lördag 7 maj 2016

Min envisa vilja

Jag gör inte som arbetsterapeuten säger. Trotsar maken med. De vill nämligen att jag ska göra saker som är mot min envisa vilja som jag själv minst av alla begriper mig på.
Och de vill framför allt att jag ska låta bli att göra saker själv och istället hitta enklare lösningar.
Låter ju bra, men funkar sämre. Och förstårjag inte vad det är som gör att jag inte kan lyda dem så kan jag ju inte heller förklara för vare sig dem eller mig själv vad som händer.


Som idag. Ska äntligen och förhoppningsvis ha hit allra bästa A på te. (Om inget tillstöter)
Jag sprudlar av planer: tänk om jag skulle baka eclairer? Scones och fingersandwichar ska vi ha förstås. Å, jag ser för mig dukningar och tebrickor på pinterest ...
"Jamen du har väl förstått att DU inte ska förbereda det där?"
Nej, det har jag inte förstått. Jag trodde att jag skulle lösa det med hjälp av pacing. Koka marmelad två månader i förväg. Göra deg och frysa in för att ta fram och grädda i sista minuten. Så att det doftar nybakt.
"Du ska ju se till att nån KÖPER färdiga grejer."
Ok, vissa saker kan köpas. Vi har ett bageri i andra änden av kommunen som drivs av engelsmän, de har riktiga scones.
Men då måste jag be maken åka dit efter sconesen. Och doften då?
Och marmelad! Vi äter ju lchf och paleo här, vi har inte sånt hemma. Och clotted cream finns väl möjligen på The English Shop på Söderhallarna. Ska jag be maken åka dit med? När det är så lite jobb att göra det hemma? Och han har så mycket att göra. Och inte precis stöttar mig i att bryta en diet som han vet att jag behöver stöd för att hålla.


"Men det är väl sällskapet du ska lägga krutet på?"
Jag är kanske en hemsk människa som inte bryr mig om mina vänner? Jag kanske är som Saga Norén i Bron som inte begriper vad som är det viktiga i sociala sammanhang. Vad vet jag? Men för mig är förberedelser inför nästan lika roligt som genomförandet. Ett sätt att frossa i och uppleva vad det nu är flera gånger.


"Försök sänka ribban och se att det blir bra ändå!"
Jaja, jag försöker komma på ett enklare alternativ till att åka och köpa färska hallon till dekoration. Och vips så kommer jag på att man kanske kan göra små geléhjärtan av rabarbermarmelad? Som ju bara ska plockas, sköljas och kokas först. Ja och på den vägen är det ...


Så nu har jag gjort MER än jag tänkte. Såklart. Men utspritt på månader. Och jag har haft så roligt att det nästan inte gör något om vi får ställa in. Förlåt A. Jag ser förstås fram emot att träffa dig också.
Och blir det sängläge i morgon så ... So be it.


Uppdatering, post teparty: Nä det var ju rätt som de sa, det roligaste var att träffas. Varför fattade jag inte det innan?

9 kommentarer:

  1. Det är ju så svårt när man vill så mycket och kroppen orkar lite. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja och när orioriteringsfunktionen står på stand by.
      Kram!

      Radera
  2. Dagens roligaste fråga från Mikael: Pratade ni om nåt roligt? Ölh, jag vet inte vad vi pratade om. Hur gör man när man umgås med den här sjukdomen? Struntar i allt, sminkar sig om det är kul, bakar eclairs om det är kul, pratar om det är kul, upplever en massa som man inte kommer ihåg efteråt men man hade ju i alla fall görkul!

    SvaraRadera
  3. Dagens roligaste fråga från Mikael: Pratade ni om nåt roligt? Ölh, jag vet inte vad vi pratade om. Hur gör man när man umgås med den här sjukdomen? Struntar i allt, sminkar sig om det är kul, bakar eclairs om det är kul, pratar om det är kul, upplever en massa som man inte kommer ihåg efteråt men man hade ju i alla fall görkul!

    SvaraRadera
  4. Lärde du dig nu till nästa gång? Så enormt svårt det är att acceptera begränsningarna.....

    Berätta gärna mer om er mysiga dejt! Jag vill vara med fiktivt. Kan ha en biroll, som att vara frisk och komma med nybakta scones.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej jag tror inte att jag lärde mig ett smack - annat än att jag gillar att göra det mesta av saker.

      Vår mysiga dejt var att helt oglamoröst vräka oss i varsin soffa/fåtölj och liggande smälla i oss så mycket som möjligt av scones, clotted cream och ett antal marmelader. Vi hade satt tiden till en timme, drygt, för att inte efterverkningarna skulle bli för svåra.

      I den fiktiva versionen var vi friska alla tre och kunde sitta uppe på altanen i kvällssolen och med svalor svischande över oss.
      Du hade platsat perfekt och dina scones hade varit högst välkomna, för jag hade tyvärr en idé (i den ickefiktiva versionen) om att göra sconesdegen dagen innan (av pejsningsskäl) och bara ta fram och grädda. Det funkar med frallor, men uppenbarligen inte med scones kan jag berätta. Så jag blev tvungen att göra en ny batch lite hastigt och lustigt och jag är rädd att de inte blev exakt som de skulle de heller. Tur att jag hade en förlåtande gäst. I den fiktiva versionen hade naturligtvis alla bakverk, både dina och mina varit perfekta och om vi inte hade varit så ödmjuka hade vi fotograferat dem och instagrammat.

      Och så hade vi nog haft hattar på oss! Det kunde vi också ha instagrammat!

      Radera
    2. Jag älskar den festen! Ska vi ha den i maj 2019? I verkligheten med friska kroppar.

      Radera
  5. Haha, underbart! Kul att ni kunde träffas och kul att det också var roligt förutom själva planeringen!
    Nu är jag svårt sugen på bakverk :D

    SvaraRadera