torsdag 8 januari 2015

Stöket

37,9. Huvudvärk. Ont i armarna efter att ha plockat ur diskmaskinen. Ville så gärna städa och göra fint så att Maken skulle bli lite glatt överraskad när han kommer hem nån gång i natt (så här i årsbokslutstiden ses vi inte annat än för att säga god morgon och god natt). Han sliter så hårt och jag bara ligger här och kan inte ens åka och handla. Jag skulle vilja avlasta och dra ett större lass. Vara lite duktig.
Hoppas det inte var enbart för mina husliga färdigheter han valde mig.
 
Alltså, har jag berättat hur jag höll på förr? Superpräktig!
Bakade allt bröd. Syltade och saftade. Kom det oväntade gäster så fanns det alltid någon burk med ingefärspäron att plocka fram. Blomsterarrangemang och kransar på dörrar och väggar. Hackat enris på spiselkransen -inget plastgranris här inte! Sydde det mesta av mina kläder. Fyllde burkar med torkad svamp och örtkryddor. Renoverade möbler. Hade alltid något nytt handarbete/slöjdprojekt.  Ja, och medföljande kreativt kaos och galet rörigt, det är det enda som bestått genom åren. Stöket. Synd att jag inte blev ordningsmänniska när jag nu ändå slutade med allt det där andra!

Tillägg:
Den ömsinte maken kommenterade just att jag nog är lika pretentiös nu som förr, bara det att genomförandet fallerar en smula. Pöss på're!

6 kommentarer:

  1. Klart att din man inte bara föll för dina husliga färdigheter men jag förstår din känsla av att vilja avlasta honom. Jag känner mig också ständigt otillräcklig när maken kommer hem helt slutkörd från jobbet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så, och så är det så himla svårt att börja belöna sig själv för att man vilat. Klapp på axeln för jag har zappat på tv:n istället för att dammsuga!

      Radera
  2. Jag vinner! Min man har ryggskott och får inte avlastning utan måste köra mig till apoteket. Och så får han inte ligga i soffan på kvällarna utan sitter i fåtölj. Med ryggskott. Nu skickar jag runt honom bland källarfranska och glass på Ica, och jag orkar inte ens gå ur sängen. Vi är alla bevis på att män inte blir kära bara i hushållerskor :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller så började det med hushållskärlek men övergick och mognade till en slavisk och självuppoffrande tillbedjan? (Hoppas går ju!)

      Radera
  3. Jag längtar till den dan jag orkar diska. Helknäppt. Men lider så av att min man måste greja det och aldrig kommer ikapp.
    Och när vi har haft extra hemtjänst under ett par månader nu så blir han ännu mer stressad när dom fixat disken, han hittar inte grejer och det blir kaos i hans hjärna, stackarn!




    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte ett dugg helknäppt. Diskning och matlagning är ju kärlekshandlingar lika mycket som tråkgöra.
      Kan meddela att jag tog mig samman och torkade av diskbänken till sist. Inte för att det syns längre ... Jag får glädja mig åt det jag kan, i städväg. Det är ändå en hel del. Jay! 😝

      Radera