söndag 4 januari 2015

Kapacitetsexperiment

För en vecka sedan var jag i Sickla köpkvarter och gick säkert 500 meter. Långsamt och försiktigt. Därefter fika med familjen. Blev förstås trött, men inte förödande slut. Kände mig medtagen och trött i två dagar, men kunde ändå tex fixa mat och ta en dusch.
Sen har jag prioriterat kalasande och inte rört mig nämnvärt, men idag tog vi en familjepromenad ner till hotellviken i solen. Enligt Hitta.se blev det 700 meter. Den förutseende maken propsade på att han skulle agera följebil med kometen så att jag skulle kunna slippa backarna på hemvägen, vilket jag propsade på att jag skulle greja själv utan problem. Det var kanske lite bra att han tog med den, för i brist på rollator så var det ju skönt att ta stöd mot den när jag gick. Och hur det nu var så drog det ju lite kallt om benen, så när vi kom in i skuggan under berget så var det rätt skönt att sitta på kometen med en filt. Kan tänkas att jag var en aning yr också. Och lite trött. Jag har ju ändå legat ner i tre år, så kondisen är inte på topp direkt.
Hur som helst så var det väldigt trevligt med en promenad och nu ska det bli intressant att se hur jag mår efteråt. Jag tror ju att jag håller på att bli frisk. Vi får väl se.
 
Inte min bild, men ni fattar vilken trevlig promenad!
 
Uppdatering tre timmar senare:
Nu tror jag att jag kanske inte är riktigt frisk i alla fall. Hur kan man bli så sjuk av så lite! Ont i armar, ont i ben, astma/andningssvårigheter, huvudvärk, yrsel och balansproblem och mentalt slut! Jag är så sjuuuuk! Men som Maken sa nyss: det kanske är positivt att kraschen kom så snabbt, det brukar bli värre när den kommer efter ett dygn.
Gosh, he's upbeat!


Uppdatering ett dygn senare:
Jammen det vart inte så illa! Inte för att jag har gjort så många knop idag, men tillvaron har inte varit övermäktig. Kanske gör jag nåt lindrigt i morgon -går ut med soporna eller nåt annat crazy.

6 kommentarer:

  1. Såå glad för din skull!! Östbergs råd om att bara öka med 10 procent vid förbättring är lite tråkigt att följa, men bra make som ändå propsade med backup-plan. Var rädd om dig även om du håller på att bli frisk!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, nu tror jag inte att jag håller på att bli frisk längre! Se uppdatering!

      Radera
  2. Förstår att du ville gå dit på promenad. Suck att priset blir så högt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den där pinterestbilden du delade var himla bra. Hur som helst var det värt det, såna där utflykter lever jag länge på!

      Radera
  3. Hej Sara! Min ME-sjuka dotter har några frågor till dig. Hon undrar för det första om du började med LCHF efter att du blev sjuk. Och i så fall, hur reagerade din kropp på den nya kosthållningen? Hon har börjat med LCHF den här veckan och mår inget vidare alls: illamående, huvudvärk och en ännu värre trötthet och tyngdkänsla i kroppen än vanligt. Hon trodde att det skulle ge med sig efter ett par dagar, men det blir tydligen bara värre. Kan det kanske ha med ME:n att göra och att hon måste räkna med att det tar längre tid än för andra?

    SvaraRadera
  4. Hej Maria!
    Jag började faktiskt med LCHF några år innan jag fick ME. Men sen, eftersom jag har rätt dålig karaktär, så har jag börjat flera gånger, och då har det gått lättare. Den som haft den allra plågsammaste omställningen till LCHF som jag vet är min stackars man, som fick precis så som din dotter verkar uppleva det, han var övertygad om att han hade influensa och ville att jag skulle känna honom på pannan hela tiden. Men han har inte ME.
    Många som är sjuka verkar ta det försiktigare i starten och låta omställningen ta några veckor. Känner man sig för eländig kanske en liten mängd kolhydrater minskar besvären. Det finns ju gränser för hur dåligt man orkar må, menar jag. Själv har jag inte haft det problemet, så jag kan egentligen inte råda, för mig gick det på ett par tre dygn och för min man på nån vecka har jag för mig, men det är ju som sagt skillnad eftersom vi var friska då.
    Hoppas hon hittar en nivå som känns ok -eller att det går över fort! I längden verkar de flesta med ME må rätt bra av kolhydratfattig kost och även gluten-och mjölkfri (men mjölk har jag inte tagit bort för egen del). Men som sagt, en lite försiktig nedtrappning kan eventuellt hjälpa om hon inte står ut.
    Hälsningar Sara

    SvaraRadera