torsdag 22 januari 2015

Bear with ME

Okej, jag var inte på väg att bli frisk då.
Men faktiskt: det var lätt att tro det, för i fyra veckor var jag ur mitt årstidsskov. Jag hade lite, lite extra energi och kunde tycka att det var kul med både jullov och festligheter (annars har jag längtat efter att loven ska ta slut och inte orkat ha alla familjeljuden omkring mig).
 
Jag kan ju bli lite , ja, inte irriterad, men lite matt eller frustrerad kanske, när folk inte utvecklar de självinsikter kring sånt som är uppenbart för alla andra, och när de ständigt står och stångar i samma vägg och inte kommer vidare. Så jag har all förståelse om ni blir en smula less på mitt ständiga hojtande om nya förhoppningar och lika frekventa bakslag.
 
Jag undrar om det här är en del av en process och om det ens har med sjukdomsinsikt att göra alls. Om det är en process så finns ju möjligheten att komma vidare, men om det är en form av upprepad förnekelse -eller envist stångande då, så vill jag gärna hitta ett sätt att komma ur det. Det måste ju finnas möjligheter att glädja sig även om man är sjuk? Det måste ju finnas sätt att känna igen och acceptera att sjukdomen fluktuerar utan att varje gång dra för stora växlar, som i sig är väldigt stressande och som leder till större nederlag när det ständigt visar sig vara just bara naturliga svängningar och att jag därför fortfarande inte lärt mig tolka och förstå vare sig ME eller kroppens signaler. Vem vill vara fast i nån gammal mental cykel? Vem vill inte hellre framstå som klarsynt och analytisk, liksom?  
 
Så: Hav tålamod! Jag kommer säkert att fortsätta att inte begripa det här framgent. Vänligen påminn mig om det lilla ordet jag verkar förtränga i de lägena: fluktuation.  
 
 
 
Tips till ME-armband kanske?


2 kommentarer:

  1. Fast det är ju inte lätt att förstå hur kropparna fungerar med den här sjukdomen. Jag tror också att jag är på väg att bli frisk varje gång jag mår bättre, är väl för att man alltid hoppas att den dagen ska komma när kroppen äntligen bestämt sig för att bli frisk <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men håll med om att det är lite beklämmande att den första tanken inte är att det är en naturlig variation utan "Jippi, ett mirakel!". Lite realism skulle liksom plana ut krascherna ...kanske.

      Radera