måndag 19 januari 2015

Hysteriskt aktiv

Jag nämnde ju härom veckan att jag har en gnutta liv på G. Det livet har senaste veckan tagit sig uttryck i ett himla fläng, åtminstone med mina mått mätt:
  • I onsdags var jag på anställningsintervju. (Gjorde nog inget vidare positivt intryck, men gick ändå därifrån med löfte om fortsatt kontakt.)
  • I torsdags hade jag läkartid. Det var den 15:e kl 15:15, 2015, var inte det kul!
  • I fredags blev jag hastigt och lustigt kallad till möte på arbetsförmedlingen och som tur var hade jag fått mitt nya färdtjänstkort dagen innan.
  • I lördags hade vi 7-årskalas för sonen.
  • Igår tog maken med mig på en liten sväng för att titta på en bil som han kanske är sugen på.
 
Jag som brukade tåla ungefär en utflykt i veckan! Visst har jag legat ner nästan all övrig tid. Och visst har jag kraschat lite efter varje utflykt, men det har varit hanterbart: lite feber, lite lymfkörtlar och lite tidiga kvällar. Ja, och den fysiska uttröttbarheten är som vanligt, men det är ju ingenting jämfört med hur jag mådde för ett år sedan!
 
Idag har jag lagt in vila hela dagen, men kom just ihåg att jag måste hämta barnen på fritids. Men bortsett från det rör jag mig inte ur fläcken.
 
Det händer ju att folk tillfrisknar spontant från ME. Är det det som händer här?
Och många får ju god effekt av både LDN och Perrinbehandlingar.
Något är det som har hänt. Eller är det bara jag som ropar hej för något som en frisk hade velat lägga sig ned och dö för?

4 kommentarer:

  1. Tänk om det verkligen är så att du är på väg att bli bättre? Det skulle ju vara underbart men kanske ska vi vänta lite med att fira. Var rädd om dig. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äsch, bättre att börja fira och ta ut segern i förskott! Annars kanske jag missar ett tillfälle att glädjas!

      Radera
  2. Va skönt att du är bättre! Hoppas på fortsatt liknande trend!❤️

    SvaraRadera