fredag 29 april 2016

Dilemman som inte är dilemman egentligen

Vi är ju på Mallorca sen nästan en vecka. I början mådde jag bra av värmen och har till och med badat i havet. Nåja, dottern skulle nog inte kalla det bad, men under visst pipande tog jag mig ut till lårdjupt i rätt vilda vågor och simmade fem simtag på invägen.
Men igår slog det om till regn och jag kraschade. Låg och halvsov hela dagen och kvällen. Idag är det aningen bättre, men vågar inte göra någonting för tänk om jag inte orkar åka hem i morgon då?
Maken ville gärna passa på och hyra en bil för att se lite mer av ön och jag var väldigt sugen på att följa med. Men stannade i sängen, så han och sonen åkte själva.
Verkligen trist dilemma: utnyttja att solen skiner och att vi är på semesterför första gången på åtta år men riskera hemresa i kraschtillstånd.
Låg i sängen och velade länge och väl, men tog till slut kraft till mig och följde med dottern ut till poolen. Stod ut i tio minuter, sen gick vi in och bäddade ner mig.

5 kommentarer:

  1. Hoppas du i efterhand kommer minnas dom små stunderna som gav något! Förstår dilemmat, tänk att man måste va någorlunda frisk för att kunna vila upp sig på ett nytt ställe, eller klara sol och bad som ju för dom flesta ger mer än det tar. Jag är inte där än, att kunna åka till solen. Jag hade antagligen mått lite bättre av att ha jämnare värme åter runt, men att resa och sen ställas om till allt på kort tid blir svårt. Förr när jag hade medelsvår ME så semestrade vi i Egypten vid ett tillfälle, två veckor. Både jag och mannen däckade hela tiden och undrade varför vi plötsligt fick influensa och sen var väck i ett par dagar för att komma ut i solen igen och sen däcka. Mycket inne-på-rummet-och-totalt nerdraget-vistelse blev det. Och försöka släpa sig till frukosten innan den stängde. Nu vet vi ju varför vi fick 'influensa' och vi pejsade riktigt dåligt kan man lugnt säga. Men solen som är så bra?! Jag hade ju 'bara' fibromyalgi och alla jag kände med fibromyalgi blev ju nya människor utomlands. Och mannen var ju 'bara' trött med mycket värk. Jaja, nu vet vi.
    Önskar dig en dräglig hemresa❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nu vet vi.

      Just nu har jag glömt hur man gör för att lägga in bilder, men så fort jag kommer ihåg det kommer jag att skryta med sol och palmstränder så ni blir helt less!

      Nu har jag legat på mörkt rum i två dagar (förutom blixtbesöket vid poolen idag då) så jag borde greja hemresan.
      Och så fick jag se bilder från makens bilutflykt, de råkade komma till ett kloster uppe i bergen som just hade mässa med barn som sjöng, det hade jag gillar, men jag känner mig faktiskt rätt nöjd med andrahandsupplevelsen.

      💗

      Radera
  2. Ser gärna bilder tills jag blir less! Andrahandsupplevelser är inte fy skam.

    SvaraRadera
  3. Åh vad trist det är med denna bedrövliga sjuka! Hur gick hemresan och hur är set nu?

    Oj, vilken igenkänning på det där! Vi reste till Cypern en vecka häromåret och jag låg ungefär 23 timmar per dygn i hotellsängen. För egen del var det inte värt det, men att se familjen njuta av semester är nog roligare än att vara hemma och deppa. Vi har ju lyckan att ha ett bo i Spanien att låna ibland, och om vi är där minst två veckor under varmaste tiden ger det betydligt mer glädje än tråk. Man lär sig efterhand...
    Jag önskar dig en återhämtningens maj!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jo hemresan gick bra och jag är egentligen inte så mycket sämre än innan jag åkte, så på det hela taget var det ändå lyckat.

      Vi hade halvpension och det kan jag väl tycka var korkat så här efteråt att jag inte lät maken hämta matlådor åt mig, för charterbuffé är verkligen inte ME-vänligt ens med rullstol och öronproppar.

      Men jag kunde få lite sol och se llite palmer, så jag måste säga att jag är jättenöjd ändå! Resten tar vi på lärkontot!

      Radera