torsdag 24 september 2015

God Eid

Idag har vi fått lära oss nåt nytt, nämligen varför muslimerna firar Eid idag: Det är en högtid för att fira att Abraham slapp offra sin son. Varför firar inte vi kristna det? Tanken (enligt vår färdtjänstchaufför) är att man ska offra ett djur och bjuda de fattiga (men man får tydligen inte äta upp det själv) och även ge gåvor till behövande (och sina barn). Det är ju en trevlig sak, det där med extra givmilda helger som inte bara omfattar de närmaste, som jul.
 
Vi har ett tillfälligt flyktingcenter här i krokarna där hundratals transitflyktingar övernattat på väg till sina tänkta asylländer. De som söker asyl i Sverige och råkar komma på kontorstid får komma till flyktingslussar så fort som möjligt, men tågen söder ifrån kommer ju hela tiden och det är många som antingen ska vidare norrut sen, antingen för att komma till andra svenska städer eller för att gå över gränsen till Finland. Och då måste de ju sova nånstans. Flyktingcentret drivs helt ideellt av Refugees Welcome (som också har ett tält vid Centralen) och de har lyckats ordna madrasser och sängplatser så det räcker åt flera hundra varje natt, mat, kläder, leksaker, bilskjuts, läkar-/sjukvårdshjälp och vid behov tolkhjälp och kontakt med Migrationsverket. Det finns liknande arrangemang vid moskén, i nån kyrka på Söder och ett par ställen till. 
Idag åkte barnen och jag dit med så mycket gotter till eidfesten som barnen kunde bära och lite andra grejer (det finns listor på vad som behövs som uppdateras hela tiden så att det inte ska bli nåt berg av nallar när det är kalsonger som behövs till exempel).
 
Mycket nöjda med oss själva (men helt slut; barnen av kånkandet och jag för att jag inte låg nedbäddad) blev vi upplockade av Maken, som visserligen var lite bekymrad dels över att jag tog mig för en sån sak (och hur jag kommer att må de närmaste dagarna) och dels att jag kanske råkat ge bort hans gitarr (fast jag tror faktiskt att det var en av mina, men jag har egentligen ingen koll, för det enda jag egentligen såg till var att inte ge bort min bästa eller sonens).
Ja, och när jag ändå håller på med bekännelser: mamma, din fjällryggsäck är också donerad till en flykting som blivit av med sitt bagage.  

2 kommentarer:

  1. Jag är lite sen på bollen ser jag, men önskar innerligt att kraschen uteblev efter detta fina. Det mest rimliga vore ju att goda gärningar räknades som dubbelpejsing. Blir varm i hjärtat när jag tänker på det föräldraskap du utövade genom att ta med barnen i detta. Fantastiskt viktigt! Tacksam för alla som gör skillnad i denna katastrof.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, du är inte så sen på bollen, för kraschen varar än! (Visserligen påspädd av middagsutflykt i lördags.)

      Jag kände mig lite tveksam att ta med ungarna för att det riskerade att bli lite skansenvarning, som att åka och titta på människor i utsatt position, men jag bestämde mig för att det var viktigt att de fick se för att verkligen känna sig delaktiga. De kommer att få göra fler vändor, men då i sällskap med sin pappa.

      Radera