lördag 27 juni 2015

Vart tar livet vägen?

Dagarna går så fort. Jag vaknar kanske klockan nio, äter lite, vilar lite, kollar fb, ser på nåt program på play kanske. Lagar mat så barnen får sina måltider. Vilar, kollar fb. Tömmer diskmaskin. Vid nio eller kanske tio går jag och lägger mig. Dag ut och dag in.
Nu i veckan när familjen var i Danmark tog jag en sväng till centrum och köpte färdigmat. Men dagarna bara går.

Jag undrar varför jag inte får någon vård. Och varför får jag ingen hjälp från samhället? Och nu är mina magiska droppar med utspädda energiavtryck av nåt slut och varför ska jag köpa nya? Vad är det för mening med det? Jag blir ju inte friskare. Jag får ju inte ens B12-vitaminer av läkaren. Jo, ett B-vitaminkomplex  som inte gick på högkostnadsskyddet.

Jag brukar inte känna hopplöshet. Men nu är jag så himla trött och less och ingenting hjälper. Och jag försöker vara på bra humör för familjens skull. För att inget blir bättre av ett dåligt humör. Och laga mat och hänga tvätt. Men vad nyttjar det till? Att få åren att gå så smidigt som möjligt?

Och det hjälper ju inte att inte ta hand om mig heller? En del av mig vill bara lägga ner: skita i ME-forum och forskningsrön och att leta och leta efter nya halmstrån som kanske kan göra att jag kan sitta upp lite på kvällen. För vad gör det för jävla skillnad om jag kan sitta? Jag får ingen vård och ingen hjälp ändå utan bara kommuniceringsbrev och rättegångar och oförskämdheter från tjänstemän som mycket väl fattar att jag är sjuk men som skiter i vilket. Hade de trott att jag fuskade hade de polisanmält mig. Så jag har tänkt tanken att vad ska jag slita ihjäl mig med alternativbehandlingar för, så att de ska kunna säga "vad var det vi sa, du är ju inte sjuk", fast de vetat hela tiden.
Men jag har ju bara det här livet. Och om några energiavtrycksdroppar kan få mig att hålla hoppet uppe ett tag till så är det kanske värt ett par tusen i månaden av pengar jag inte tjänar. Pejsa fast det enda jag vill är att gå en lång, rask promenad.

Men idag känns det hopplöst. 

9 kommentarer:

  1. Så sorgligt. Vill du träffas v 28? Jag är gräsänka. Jag är full av entusiasm faktiskt, över min älskade Italienresa. Så jag kan säga glada grejer och/eller bara säga såja, såja och hjälpa dig svära eller gråta.

    SvaraRadera
  2. Så sorgligt. Vill du träffas v 28? Jag är gräsänka. Jag är full av entusiasm faktiskt, över min älskade Italienresa. Så jag kan säga glada grejer och/eller bara säga såja, såja och hjälpa dig svära eller gråta.

    SvaraRadera
  3. Ja jättegärna, save the date!

    SvaraRadera
  4. Å, kära du! Visst är det pissigt ibland? Stor tröstkram! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, och sen blir det bättre, tack och lov.

      Radera
  5. ..jaaa, jag håller med. Vad gör man liksom av dagarna? Gör man någon skillnad för sej själv, för sin familj, för sina vänner och för "samhället"? Jag vill göra skillnad. Jag vill åstadkomma något. För alla. Att hänga tvätt är liksom inget som direkt märks bland vänner och samhället. (eller jo, att vi är rena och luktar gott så folk inne på Ica Maxi slipper tro att vi aldrig duschar o inte har tvättmaskin) Men....man vill ju GÖRA något. Jag blir lika frustrerad som du över att inte kunna komma på något, litet sätt att bli bättre på. Allt jag tänker på stannar som idéer i skallen och jag undrar vilken idé jag skall satsa på. Ändrad kost? Mer kostillskott? Leta upp en läkare med ljus och lykta? Skriva till någon i utlandet och kolla om hjälp finns? Börja med Yoga? Healing? Tarmsköljning? VAD?
    I slutändan blir det att jag skiter i det. Det enda jag vet som funkar är Mekobalaminet men det har jag bara några förpackningar kvar av och sen skriva inget mer ut. Nada. Noll. Zero.
    Får väl börja med Yoga då istället. Eller nåt. Ehhh..........
    Jag gör som du; ser till att mina dagar går så smidigt som möjligt medan jag blir allt osmidigare.

    Varm kram och hoppas på lite värme i ditt hjärta <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis.
      Jag vet att jag gör stor skillnad i min familj och att det ju egentligen är det viktigaste. Nu har jag dessutom kommit in i en lite bättre period (som jag ju för det mesta gör ett tag på sommaren) och då blir livet genast lättare. Idag har jag tex dammsugit sovrummet och bakat bröd, och såna saker har jag inte en chans att klara resten av året.

      Jag har också slut på B12-injektionerna, men hoppas att Stora sköndal är villiga att skriva ut det när jag kommer dit i september.
      Har du provat LDN?

      Radera