fredag 29 april 2016

Dilemman som inte är dilemman egentligen

Vi är ju på Mallorca sen nästan en vecka. I början mådde jag bra av värmen och har till och med badat i havet. Nåja, dottern skulle nog inte kalla det bad, men under visst pipande tog jag mig ut till lårdjupt i rätt vilda vågor och simmade fem simtag på invägen.
Men igår slog det om till regn och jag kraschade. Låg och halvsov hela dagen och kvällen. Idag är det aningen bättre, men vågar inte göra någonting för tänk om jag inte orkar åka hem i morgon då?
Maken ville gärna passa på och hyra en bil för att se lite mer av ön och jag var väldigt sugen på att följa med. Men stannade i sängen, så han och sonen åkte själva.
Verkligen trist dilemma: utnyttja att solen skiner och att vi är på semesterför första gången på åtta år men riskera hemresa i kraschtillstånd.
Låg i sängen och velade länge och väl, men tog till slut kraft till mig och följde med dottern ut till poolen. Stod ut i tio minuter, sen gick vi in och bäddade ner mig.

torsdag 28 april 2016

Krasch

Oj då.



Mystisk påringning

Det ringde på mobilen, men stod inget nummer utan "privat" på nummerpresentatören. Som det gör när vårdkontakter eller försäkringskassan ringer.
Så jag svarade. Och det var tyst i luren och jag hallåade lite. Så tutade det till och en dataröst sa "Goodbye".
Har min telefon debiterats med hiskeliga summor nu då eller vad hände egentligen?

söndag 24 april 2016

Om ME på svt

I morgon får ni hjälpa till att hålla koll på "Fråga Doktorn" på SVT. Då ska det nämligen handla om ME och jag tror att min doktor Ulla kanske blir intervjuad. Och ME-kollegan Carolina.
http://www.tv.nu/program/fraga-doktorn/sasong/27/avsnitt/16


Hoppas det blir bra!

lördag 23 april 2016

Västra Götaland igen

I Sverige finns det bara två ME-mottagningar som jobbar utifrån Who:s klassificering och internationell konsensus.
Till 40 000 sjuka. En i Stockholm och en i Göteborg.


Klart att det skulle kosta skjortan att ge alla dessa adekvat vård. Bara att låta en specialist göra en utredning och ställa diagnos, tänk vad dyrt! Och bedriva forskning som ytterligare visar hur allvarligt sjuka patienterna är -hiskligt dyrt, jo för då måste man hålla på och ha återbesök och skriva ut mediciner år ut och år in. För att inte tala om all sjukpenning och sjukersättning! Jo för det finns ju ingen bot på eländet.
Klart att man som politiker gärna tar in synpunkter från RME och andra organisationer -de representerar ju väljarna och den politiker som inte visar sig positiv till föreningssverige har ju gjort bort sig fatalt. Och det kanske är lätt att gripas både av medkänsla och den vetenskapliga tyngden i föreningarnas argumentation om vilken vård de internationella riktlinjerna föreskriver, så det kanske är lätt att lova lite för mycket?
 Som till exempel biomedicinskt inriktad vård. För visst blir det väldigt dyrt om man ska ta alla dessa SVBK-tanter på allvar? I synnerhet som det finns ett gäng forskare som har kommit på hur fiffigt man kan behandla de här sjukdomarna så att det kostar försäkringskassan och vårdapparaten en bråkdel. Jo för om man erbjuder säg mellan tre till åtta gångers KBT och lite gympa så de får röra på dököttet och så kärringarn...HOST PATIENTERNA förstår att de inte är så himla sjuka. Då behöver ingen specialistläkare anställas! Och ingen kan klaga på att man inte har startat ett alldeles speciellt utformat program för en riktigt stor patientgrupp. Och eftersom patienterna vet att de riskerar att bli ännu mer handikappade så kommer de att vägra behandling och jisses vad pengar vi kan spara då för då drar vi in ersättningen till dem och har vips minskat sjuktalen!


Tänk vilket smart drag att avsluta samarbetet med Sveriges äldsta ME- och fibromyalgimottagning, och bara helt enkelt strunta i forskningsläget och såväl inhemsk som internationell expertis. De där forskarna var himla påpassliga som i nära samarbete med försäkringsbolag kom på att om vi kalllar det hela psykosomatiskt. De må vara nedsablade och kraftigt ifrågasatta, men det vet väl alla hur rabiata såna där kärri... HOST ME-PATIENTER är. Och vem lyssnar på dem? Inte Västra Götaland-regionen i alla fall!


Läs mer här: https://mepatienten.wordpress.com/2016/04/23/vi-har-ratt-till-vard-atterfjord/


Gå gärna in på Facebook och stötta "Rädda Gottfriesmottagningen". Kontakta gärna RME och donera en slant eller hjälp till på annat sätt så att neurologiskt sjuka får samma rätt till vård oavsett om de har MS, Parkinson eller ME!

tisdag 19 april 2016

Konsten att pacingplanera sin födelsedag

Inte.

I morgon fyller jag år och det är inte en sån stor grej i min värld, men jag hade kanske gärna satt av lite tid och kraft för telefonsamtal och kanske en liten minifika. Ungefär så. Men i stället så fick jag först en tid på Sköndal och den tackade jag ja till eftersom det ju inte står neurologbesök som spön i backen här.
Och eftersom jag hade en tid där så tackade jag inte nej när deras eminenta AT föreslog att vi skulle ta tiden efter, liksom när jag ändå var där.
Och först ett par veckor efter de där bokningarna insåg jag att vår RUT kommer och städar också, så det kräver lite förberedelse. Men å andra sidan får jag ju födelsedagsfint, tänkte jag. Jaja.
Och nu ringde rörmokaren och sa att han kan komma klockan halv åtta i morgon bitti och laga vår kökskran som verkligen är förfärligt trasig. Och jag tackade ja, för det är ju toppen att få det fixat och undvika mera vattenskador. 
Men det betyder nog att jag inte precis ska fika i morgon, utom i väntrummet. Och jag lagar ingen god middag, maken får ta hem nåt färdigt som går att äta liggande. Och jag kommer inte att svara på telefon.
Möjligen SMS.
 


söndag 17 april 2016

Dietbrytartest

Igår bröt jag AIP-dieten nåt galet:
På eftermiddagen firade vi mammas födelsedag och åt blåbär, hallon och grädde. Och glass. Och pappas  hembakta biscotti.
Och på kvällen tog jag lite bröd och köpedressing och ost på min hamburgare med sallad. Och Gruyère och ett halvt glas vin.

Resultat: blåsor på tungan. Magknip. Och idag mer kraschad än jag borde ha varit med tanke på aktivitetsmängd och så.

Ok, nåt var det jag inte tålde. Då vet jag det.

torsdag 14 april 2016

coping och pacing

De sätt vi handskas med den känslomässiga biten om vår sjukdom kallas coping. Dvs vetskapen om att jag är sjuk, stressen över att vara funktionshindrad och sorgen att inte få vara den jag vill vara. Och metoder för att hantera sjukdomens symtombild kan till exempel kallas pacing. Det är alltså lite skillnad. Men de hör ändå lite ihop.

Jag läste en föreläsning av ME-läkaren Hanne Thürmer som jobbar på Notodden i Norge. (länk finns längst ner)
Hon påpekade att den vanligaste copingstrategin bland ME-sjuka är att glömma hur sjuk man är och att man därför alltid ska ha med sig någon på möten med till exempel försäkringskassan. Och det är kanske därför vi har så svårt att förklara hur vi mår och hur funktionsnedsatta vi egentligen är. Det vill till att läkare och tjänstemän ställer rätt frågor för att vi ska kunna komma med rätt svar, till exempel "Måste du välja mellan att duscha eller äta frukost?"
Det där kände jag igen, men började fundera vidare på varför det inte alltid är så att coping och pacing går hand i hand.
Det finns ju olika sätt att handskas med sin pacing och så finns det olika sätt att sabba sin pacing. Och just där vi sabbar vår egen pacing så är det ofta en copingstrategi som smäller till och får oss att huka och ta skydd i en aktivitet.
Vettiga eller mindre vettiga sådana.
image


Det vore både taskigt och okänsligt att kalla oss dåliga på pacing eller att säga att man valt fel copingstrategier eftersom var och en gör så gott han eller hon kan utifrån den situation vederbörande befinner sig i och med tanke på tidigare upplevelser som gör att man ibland kan behöva ta skydd bakom en kanske inte fullständigt rationell copingstrategi för att över huvud taget orka med tillvaron.
Men å andra sidan så kan vi lätt bli hemmablinda och fastna i beteenden och motiveringar som kanske inte gynnar oss eller ens leder till de mål och de prioriteringar vi önskar.

En klassiker är som sagt att glömma hur sjuk man egentligen är. Det beror nog på flera saker: dels är det inte så lätt att hålla flera tankar i huvudet samtidigt, så man kan se det som ett kognitivt problem.  Undrar barnen  ifall jag ska hämta barnen på fritids på imorgon så blir huvudet så upptaget av "klockan fyra ...hmmm,  hinner jag fixa nån middag ... har jag något annat inplanerat den dagen eller dagen innan/efter som gör att jag behöver vila? ... jamen vad bra, då kan jag svänga förbi apoteket när jag ändå åker hemifrån!" att jag inte ens kommer på att tänka på huruvida fritidshämtning är bra för mig och att maken kan hämta ut mina mediciner så att jag inte gör för mycket.
Eller att jag vill vara så tillmötesgående eller vara bra förälder att jag totalt glömmer att jag betänka alternativen.

Eller så spårar impulskontrollen ur och jag står inte att hejda: om jag har tänkt vila för att ha bättre ork med familjen på kvällen, och i det ingår att pejsa noga, så jag ska bara få vara aktiv fem minuter per timme. Bra föresats, eller hur? Men så blir det lunchdags, så jag ska gå och värma på lite mat i micron.
Och medan maten värms så börjar jag plocka ur diskmaskinen, men jag VET att jag borde sitta och vila de två minuterna och inte multitaska utan kanske skriva upp idéer på vad som behöver göras på en lapp så kan jag ta det sen, men får syn på att tvättmaskinen inte blivit tömd sen igår, så jag släpper diskmaskinen och pling så är mikron klar och jag VET att jag borde avbryta, men jag ska ju bara ..., så jag hämtar tvätten och då är det en skjorta som inte ska tumlas, så jag går in i matrummet där torkställningen står och hänger upp skjortan, men då ser jag att blommorna i burspråket är helt uttorkade, så jag hämtar vattenkannan och skvätter på lite vatten och jag VET att jag borde avbryta bums och gå och lägga mig, men jag ska ju bara hämta maten i micron först och på väg dit ser jag diskmaskinen som fortfarande inte är urplockad ...

Ja, och sen har jag visst varit aktiv i en halvtimme, jag har fått feber och om ett litet tag kommer värken. Och när barnen kommer hem är jag helfärdig och jag fixar ändå middag och hjälper ändå till med läxor, så när maken kommer hem är jag så trött att jag inte orkar sitta med vid matbordet och orkar inte vara kvar och titta på tv med honom när barnen går och lägger sig utan somnar ihop med sonen (vilket ju är mysigt för honom och mig, men åter igen missade jag att umgås med maken).

Så hur ändra på de här sakerna?
Mer om det en annan dag, för nu MÅSTE jag vila!

 https://fryvil.com/2016/04/13/lecture-by-hanne-thurmer-notodden-rituxme-and-current-development/


onsdag 13 april 2016

Drygt dryga tre veckor

Nu har jag hållit på med min AIP-kost i tre veckor drygt och har både vant mig och tröttnat. Det är supertåkigt att äta köttfärslimpa eller kycklingsallad till frukost, jag vill inte ha kött alls på ett par veckor och i synnerhet inte till frukost. Jag vill ha marmeladmackor. Och keso. Och bär med vispgrädde. Och köttfärssås med tomat i - vem fanken hittade på att tomater skulle vara det skadligaste av allt i AIP-sammanhang? Och när jag gjort fish ´n chips till familjen så har jag sörplat på kokt torsk med spenat, hur kul är det liksom? Och vet ni hur dyrt det är med så mycket grönsaker?

Men. 
Den här veckan har jag mått en aning bättre. Fyra dagar i rad. Kunnat ha en liten inplanerad aktivitet varje dag (pejsar noga, är aktiv några minuter - vilar resten av timmen, aktiv igen - vilar resten av timmen) och har till och med kunnat ta kometen fullastad med sparkcyklar till barnens skola och sällskapa hem i vårsolen idag. Och min IBS och magkatarr lyser med sin frånvaro. Så jag fortsätter väl lite till.  

uppdatering nästa dag: JAg mår ju inte alls bättre. Orkar inte sitta upp och orkar inte möta barnen vid tåget, orkar definitivt inte ha en liten inplanerad aktivitet förutom att värma matrester. Så var det med den energin.

måndag 11 april 2016

Nästan caesardressing

Jag tycker så himla mycket om caesarsallad. Framförallt baconet och dressingen och parmesanosten. Och just dressingen och parmesanen är inte AIP, tyvärr. Baconet är tveksamt eftersom det är en processad köttprodukt. Hur som helst så gjorde jag en nästan caesardressing och det funkar absolut som substitut. Den innehåller visserligen ägg och blir godare med lite fransk senap och worcestershiresås i (som innehåller socker och en hemlig kryddblandning, möjligen med peppar och soja i, fast man tar ju bara droppvis, så det beror på hur petnoga man är), så den är inte nybörjar-AIP, men något man kan tillåta sig efter ett tag :
WP_20160411_14_15_10_Pro.jpg
Mixa med mixerstaven:
1 äggula
(1 tsk dijonsenap, valfritt, lite worcestersås, valfritt)
3-4st sardellfiléer i olja
en liten vitlöksklyfta, pressad
1-2 krm salt
1 msk pressad citron
2 tsk ljus vinäger

Tillsätt sedan 1,5-2 dl olivolja (av en mild sort), först droppvis och sedan i en fin stråle medan du fortsätter att mixa. Om såsen blir för fast så tillsätter du lite kallt vatten under mixning tills du får rätt konsistens.

lördag 9 april 2016

Tre AIP recept

Örtinbakad fläskkarré

Gör så här:
Pensla en bit hel fläskkarré med nåt gott fett (ghee eller kokosolja), salta och  häll på så mycket örtkryddor du kan få fast. Dutta lite så fastnar det i fettet. Jag hade salvia, rosmarin, timjan och kanske nåt mer.
Täck över med ett bakplåtspapper eller aluminiumfolie och låt stå i ugn i 110 grader tills köttet är 70 grader i mitten. Det tar några timmar. Höj värmen och kör på typ 225 tills köttet fått fin färg och är 75-80 grader. Ta ut och låt stå en stund innan du skär upp det.
Servera med grönsaker.

 Kycklingfilé eller fläskytterfilé med ingefära, vitlök och honung


Lika enkelt som det låter. Smeta in kycklingfiléer eller fläskfilé eller en fläskytterfilé (kolla om det är mkt e-nummer, fläskytterfiléer är ofta inte bara kött) med en aning flytande honung, salt, riven/pressad vitlök och rätt mycket ingefära, helst färsk riven. Det är gott att pensla på soya också, men det är ju inte AIP, så bestäm själv om du vill fuska. Låt gärna marinera några timmar. Kör i ugn175grader tills kycklingen är 80  eller fläsket 70 grader.

På tallriken kl 6 ser du också mina snabbpicklade grönsaker:
Skiva i matberedare: gurka, färska champinjoner, morot, vitkål (eller uppfinn vidare själv!)
Häll på lite ljus vinäger blandat med en tsk honung och salt. Låt stå och dra några timmar upp till några dagar. Väldigt fräscht och gott till det mesta!


 Köttfärslimpa med enkel bearnaise:

Köttfärslimpa: 
 Riv 1 gul lök, 1 rejäl morot,1liten squash och några färska svampar i matberedare. Blanda med 1 kg köttfärs och rejält med salt (vet inte hur mycket jag tar, men antagligen närmare 2-3 tsk), gärna örtsalt!
Forma en köttfärslimpa och grädda i ugn tills innertemperaturen är 80 grader.
Om den får svalna i skivor i spadet suger den upp en hel del och blir ännu saftigare.
bearnaise:
koka ihop:
1-3 msk ljus vinäger
3 msk vatten 
1 hackad scharlottenlök
lite persilja och/eller dragon

mixa slätt. Mixa därefter i 3 äggulor (om du har återintroducerat det i din AIP) och 150 g smält, varmt ghee. Smaka av med salt.

torsdag 7 april 2016

Pacing, acceptans och att testa gränser

Jag går ju hos arbetsterapeuten och jobbar med acceptansen. För tro det eller ej, jag har visst inte fattat så mycket om pejsing som jag trodde och om nån undrar hur det påverkar mig så gör det att jag gör saker som jag vet att jag inte tål. Kanske i protest. Eller för att om jag bara skulle göra saker som jag tål så skulle det bli aptråkigt. Jag tål nämligen mest att ligga på soffan.

...or so you might think! Jag tål nämligen en hel del om jag gör det på rätt sätt. Tror jag. Till exempel tålde jag nästan att med flit missupfatta AT:ns instruktioner: 

Vad arbetsterapeuten sa: Sara, du ska inte stå upp och sminka dig utan säg åt din man att ordna en sittplats vid en bordsskiva. Och du ska inte lyfta undan sakerna som står i vägen, det ska han göra.

Vad jag hörde: Sara, snickra gärna en kombinerad sy-och sminkhörna.

Så jag tog bästa Moster till bärhjälp. Jag gjorde inga tunga lyft.
Dag 1: Tog klingsågen och kapade en bokhylla. Vilade. Torkade av hyllan, satte på möbeltassar. Vilade. Fyllde hyllan med prylar. 
Dag 2: Sågade till två små lister. Skruvade fast dem i skivan. Vilade. Skruvade fast listerna (och därmed skivan) i hyllan. Ställde bordet på plats. (ok, det var lite tungt, men jag drog det på en handduk). Vilade. Svullna lymfkörtlar. Argsint.
Dag 3: mina armar känns som blåmärken. Hela armarna. Hjärndimma. Åkte till AT:n för att bekänna mina synder.
Dag 4: mina armar känns lite mindre som blåmärken. Tar en vilodag.
En viktig aspekt av hur jag gjorde är också vad jag INTE gjorde de här dagarna. 
  • Jag duschade inte (har duschdagar måndag + torsd/fredag)
  • Jag lagade minimalt med mat, värmde rester
  • Jag städade minimalt trots att städerskan skulle komma 
  • Jag har inte åkt hemifrån för att till exempel hämta barnen eller uträtta ärenden.

Sara Graafs foto.
Nu fattas bara en liten gardin nertill så man inte ser stöket i hyllan. Och en blomma i fönstret.




Men ändå så försökte hon nog få mig att förstå att välja aktiviteter lite mer medvetet på nåt vis. Till exempel så sa jag att det går ju alldeles utmärkt om jag planerar det hela noga, tar det i små etapper och vilar mellan. Se bara hur bra det gick med dotterns loftsäng i höstas. Som ju tog två månader att få riktigt klar. Och jag vill inte precis säga att hon rullade med ögonen, men det kan ha varit så att hon sa nåt om att jag har uppenbara balansproblem och att jag kompenserar genom att gå på nåt särskilt sätt vad det nu heter, så det är tydligt att jag inte riktigt kan gå. Och då har jag inget på stegar att göra. Och de kognitiva problem jag får av såna här projekt hade visst nåt med både närminne och nåt spatialt att göra. Som vid hjärnskador (fast lindrigt, märk väl) Okej ...

Men betyder det att jag inte bör snickra mer? Eller är det värt det, trots allt? Vem ska svara på det? 
Hur ska det då gå med mina gurkodlingar? Och så vill sonen sy gosedjur med mig. Och så har jag tusen idéer till, varav några vore jättekul och några är mer av praktisk natur (som att måla och fräscha upp i sopskåpet i köket). De projekt jag har räknat upp nu skulle ta ett år, och kanske är det egoistiskt att göra det istället för att umgås lite mer med familjen. Gurkor och nallar kan man köpa. Målartjänster med.
Jag vet inte riktigt vad jag vill med det här inlägget annat än att ventilera att det är inte så himla enkelt att veta både om, hur och när man ska göra något och överväga vad priset blir både i fråga om symtom och relationer.

måndag 4 april 2016

God mad å mye mad å mad i rättan tid

Jag är så hungrig!
Att ta bort alla kolhydrater och det mesta fettet ur kosten gör att jag dels blir vrålhungrig efter ett par timmar och dels känner mig helfärdig - värre än vanligt ME-helfärdig. Om det här är en kost som läker autoimmunitet så märks det då inte. Eller så är jag inte autoimmun utan bara allmänt grinig. 

Nu har jag återinfört kaffe på menyn, för jag behöver någon form av pick-me-up, annars blir det för eländigt. och då har jag ändå ätit fantastiskt god mat dagligen. Och vanlig mat smakar godare än nånsin.

Rostbiff med vårprimörer. 
Lammstekstjälknöl med ugnsrostade rotsaker. 
Örtinbakad fläskkarré.
Köttfärslimpa som blir fantastiskt saftig för att jag har i squash, lök, morot och champinjoner i. Caesarsallad. 
Ugnsbakad lax med dill och citron.

Fantastisk mat. Men jag blir mätt efter några tuggor och sen håller jag på att svälta ihjäl för att jag inte står mig till nästa måltid. Så nu får det bli tätare måltider eller om jag kan komma på något snack att ta till mellan målen.

fredag 1 april 2016

Vad får man äta på AIP: lista

Det finns en massa listor på nätet över tillåten och inte tillåten mat på AIP. De säger lite olika beroende på vem som hittat på just det protokollet, men de stora dragen är:

Undvik: Alla mjölkprodukter, allt socker, alla fröer (både bland kryddor som tex peppar eller kummin och vanliga fröer som solrosfrö, pumpafrö), nattskatteväxter, alla sädesslag och ris, alla nötter, alla bönor och ärtor som man brukar köpa torkade eller på burk (tex röda/vita/svarta bönor, sojabönor, kikärter), allt som har E-nummer, choklad/kakao, alkohol, värktabletter som Ipren och Alvedon,

Tillåtet:

Kött
Ät: 
  • Kött från alla djur, men inte för mkt kyckling eftersom de föds upp på en Omega 6-rik kost. Välj om möjligt gräsbeteskött eller ekologiskt.
  • Fisk, helst vildfångad
  • Inälvsmat
  • Benbuljong, centralt inom AIP (alternativt tillsätt gelatin -helst av nötkreatur i maten om du inte kan koka buljong av nån anledning)
Undvik: 
  • Ägg 
  • Processat kött o fisk, som korv och leverpastej som har E-nummer 
 Grönsaker
Ät:
  • Gröna blad, kål, broccoli, spenat osv
  • Haricots verts, sockerärter
  • Gurka, squash, pumpa osv
  • Rotsaker som morot, lök, palsternacka, sötpotatis, rödbetor osv 
  • Svamp
  • Bär (utom gojibär)
  • Måttligt med frukt, torkad frukt (men försök hålla fruktosintaget nere, ett russin innehåller lika mycket socker som en vindruva ...)
Undvik:
  • Nattskatteväxter: tomat, paprika, potatis, chili, aubergine, gojibär ...

Fetter:
Ät:
  •  Olivolja, avocadoolja, ghee (enligt somliga så ska även ghee uteslutas initialt), flott, ister, kokosfett (inte de processade silverpaketen)
Undvik:
  • Smör, margarin, vegetabiliska oljor
Kryddor och smakförhöjare, övrigt
Ät:
  • Örtkryddor
  • Pepparrot, vitlök
  • kokosnöt, kokosmjölk
  • surkål, mjölksyrade grönsaker 
  • lite honung eller lönnsirap någon gång 
Undvik: 
  • Chilikryddor, paprikakryddor som är nattskatteväxter, spiskummin, peppar, fänkål etc som är malda fröer   
Drick
  • Te, örtte, grönt te, vatten, bubbelvatten (kanske med lite frukt i?) 
Undvik
  • alkohol , kaffe (olika sidor säger olika), juice (lätt att få i sig för mycket fruktsocker)

Att börja med AIP

Jag har börjat med AIP, AutoImmun Paleo sedan nästan två veckor.

Tanken bakom AIP är att autoimmuna sjukdomar som MS, Psoriasis, reumatoid artrit och sannolikt ME påverkas om vi äter en inflammationsdrivande kost. Nätet och media fylls just nu (och sedan ett par år) av folk som vittnar om att de blivit mer eller mindre symtomfria genom kostomläggning.
Det är en eliminationsdiet på ungefär samma sätt som många andra: man utesluter initialt väldigt mycket av vanlig mat och återinför sedan olika råvaror och testar hur man reagerar på dem.

Det här har jag dragit mig för i det längsta, måste jag erkänna. Det är ju så lite jag kan göra av det jag gillar: gå på promenad, jobba i trädgården, utflykter med ungarna, renovera möbler, sy och handarbeta, snickra, sylta och safta ... Ja, så att laga goda maträtter och dränka in dem i gräddsås är lite av sista utposten för mig, har jag inbillat mig. En liten fromage eller chokladmousse på fredagkvällen, en bit Gruyère och en skvätt vin - det har satt guldkant på tillvaron. Trodde jag.

För jag saknar det nästan inte alls! Är helt förvånad över hur gott jag tycker att det är.
Och det enda som jag inte riktigt fått kläm på är att byta ut mina standardrecept (som är LCHF) till AIP, men det får väl ta den tid det tar att tänka om.

Så förvänta er mycket tjat om AIP och en hoper av mina nya recept här på bloggen, för var är det bättre att processa nya tankegångar än i offentligheten?