torsdag 20 augusti 2015

Vahetere vahetere ...

Efter att ha varit på kraniobehandling och därefter stapplat iväg till en hemlig butik med anledning av att maken snart fyller år, skulle jag beställa färdtjänst hem. Bara det att jag inte fattade var taxin skulle kunna stanna, det är ju så hiskligt mycket trafik och gatuarbeten i stan. Så jag tänkte att jag behöver nog vila, för jag kunde inte tänka och var väldigt yr. Ja, såpass att tiggarna tittade medlidsamt på mig.
Ja, hur som helst så hittade jag inget café i Kungsan utan bara antingen hamburgare eller glass och det ville jag ju inte ha. Och jag ville inte lägga mig på nån parkbänk,så jag tänkte att jag åker raka vägen hem, kommunalt. Då är jag hemma lagom tills färdtjänsten skulle komma.
Så skulle jag bara ladda på SL-kortet med lite flera resor, men när jag kommit så långt kunde jag inte förklara vad jag ville, så jag höll bara fram kortet och viftade lite med betalkortet.
Killen i luckan frågade vad det var jag ville göra.
Ja alltså, vahetere, sa jag.
Och när jag upprepat "vahetere" några gånger till så sa jag "ladda".
På vilket sätt ville jag ladda, undrade killen.
Efter lite mer förvirrat "vahetere" så sa jag "tvåhundra" och att jag ville ha såna där korta resor.
Han tittade underligt på mig, men jag tror att jag fick det jag bad om. Eller nånting i den stilen i alla fall.


Hur klarar sig folk ute i världen egentligen? Och hur kunde jag tro att jag skulle gå iland med en veritabel shoppingrunda? Två affärer och jag är väck!

2 kommentarer:

  1. Fy, det är så jobbigt när man blir så utmattad. Kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jaaa. Och vad enkelspårig man blir. Bara en sån sak som att det blir för krångligt att välja det enklaste och därför gör man nåt bökigare!

      Radera