onsdag 18 februari 2015

Centrumhets

Nu är det en månad sedan jag tog mig till centrum. Drygt.
 
Inte på grund av bristande vilja, märk väl. Men med möten på Arbetsförmedlingen, neurologbesök, vanliga läkarbesök och arbetsträning så finns det inte utrymme för att hämta ut paket eller ens åka till apoteket. Har i flera veckor tänkt åka och köpa semlor att överraska ungarna med, men det har bara inte gått. Och jag har ju beviljats färdtjänst för att kunna åka och hämta barnen på fritids, men har bara kunnat göra det sex gånger i år. En gång i veckan, ungefär. Och när det drog ihop sig till alla hjärtans dag ville jag åka och köpa en liten present till maken, men blev övertalad av min syster att låta bli, för han skulle säkert uppskatta om jag kunde prata med honom och inte bara vara totalt utslagen. Och det där med att kunna sitta upp lite mera som jag skrev om för några veckor sedan. Glöm sitta. 
 
Idag, som är vilodagen mellan två arbetsdagar, måste jag duscha och tvätta håret. Så det blir inte matlagning, det blir inte ett välbehövligt byte i marsvinsburen, och det blir högst sannolikt inte tandborstning.
 
Så det där med att åka till centrum, det får bli en annan månad. Kanske redan i mars? Jag har ingenting inbokat efter den 15:e.

2 kommentarer:

  1. Fy vad jobbigt du har det nu <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det suger att jag inte själv får prioritera den kraft jag har. Det blir väldigt frustrerande att alltid bara vara på gränsen till totalkollaps.
      Apropå kollaps:
      Vi pratade här hemma om makens förestående Vasalopp och maraton och vad uttrycket "gå in i väggen" betyder i sporttermer. Jag trodde det var som när jag inte kan ta mig från soffan till sängen, men maken förklarade att det kallas kollaps och att normala människor får hjälp av röda korset och akutsjukvårdare då; "in i väggen" är det jag upplever en riktigt bra dag.
      Okej, då har vi rett ut det då.

      Radera