fredag 23 oktober 2015

Kamikazevecka

Bäst som det regnar så kommer det en skur, brukar min pappa säga och så har det varit den här veckan. Fast inte på väderfronten.
I måndags läkarbesök, tisdag naprapat, onsdag kom städerskan så jag flydde huset och fikade med en ME-kollega (vilket kanske var onödigt självsvåldsligt men bra för själen och har man kamikazevecka så har man), torsdag var jag hela förmiddagen på Stora Sköndal. Märk väl, jag brukar tåla en eller möjligen två utflykter från hemmet i veckan, typ ett läkarbesök och en sväng för att hämta barnen på fritids.
När jag hade kommit så långt att det var dags att träffa arbetsterapeuten visade hon in mig i en säng för hon såg att jag var helt väck. Och, fantastiskt nog, förstod och kände igen hur speedad och skruvad jag var! (Ni som har ME vet ju redan att vi drabbas av galna sånadär vaheterepåslag som får oss att ta oss igenom jobbiga saker och då pratar vi högt och fort och är inte riktigt nåbara. Och sen kraschar vi.)
Kom hem med världens huvudvärk och sov några timmar, vaknade lagom tills barnen kom hem så de fick middag, men jag tror att jag glömde äta själv och sen gick jag o lade mig före åtta. Mår inte bättre idag. Ont ont ont. Dåligt humör som gick ut över maken (Förlåt, jag är bara så stressad av allt!). Försökte vika ihop dotterns gympabrallor, men var för trött i armarna. Fast vad ska jag packa hennes gymnastikkläder för, det kan hon ju själv!
 
Idag blir det liggvila hela dagen och bara återhämtning. Kan nån skicka mig på retreat?!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar