söndag 22 mars 2015

Gnällbloggande

Det har blivit mycket gnällbloggande på sistone, ber lite om ursäkt för det.
De inlägg som är roligast att skriva (och gissningsvis att läsa också) kräver rätt mycket research och eftersom jag just nu lever i stunden och gör det mesta av varandet i nuet blir det inte mycket gjort (det betyder att jag inte kan läsa på så bra och inte håller saker i huvudet tillräckligt länge för att utveckla en tankegång och sen få ned den på pränt utan hellre tittar på repriser av veterinärprogram på play). Så trots att det händer otroligt mycket både vetenskapligt och politiskt i ME-världen så ger det inte mycket eko här inne.
 
Som det nu är fungerar bloggen mest som en dagbok över samlade krämpor och gnäll och det kanske är bra att ha en kanal för det, men det måste ju inte nödvändigtvis publiceras offentligt. En symtomsamlingsblogg är kanske inte så spännande. Så jag vet inte ...
Det finns ju en devis som lyder något i stil med "Har du inget trevligt att säga så säg inget alls!", men sån vill man ju inte vara, inte jag åtminstone. Det kan ju finnas något värde i att ge röst åt tråket och eländet också. Det kommer väl en tid när jag kan vara en hyfsad skribent och rapportera om sådant som jag tycker behöver rapporteras igen. Tills dess är det kanske naturligt att det mesta av min kraft går år till livet som faktiskt pågår här runtomkring.

7 kommentarer:

  1. Jag tycker faktiskt inte att du gnäller, du talar ju bara om hur du har det. Ytliga och glättiga bloggar finns det redan ett överflöd av, fortsätt vara dig själv. Kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det kanske är det som är felet: det är inget kul att ha det så här och dessutom reduceras till gnälltant. Jag kunde kanske göra en blogg om mina höns eller vilka roliga saker mina barn säger, men ... nä, jag fortsätter nog gnälla ett tag till, för som du säger: så här är det just nu. När jag blir frisk nog för att tåla att sitta upp lite mer så blir det kanske roligare inlägg. Och om jag inte blir friskare så får jag hitta på nåt sätt att få det roligare ändå.

      Radera
  2. Svar
    1. Kram själv! Tänker mycket på dig! <3

      Radera
  3. Känner igen känslan. Jag tycker inte alls att du gnäller när du berättar om hur det är, men förstår behovet av att skriva om annat. Min föresats har varit att min blogg inte skulle bli en sjukdomsblogg, eftersom sen skapades som nåt helt annat, men det är ju just vad den blivit...
    Inte har jag koll på vad som händer i ME-världen heller, pga FB-fastan. Men det är rätt bra eftersom nacken protesterar vilt så fort jag pillrar med nåt internettigt.
    Jag hoppas dina krafter återvänder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dina krafter till att skriva om det du VILL skriva menade jag. Eller nåt sånt. Lyckas inte så bra med det själv här. ;-)

      Radera
    2. Man kanske inte behöver ha så mycket koll på vad som händer i ME-världen heller. Det är ju egentligen ingenting nytt:det skrivs utredningar och studier men det finns ändå ingen vård att få. Jag har klängt mig fast lite vid det för att hålla hoppet uppe, men sanningen att säga så bibehåller det ju också frustrationen över att zipp och nada händer här och att jag till exempel inte ens får förnyat recept på B-12 sprutor som ändå är ett billigt och ofarligt läkemedel! Och om jag går till läkaren och ber om att få prova gammaglobulinbehandling (som ju gjorde tjejen i Sykt Mörkt frisk) så får jag inte det för det finns inte evidens, men jag kan gå och ljuga på en vaccinationscentral och säga att jag ska resa nånstans och då kan jag få en spruta. Varför ska jag lägga kraft och hopp på att hålla mig au jour och leta upp behandlingar om jag sen ändå inte kan få dem?
      Bättre kanske att lägga det på pacing och acceptans.

      Kram!

      Radera