassan tar slut nu under december? Då gör det inte så mycket om jag inte hinner fira!
 
 
Sen hoppas jag på ett nytt horoskop för januari där det står att jag hittar knepet för att bli frisk. Lovar att dela med mig av det, så glöm inte att titta in här alla ME-systrar och bröder!