måndag 20 juli 2015

Nonsens!

Idag har jag i stort sett bara ägnat mig åt totalt onödiga nödvändigheter: tagit mig till Arbetsförmedlingen via krånglande färdtjänst, varit på tio minuters möte för att få veta vad han hade kunnat säga på telefon eller i ett mejl, åkt hem, jagat Försäkringskassan som är underbemannade under semestern samt bokat läkartid eftersom jag måste söka ny sjukpeng för samma period som jag redan fått avslag för för att skydda min SGI och därför måste skicka in ett annat läkarintyg än det de redan avslagit. Tur att jag håller samhället igång genom att ordna sysselsättning åt åtminstone fem myndighetspersoner!

För detta belönas jag med ont i hela kroppen, yrsel, huvudvärk, halsont, heshet, svullna lymfkörtlar samt en granne som kör bergborr så att hela vårt hus skakar. Det går bra nu.


fredag 17 juli 2015

Nymyntat ME-ordspråk



Det kanske är värt flera dagars krasch att få bryta vardagen, men då måste det finnas utrymme i vardagen för flera dagars krasch.



onsdag 15 juli 2015

Rullstolsöverseende

Ibland är det faktiskt toppen att rullstolar finns!
Till exempel när maken bredvilligt kör en i rallyfart kors och tvärs på IKEA för att vi ska hinna med hela komihåglistan inom loppet av den timme barnen får vara i lekhörnan. Folk kanske tittar lite konstigt, men så länge ingen blir påkörd bryr de sig förvånansvärt lite.
En timme kan tyckas lite för ett IKEA-besök; det kommer ju inte på fråga att mellanlanda på något fik, utan det är raka spåret som gäller. Ja, eller så rakt det nu går när ingen av oss har såndär fullständig impulskontroll.
Vi hade förresten bara tre saker på listan: bäddmadrass, temuggar och nåt mer, men lyckades på något sätt komma ut med det fyrdubbla. Hur gick det till? Varenda gång!
 
Hur som helst så var jag helt vimmelkantig redan innan vi kommit halvvägs, så enbart rullstol räcker uppenbarligen inte som ME-hjälpmedel. Hörselkåpor och skygglappar skulle vara modellen, men det finns gränser för hur mycket pinsamheter jag tål och den gränsen går nånstans i närheten av rullstolsrace. Eller strax innan. Hade jag inte behövt provligga bäddmadrassen hade jag inte utsatt mig för alla intryck och påföljande huvudvärk, ont överallt och allmän krasch, men nu är det ju faktiskt jag som kommer tillbringa mest tid i sängen, så ...
 
Ja, och så är det ju toppen att få komma ut bland folk en stund, även om jag verkligen inte tål det. Då får man väl ha lite överseende med att behöva rulle.
 

lördag 11 juli 2015

Oops, I did it again ...

Var det typ i förrgår som jag var så däckad? Ja, det blev lite bättre på två dagar. Såpass, att när maken och barnen cyklade till bondgården på förmiddagen och jag låg och vilade, så studsade jag raskt ur sängen och mockade ur hönshuset. Det är bara tre kvadratmeter och extremt lättstädat eftersom det ligger plastmatta på golvet, så ett par raska tag med en kratta räcker gott, sen är det bara att langa in lite nytt strö.
Ja, så när jag ändå höll på (där kom det, ja) så öste jag på det jag mockat ut i sparrislandet, så kanske vi får nån skörd nästa år också. Och då tyckte jag att det såg rätt ofräscht ut, så jag krattade till det lite och tog ett par tre hinkar vatten ur regnvattentunnan intill. Tio minuter tog det nog, allt som allt. Och så stapplade jag in. Och nu känner jag mig så in i vassen sjuk just när solen tittar fram och alla de andra gick ner till stranden. Jag vill också sola och bada! Hur lite tål jag egentligen? Och varför prioritera hönsskit framför havsstrand?

onsdag 8 juli 2015

Upp som en sol ...

Den goa värmen förra veckan väckte verkligen livsandarna. Helt plötsligt kunde jag vara uppe flera timmar om dagen, ligga nere på stranden och passa badande barn nån liten stund, göra upp planer. Givetvis varvat med sängvila, men ändå! Precis som jag brukar kunna om somrarna.
Igår fick jag nog fullkomligt storhetsvansinne för jag tog mig för att dammsuga och moppa både köks- och verandagolvet. Grannen, som är gammal ME-läkare tittade förbi just som jag skakade av trasmattan och höjde ett varnande finger, men jag försäkrade att jag var så försiktig så. Ingen har väl någonsin pejsat så noga som jag.
Idag började det bra, men strax före lunch rann kraften av mig och sedan dess har jag legat med en kudde över huvudet och funderar på hur länge det kommer att dröja innan jag slutar inbilla mig att ME:n har gått över bara för att jag råkar må ok en del av en dag. Somliga är förmodligen komplett obildbara.