lördag 6 februari 2016

Sorg och adrenalin

Igår begravde vi en högt älskad morbror.
Sorg är aldrig småpotatis, oavsett om man är sjuk eller frisk själv så tar det på krafterna och det var inte förrän igår när han kändes så väldigt närvarande som jag riktigt fattade förlusten.
  
Sen var det förstås mycket folk och ljud, många nära och kära som jag träffar för sällan och dessutom såna saker som att vara upprätt och sitta på en stol, som jag ju i vanliga fall orkar med i kanske 20 minuter, så halvvägs in i fikat bestämde maken och min bror sig för att jag såg helt väck ut och skjutsade hem mig.
Idag känns det som att jag borde storstäda eller nåt, men jag förstår ju att det som ger hjärtklappning och skakighet inte är äkta energi, så jag försöker motstå impulserna och hålla mig still. Tröstäter lite och lackar ur på minsta lilla. Det är ju också ett sätt att hantera saker.

5 kommentarer:

  1. Beklagar! Det är jobbigt med sorg. Ta det lugnt och tröstät lite. <3

    SvaraRadera
  2. Beklagar! Det är jobbigt med sorg. Ta det lugnt och tröstät lite. <3

    SvaraRadera
  3. Ja, det är svårt att värja sig mot den emotionella energiförluster. Plus allt annat som en sån utflykt kostar. Kram till dig

    SvaraRadera